Frågan är svårare än vad man kan tro. De senaste åren har skandaler präglat de etablerade filantropiska organisationerna. En kultur som präglas av slösaktighet med givares pengar är utbredd i många av de stora organisationerna. Dessutom är bristen på forskning om biståndets nytta på lång sikt upprörande bristfällig, även om detta håller på att korrigeras i skivande stund.

Två organisationer ägnar massor av ideellt arbete åt att utvärdera välgörenhetsorganisationer och den nytta de genererar per skänkt krona. Dessa organisationer heter Giving What We Can och GiveWell. De drivs av eldsjälar vars mål är att se till att resurser kanaliseras där de behövs som mest. Resurser som investeras i dessa organisationer kan öka vår kunskap om hur vi bör ordna våra investeringar. Så jag skulle börja med att bekosta ett par heltidstjänster hos varje organisation. Även om en del av deras arbete är överlappande och därmed redundant, är det värdefullt att ha två oberoende granskare på fältet. Välgörenhetsgrupper kan ofta bara absorbera en viss mängd pengar. Får de mer pengar än den mängden på en gång minskar organisationens förmåga att producera nytta för mer pengar ganska dramatiskt.

Enligt GiveWell är det mest kostnadseffektiva sättet att minska lidandet i världen att donera pengar till organisationen Against Malaria Foundation (AMF). Den här organisationen koncentrerar sig på en enda sak: att distribuera myggiftsimpregnerade malarianät i Afrika. Malaria är en fruktansvärd parasit. Den infekterar 225 miljoner människor varje år, av dem dör ungefär 1,2 miljoner. De som överlever får ofta livslånga hjärnskador och andra svåra handikapp. Malaria anses vara en av de främsta käpparna i hjulet för Afrikas ekonomiska utveckling. Myggnät är extremt billiga och ger ett mycket gott skydd i fem år. Enligt AMF kan de absorbera runt 10 miljoner USD var 6:e månad. Detta skulle leda till att en stor del av västra Afrika fick tillgång till myggnät. Förutom att det skulle rädda hundratusentals liv varje år, skulle dessa pengar generera massiv nytta i form av ekonomisk tillväxt där den behövs som mest.

Nummer två på GiveWells lista är den minst lika okända organisationen Schistosomiasis Control Initiative (SCI). Den här organisationen bekämpar tropiska sjukdomar som uppmärksammas väldigt lite. Dessa sjukdomar har gemensamt att de drabbar väldigt många (schistosomiasis smittar runt 200 miljoner människor per år, och av dessa lider runt 20 miljoner av svåra symptom) och är väldigt billiga att behandla. Ett enda piller för 50 öre kan skydda mot flera av de vanligaste sjukdomarna. Dessa piller kan administreras av skolfröknar, alltså behövs inte dyra västerländska läkare som vaccinerar folk på plats. Tropiska sjukdomar dödar sällan, men orsakar en serie symptom som orsakar väldigt mycket lidande och svåra hjärnskador. Ett av de främsta skälen till att barn hoppar av skolan i vissa delar av Afrika är just infektion av dessa sjukdomar. Detta leder till ökad fattigdom, analfabetism och arbetslöshet. SCI kan ta emot upp till 2 miljoner USD, och att detta skulle leda till att de kan behandla 6 miljoner människor till i Malawi, Moçambique och Senegal.

Giving What We Can är den andra organisationen som utvärderar bistånd, och rekommenderar även de AMF och SCI. De rekommenderar även organisationen Deworm the World (DtW), som också ägnar sig åt tropiska parasiter. De fokuserar på länder i centrala Afrika och Indien, och distribuerar samma typ av paraistdödande piller som SCI. De har hittils behandlat 37 miljoner barn.

Men dessa organisationer kan bara konsumera en del av de 100 miljonerna. Därför behövs fler organisationer och mer forskning som kan identifiera lågt hängande frukter i kampen mot mänskligt lidande. Men den forskning som finns bör också uppmärksammas i större utsträckning, inte minst av SIDA och andra biståndsorganisationer.

