Åt skogen, är tesen. Människans moraliska utveckling har rent evolutionärt inte hängt med. Kanske måste vi hjälpa moralen på traven, biokemiskt? Eller måste vi politiskt tvinga människans räckvidd tillbaka ner till det lokala planet?

Meningarna krockar när filosoferna Ingmar Persson och Karim Jebari och humanekologen Alf Hornborg tänker högt, inför publik på Moriska paviljongen i Malmö, under ledning av Lars Mogensen. Producent: Thomas Lunderquist

Filosofiska rummet besöker Grubbelklubben på Moriska paviljongen i Malmö under fyra veckor: Måndagarna 3, 10, 17 och 24 oktober. Kl 19.30 börjar samtalen. Inträde 60 kr.

Här finns programmet. Här fortsätter samtalet.

Share on Facebook

1. De värsta, mest apokalyptiska farhågorna är tämligen osannolika på kort sikt.
2. Osäkerheten kring långsiktiga klimatmodeller är fortsatt stor.

Detta borde nu inte komma som en överraskning för någon. Men i debatten har positionerna blivit parodier på sig själva. Klimatskeptiker menar att eftersom osäkerheten är stor så bör vi inte göra någonting. Klimatvänner säger att eftersom osäkerheten är obefintlig så bör vi agera skyndsamt. Båda har fel. Snarare är det så att eftersom osäkerheten är stor, så bör vi agera skyndsamt. Jämför situationen med en hemförsäkring. Jag är ganska säker på att sannolikheten att det börjar brinna i min lägenhet är ganska liten. Men risken finns. Alltså är det rationellt av mig att avsätta en andel av mina resurser åt att köpa en hemförsäkring, inte för att jag vet att min lägenhet kommer att brinna, men för att jag vet att den kan brinna. Av samma skäl är det rimligt för världens ekonomier att avsätta en del av sina resurser för att förebygga en klimatkatastrof. Inte för att vi är säkra på den kommer att äga rum, men för att vi är säkra på att den kan äga rum. Och att denna risk är inte försumbar. Om klimatskeptikerna vill övertyga oss om att vi inte bör avsätta några procent av BNP på att förebygga en klimatkatastrof måste de således göra ett tämligen radikalt påstående: att risken att en klimatkatastrof är så pass försumbar att den inte är värd kostnader som motsvarar 2-3% av BNP. Eftersom klimatskeptikerna går med på att den negativa nyttan av en hypotetisk klimatkatastrof skulle vara massiv, måste de påstå att sannolikheten att en sådan skulle inträffa måste gå mot noll. Vi är osäkra på mycket i klimatvetenskapen, men vi vet att en klimatkatastrof kan inträffa och att sannolikheten inte är obetydlig. Det är det enda vi behöver veta.

Problemet är att det är betydligt lättare att sälja budskapet: ”om vi inte gör nåt nu, så dör vi” än ”vi borde avsätta en rimlig mängd resurser för att förebygga en icke oansenlig risk”. Därför tenderar retoriken att bli alarmistisk. Därför kommer folk med tvärsäkra utlåtanden om katastrofscenarier. Men det är hederligare att säga att vi inte vet så mycket. Men att det vi vet räcker.

Förespråkarna för handling med avseende på klimatet har också misstagit sig, men med avseende på kostnaderna för att minska våra utsläpp. Skälet är att de drivs av en ideologisk uppfattning att städer, konsumtion och bilar är onda i sig. Det finns egentligen inget fel i den uppfattningen, och jag sympatiserar i viss mån med den. Men klimatlösningarna kräver inte de revolutionerande förändringarna i samhället som många klimataktivister gärna skulle vilja se. Därför anser jag att man bör närma sig klimataktivister med en portion pragmatisk skepsis. Om de oroar sig för ”peak oil” så borde de välkomna de nya teknikerna för att utvinna okonventionell olja och gas. Om de oroar sig för klimatet borde de välkomna kärnkraft, i den mån den är lönsam. Om de oroar sig för ”peak water”, så borde de välkomna nya GMO- grödor som kräver mycket mindre vatten. I själva verket är klimatvännerna kategoriska motståndare till kärnkraft, GMO, och okonventionell gas av andra skäl, vilket får mig att misstänka att de egentligen inte bryr sig så mycket om klimatfrågan egentligen, men vill använda den för att driva igenom sin ideologiska agenda. Det är i och för sig inget fel med det, men det gör att det blir svårare att bygga breda allianser kring klimatfrågan när de ledande förespråkarna kapat den och gjort den till ett verktyg för att uppnå sina visioner. Därför uppmanar jag klimataktivister, och särskilt gänget bakom magasinet effekt, Greenpeace, Klimataktion och Miljöpartiet att spela med öppna kort och hålla isär frågorna. Man får vara mot kärnkraft och ett fossilsamhälle samtidigt (jag är det). Men att vara mot kärnkraft därför att man är mot ett fossilsamhälle är inte intellektuellt hållbart. Om man är en klimatorganisation så bör man överväga lösningar på klimathotet som inte nödvändigtvis är populära bland den rödgröna vänstern, om man vill bilda en bred koalition.