Share on Facebook

Här föreläser Karim Jebari om existentiella risker i kursen BB1010 @ KTH

Share on Facebook

1. Världen har blivit en bättre plats. Jag föddes 1982. Då styrdes hela Latinamerika av militäjuntor. Fattigdomen var total. En kontinent som hade varit rik såg barn svälta samtidigt som fackföreningsaktivister torterades ihjäl. Idag återstår bara Castrobrödernas diktatur. Och den senaste tidens reformer verkar lovande. Asien var en totalitär järnfästning. Sedan dess har Taiwan, Sydkorea, Indonesien, Thailand, Bangladesh och Malaysia blivit mer eller mindre fria nationer. Myanmar har släppt tusentals fångar. I Japan har den politiska oppositionen för första gången fått makten. I Kina regerar kommunistpartiet vidare, men inte längre med den järnhand som en gång kunde slakta tusentals demokratiaktivister. Samtidigt har människor över hela kontinenten ökat sin levnadsstandard på ett sätt som är svårt att greppa. På 30 år har fler människor ökat sin levnadsstandard mer än under hela mänsklighetens historia. Personer som på 70-talet kannibaliserat sina barn av ren hunger har nu råd att skicka sina barnbarn till universitet. Afrika är kanske det främsta miraklet. En kontinent som plågades av krig, sjukdom och brutala kleptokratier är nu nästan helt fredlig och demokratisk. Snart kan polio, som förlamade en gammal klasskamrats ben på 80-talet, vara utrotat. I Europa har muren fallit. Miljontals människor andas frihet. Världen har blivit en bättre plats.

2. Sverige har blivit en bättre plats. Vi svenskar älskar att klaga. Men vem skulle egentligen vilja återvända till 80-talet? Sverige var ett land där främlingsfientligheten var så självklar att det inte behövdes ett extremistisk parti för att ge uttryck åt den. Sverige var ett land där normerna krossade alla individer som inte ville anpassa sig, oavestt om de var utlänningar, homosexuella eller karriärkvinnor. Sveriges största oppositionsparti kunde utan att blinka prisa apartheidregimen i Sydafrika. Allt var dyrare då än nu, och livet var torftigt, förutsägbart och reglerat av en välmenande men paternalistisk stat. “Man kan väl inte ha uteserveringar, då kommer folk att tro att det är trevligt att dricka öl”, var något som poltiker kunde säga på den tiden. Samtidigt rökte vi oss hesa framför våra två tv-kanaler. På den tiden fanns inga arga vita män, som hatade kvinnor, bögar och blattar; kan man invända. Det är inte sant. Men den tidens arga män var inte marginaliserade fåntrattar som skrev anonyma insändare. De var ledande politiker, opinionsbildare och industrialister. De kunde tafsa, diskriminera, våldta, förlöjliga och misshandla mer eller mindre ostraffat. De var coola. Vem tycker att Per Ström är cool idag? Bara hans patetiska anonyma vänner. Sverige har blivit en bättre plats.

3. Vi har massa problem, men vi kan lösa dem. Växthuseffekt, energikris, fattigdom, pandemier, antibiotikaresistens, religiös fanatism, krig och modern slavhandel. Det här är ett axplock ur de problem som vi har kvar att lösa. Men vi kan lösa dem, särskilt om vi kombinerar institutionella reformer med modern teknologi. Progressiva krafter måste börja att nyktert, pragmatiskt och vetenskapligt analysera dessa problem. Först då kan vi på ett systematiskt sätt eliminera dem. Det sätt som Bill Gates stiftelse fungerar är ett bra exempel på hur man kan gå till väga för att bekämpa världsproblem. Om vi organiserade SIDA och andra resursstarka organisationer på liknande sätt skulle vi kunna lösa problemen enligt evidensbaserade metoder. Det finns så klart en risk att vi kommer att misslyckas. Men oddsen, skulle jag vilja påstå, är på vår sida. Jag är beredd att sätta 1 000 kr på att någon av följande förutsägelser är sanna.

(I) Andelen människor som är fattiga (df=inkomst under 1 USD/dag) kommer vara lägre år 2020 än vad den varit under varje år i hela mänsklighetens moderna historia (df= från och med 1850).

(II) Minst en förnyelsebar energikälla med potential att ersätta olja och kol kommer att prismässigt kunna konkurrera med dessa fossila bränslen utan subventioner i alla klimat söder om Marseille.

(III) Det kommer finnas ett vaccin mot AIDS och malaria. Dessa vacciner kommer att ha vaccinerat åtminsone 1 miljon människor var. Dessutom kommer polio att vara utrotat.

(IV) Under 2020 kommer färre än en tiondel människor att dö i krig än vad genomsnittet för döda i krig har varit under hela mänsklighetens moderna historia (df= från och med 1850).

Tror du att jag har fel? Då kan du tjäna lätta pengar. Det är bara att satsa mot mig.

4. Slutligen: Kunde det inte ha gått bättre? Hur kan jag vara nöjd med dagens värld? Jag är inte nöjd, och det hade kunnat gå bättre. Om rösterna hade räknats om i Florida den där dagen då Al Gore förlorade, om de där fanatikerna hade blivit stoppade innan de bordade planet elfte september 2001. Om Thabo Mbeki inte hade envisats om att vitlök kan bota AIDS, om Påven hade sagt att det var OK att använda kondomer, om Sovjetunionen kunnat gradvis reformeras till en modern demokratisk och pluralistisk stat istället för det homofobiska maffiavälde vi ser idag. Mycket kunde ha gått bättre. Men i ett historiskt perspektiv har sociala normer och politisk utveckling gått snabbare än någonsin förut. Världen har på 30 år globaliserats och förvandlats på ett radikalt sätt. En progressiv person borde ändå känna sig lite nöjd, och se fram emot vad nästa 30 år kommer att innebära för mänskligheten.

Share on Facebook

För klarhetens skull: det här riktar sig inte till de som vill ha det roligt och trevligt genom att låtsas som om de gör världen bättre. Det är inget fel med att ha roligt på det här sättet, men om ditt främsta syfte är att ha kul, så kan du sluta läsa nu. Annars, läs vidare.

Du har ändligt med tid, och med pengar. Innan du ger dig i kast med ett projekt/utbildning/förening som gör något gott kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och undersöka hur mycket nytta du gör med din tid och dina pengar, och hur alternativen ser ut. Du kan jobba för ett politiskt parti vars idéer och förslag du anser är bra. Fråga dig då: 1) Hur sannolikt är det att just de idéerna kommer att förverkligas av det här partiet. 2) Hur mycket nytta kommer de här idéerna att få jämfört med andra idéer och 3) I vilken mån gör mitt arbete detta möjligt.

En annan möjlighet är att jobba ideellt. Med ett soppkök, till exempel, eller demonstrera. Även här bör vi fråga oss hur stor nytta vår tid skapar. Om du jobbar en timme i ett soppkök så bidrar du till att fattiga människor i Sverige får soppa. Det är en del nytta. Om du är med i en demonstration ökar du medvetenheten om en viktig fråga. Om den frågan verkligen är viktig och ouppmärksammad skapar du kanske nytta. Det kan också vara så att ökad uppmärksamhet i en fråga inte kommer att leda till något alls.

Men generellt sett är de mest kostnads- och tidseffektiva åtgärderna inte här i Sverige. Det har att göra med att vi svenskar har redan det ganska bra, och att det är relativt svårt och dyrt att höja vårt välbefinnande ytterligare. Enligt organisationen GiveWell, som analyserar kostnadseffektiviteten hos olika typer av biståndsorganisationer, är det mest effektiva som man kan göra idag är att på olika sätt stödja organisationer som distribuerar giftimpregnerade malarianät i Afrika. Att tillverka och distribuera ett nät kostar fem dollar. Ett nät kan skydda två personer i fyra-fem år. Om nätet används i ett område där malaria är endemiskt, så finns det goda möjligheter att nätet räddar en persons liv. Det innebär att en person, som annars hade dött av malaria, får möjlighet att leva. Men det finns ytterligare fördelar med malarianät. Malaria dödar ibland, men den lämnar alltid spår efter sig, i form av olika kroniska sjukdomar, hjärnskador, trötthet och förhöjd risk att drabbas av andra sjukdomar. Ett malarianät hjälper även att förebygga dessa mindre synliga, men minst lika förödande, effekter.