Share on Facebook

Sjukdomen drabbar alla som lever tillräckligt länge för att den ska träda i kraft. Sjukdomen jag talar om är åldrandet. Trots att åldrandet dödar långt fler än alla krig, pester och pandemier tillsammans och trots att det orsakar vidsträckta hav av lidande, så ser vi inte åldrandet som en sjukdom. Vi ser åldrandet som ”normalt”.

Men föreställ er att vi inte åldrades, och att detta fenomen, att individer av en viss ålder börjar försvagas och dör, plötsligt uppstod, hos alla individer. Det är ingen tvekan om att vi skulle uppfatta detta fenomen som det största hotet mot mänskligheten. Vi skulle samla alla våra resurser för att besegra detta monster, denna sjukdom som utplånar oss, en efter en.

Bara för att ett tillstånd är normalt innebär det inte att det är ett oproblematiskt tillstånd. Det var ”normalt” förr i tiden att kvinnor dog i barnsäng. Men ingen kan rimligen påstå att det var bra att kvinnor dog i barnsäng. AIDS är numera ett normalt tillstånd i vissa byar i Afrika. Skulle nån vilja påstå att AIDS är oproblematiskt?

Det är naturligt att dö, men det finns inga skäl i sig att tillåta naturliga fenomen existera. Det är också naturligt att föda barn på ett jordgolv, men jag tror att få skulle tycka att det var en bra idé.

Det finns givetvis en evolutionär anledning till att vi, liksom många andra livsformer, åldras och dör. Efter att vi reproducerat oss och försäkrat oss om vår avkommas möjlighet att reproducera sig har vi inga skäl, i evolutionär mening, att leva. Därför börjar kroppen att förstöras tills vi dör.

Men i det moderna samhället behöver vi inte bry oss om dessa evolutionära anledningar. Av samma skäl som preventivmedel är absurt ur evolutionens ”perspektiv” (dess syfte är ju trots allt reproduktion) men rationellt i våra samhällen, är ett botemedel mot åldrandet rationellt.

Varje människa som dör tar med sig mängder av kunskaper och färdigheter i graven. Varje symptom av åldrandet fråntar oss en smula värdighet, skönhet, intelligens eller fysisk förmåga. Åldrandet ger inte livet mening, det plundrar det på mening. Det fyller oss med rädsla, vanmakt och sorg. Den oundvikliga döden skapar behovet av irrationella föreställningar om ett liv efter detta och lika irrationella levnadsregler som måste följas för att kunna leva vidare i en ”annan värld”. Den ofrivilliga döden skapar kortsiktiga människor och samhällen, fixerade i nuet och helt oförmögna att ta ansvar för framtiden.

Share on Facebook

I helgen var målet för hans indignation RFSU:s sexualundervisning. RFSU har en liberal och i mina ögon mycket sund inställning till vad som är ok vad gäller sex: om det känns bra före, under och efter akten för samtliga inblandade, så finns det inget att tjafsa om. En fördel med det här sättet att se saker och ting på är att man delegerar beslutet om vad som är ok eller inte, från staten till de inblandade individerna. Detta är inte självklart. I många länder uppfattas sexuella akter som en fråga där samhället i sin helhet har rätt att lägga sig i. I Sverige, liksom en del andra västerländska demokratier, har vi valt att ta avstånd från principen att det bör finnas statliga direktiv för hur man ska bete sig i sänghalmen.

Men en del traditionell skåpmat i våra värderingar kvarstår. Som att analsex är mer oetiskt än vaginalt sex, att det är olämpligt att ha sex för att man är kåt, och att ”sex är någonting komplext, som kräver mognad och eftertanke”. En annan vanligt förekommande uppfattning är att det skulle vara fel i sig att tonåringar har sex, eller lär sig om sex. Men när man väl frågar vad som i själva verket är så fel med saken så återfaller man bara till det gamla vanliga ”det känns fel”.

Det är den här typen av resonemang som resulterar i disparata försök att reglera omyndiga barns tillgång till preventivmedel, och till att från vissa instanser problematisera sexuella utlevelser hos barn. Roland Poirer Martinsson, en annan av SVD:s moralister, går så långt att påstå att det skulle vara olagligt för barn under 15 att ha sex med varandra, vilket det självklart inte är. 15årsgränsen är till för att skydda barn övergrepp från vuxna, inte för att begränsa utforskandet av sin sexualitet med jämnåriga. Vare sig hos barn under eller över 15 bör skolan aktivt förespråka avhållsamhet, lika lite som man bör förespråka en sexuell praktik framför en annan.

Ingen påstår att sex är en riskfri verksamhet. Man kan smittas av sjukdom, man kan göra sig illa, och man kan bli gravid. Men fotboll är inte heller helt riskfritt. Eller hockey, eller balett för den delen. Och det är sant att barn ofta är mer oförsiktiga, och tar stora, onödiga risker. Men det finns faktiskt ingen skillnad rent etiskt mellan att spela fotboll och att ha sex.

Om det nu inte är så farligt att ha sex, ens analsex, vari ligger då problemet i att lära sig hur man gör för att reducera sannolikheten att skada sig? Så vitt jag förstår så måste man nog vara en reaktionär moralist för att se de problemen.

Uppdatering: RFSU svarar på SVD:s ledarsida.

Uppdatering 2: RFSU: s generalsekreterare, Åsa Regnér, förespråkar obligatorisk sexualundervisning i skolan i Brännpunkt. Jag kan bara hålla med.

Share on Facebook

Politisk Filosofi ger 2 studiecirklar på ABF Stockholm denna termin. En i moralfilosofi och en i politisk filosofi. Båda drar igång vecka 38. Anmälan kan göras här.

Politisk filosofi
Inom ämnet politisk filosofi analyserar man vad de olika politiska begreppen betyder och hur de hänger samman. Olika ideologier har som bekant olika tolkningar av vad jämlikhet, demokrati, frihet och gemenskap betyder, och hur viktiga dessa ideal är. Denna studiecirkel går igenom de viktigaste idealen inom den politiska debatten och belyser dem från olika håll. Vi läser utdrag av klassiker och samtida tänkare, som John Stuart Mill, Ronald Dworkin, Cass Sunstein, Platon och John Elster. Vi kommer beröra synen på rättigheter, diskriminering, kultur och identitet, staten, våldet och övervakningen, jämlikhet, frihet och demokrati. Cirkelledare Karim Jebari.
27 studietim, 9 ggr. Avgift 525 kr.
Måndag 18.00 ABF-huset

Moralfilosofi
Inom moralfilosofin ställer vi oss frågor om vad som är rätt och vad som är fel, ont eller gott, och varför vissa handlingar är onda och varför vissa är goda. Med modern moralfilosofi som redskap analyserar vi begrepp som moraliskt ansvar, plikt och rättigheter. Med utgångspunkt från dagsaktuella moraliska dilemman diskuterar vi dessa eviga frågor. Vi kommer att villkorslöst samtala om dödshjälp, abort, tvångsvård, civil olydnad, konsten och samhällsmoralen, doping, individens ansvar för samhällsproblemen och mycket annat. Cirkelledare Karim Jebari.
12 studietim, 4 ggr. Avgift 525 kr.
Onsdag 18.00 ABF-huset

Politisk Filosofi skriver för närvarande på en bok med filosofiska citat på uppdrag av en stiftelse som ännu inte vill gå ut med sitt namn. Bokens målgrupp är ungdomar i gymnasieåldern. Preliminärt namn är Människans visdom.

Dessutom kommer Politisk Filosofi att deltaga i ett EU-finansierat forskningsprojekt om de etiska aspekterna av farmakologiska och mekaniska ingrepp i hjärnan i syfte att förbättra densamma. Forskningen kommer att bedrivas vid KTH under handledning av professor Sven Ove Hansson.

Detta innebär dessvärre att Politisk Filosofi inte kommer att kunna uppdateras lika ofta. Men å andra sidan kommer fler inlägg att handla om riktiga moralfilosofiska problem, särskilt inom bioetiken.

Share on Facebook

Till försvar av samvetsargumentet, att ingen yrkesutövare ska tvingas till att i sitt yrke utföra handlingar som han eller hon finner etiskt motbjudande, så kan man åberopa religionsfriheten eller friheten att ha och handla efter sina personliga moraliska övertygelser, även om dessa inte skulle vara religiösa. En person, skulle man kunna hävda, bör inte straffas för att hans eller hennes åsikter i någon mån avviker från det som för tillfället är lag och praxis, vi behöver folk i offentliga befattningar som inte slaviskt följer vad än lagen säger, som vågar stå upp för sina åsikter och kan göra oss uppmärksamma på eventuella brister i våra etiska resonemang.

Detta argument upprättar en så kallad falsk dikotomi. Det påstår att alternativen står mellan individers rätt att ställa sig över lagen och någon slags auktoritär stat som inte tillåter individer yttra sig, ha åsikter som avviker från majoritetens eller propagera från dessa. Dikotomin är falsk därför att det är full förenligt att en person, som jobbar med att erbjuda medborgare offentlig service tvingas att erbjuda de medborgare som efterfrågar en tjänst som de är berättigade till, med att den personen i sitt liv utanför sitt yrke får hålla vilka övertygelser han eller hon finner lämpliga för sanna. Var och en må visserligen ha rätt att tycka vad de vill, men man har inte rätt att ha vilket jobb man vill. Om en läkare anser att afrikaner inte bör få vård, och därmed vägrar ge dessa människor vård, finns inga möjligheter att den personen kan få behålla sitt jobb på en offentlig klinik, även om han eller hon får ha och propagera för sin åsikt.

Det förhåller sig på samma sätt med läkarna i det aktuella fallet. Om de inte anser att de förmår, av samvetsskäl, att erbjuda medborgare en tjänst som landstinget och socialstyrelsen godkänt, så bör de antingen flyttas till en tjänst där deras övertygelser inte kommer i konflikt med deras yrkesutövning eller avskedas.

Share on Facebook

-Nick Bostrom,Director, Future of Humanity Institute
Professor, Faculty of Philosophy & James Martin 21st Century School
Oxford University

From ”The future of humanity” available at

http://www.nickbostrom.com/papers/future.pdf

Share on Facebook

En global temperaturökning på 5,2º C innebär slutet för livet så som vi känner till det. Under den tid av jordens historia som liv har funnits, har det aldrig inträffat en så massiv uppvärmning på så kort tid. En uppvärmning som motsvarar magnituden 5,2º C har skett en gång förr, för 25 miljoner år sedan. Då utplånades en majoritet av alla jordens arter. Skillnaden från det scenario som MIT: s forskare är att uppvärmningen då tog 10 000 år. Vad som kommer hända när uppvärmningen sker 100 gånger snabbare kan ingen förutsäga. Men en sak kan vi vara säkra på. Den mänskliga civilisationen, med dess politiska institutioner och globala ekonomiska system, kan knappast överleva den chock som en plötslig massdöd av skogar, hav, insekter, fåglar och grödor över hela världen kommer att leda till.

Jag är trots detta optimist. Vi kommer att, fem i tolv, inse klimatkatastrofens totala allvar. Då kommer en snabb och mycket smärtsam omställning till ett klimatneutralt samhälle att ske. Under andra världskriget ställde USA och andra västländer om sin produktion från civil till militär på mindre än ett år. På två år hade USA en armé som kunde krossa japanernas ”oövervinnerliga” flotta. Sovjetunionen gjorde på motsvarande sätt en gastkramande omställning när de mobiliserade till krig. Om det var möjligt då, så måste det vara möjligt nu.

Världens länder har använt tre biljoner dollar för att rädda det finansiella banksystemet. Så nog finns pengar för att rädda mänskligheten, det handlar bara om att få politiker att inse allvaret i problemet. Frågan är bara hur samhället kommer att se ut när vi är klara med omställningen.

Läs även andra bloggares åsikter om klimathotet, MIT, global uppvärmning, etik, politik, filosofi

Share on Facebook