Andra organisationer som är mycket effektiva bekämpar tropiska parasiter, TBC och andra enkla sjukdomar. Det som är gemensamt med dessa organisationer är att de är fokuserade på en sak, och räddar massor av liv för dina pengar. Om du vill göra världen bättre så är det de här som du bör stödja. Vissa av dem är 10 000 gånger så kostandseffektiva som större och mer byråkratiska organisationer som du kanske har hört talas om. Frågan är: bör du jobba ideellt för dessa organisationer, eller stödja dem med pengar? Det beror på. Har du ett jobb som ger dig en bra lön? Då kan det vara mer rationellt att jobba över en timme extra på ditt jobb och donera pengarna istället för att jobba ideellt. De här organisationerna behöver ofta pengar i första hand, och ideellt arbete i andra hand. Men om du har tid över, och inga pengar, så kan jag rekommendera att du ägnar några timmar den här veckan åt att berätta för dina vänner hur de kan göra för att rädda världen. Om någon av dem har mycket pengar, kan din insats faktiskt göra skillnad.

Share on Facebook

Åt skogen, är tesen. Människans moraliska utveckling har rent evolutionärt inte hängt med. Kanske måste vi hjälpa moralen på traven, biokemiskt? Eller måste vi politiskt tvinga människans räckvidd tillbaka ner till det lokala planet?

Meningarna krockar när filosoferna Ingmar Persson och Karim Jebari och humanekologen Alf Hornborg tänker högt, inför publik på Moriska paviljongen i Malmö, under ledning av Lars Mogensen. Producent: Thomas Lunderquist

Filosofiska rummet besöker Grubbelklubben på Moriska paviljongen i Malmö under fyra veckor: Måndagarna 3, 10, 17 och 24 oktober. Kl 19.30 börjar samtalen. Inträde 60 kr.

Här finns programmet. Här fortsätter samtalet.

Share on Facebook

Som framgår av er rapportering och Röda Korsets debattartikel i dagens DN är situationen i Afrikas Horn kritisk. En miljon människor riskerar att svälta ihjäl i den värsta hungerkatastrofen sedan 80-talet. Vi får inte låta detta ske. Vi måste mobilisera varje upptänklig resurs för förhindra svälten. Jag ber er därför belysa denna kris även i er ledarsida, och uppmana folk att ta sitt ansvar för sina medmänniskor. Detta är en kris som saknar den mediala dynamik som jordbävningen i Haiti eller tsunamin i Sydostasien hade. Därför riskerar den glömmas av oss. Därför är det av högsta vikt att ni, som har landets främsta opinionsbildande kanal, riktar ert fokus på en kris som överskuggar i grymhet och fasa dessa tidigare massmedialt mycket uppmärksammade händelser.

Svält hör inte hemma i vår moderna värld. Jag minns svältkatastrofen 1985, då jag var ett barn. Jag minns att jag tänkte: ”hur kan de vuxna tillåta att något sådant händer?” Idag vet jag att apati är mäktigare än ondska. Men apati kan bekämpas. Med mod och idealism. Kommer mänskligheten att lyckas denna gång?

mvh /Karim Jebari, Stockholm

Share on Facebook

I Sverige har vi ett rättsystem vars huvudsakliga syfte är att förebygga förekomsten av brottslighet. Därför dömer vi brottslingar till kriminalvården. Där ska de rehabiliteras, få terapi och utbildning. Vissa brottslingar är farliga. De döms till slutna anstalter eftersom vi vill förhindra dem från att begå brott. Gösta har påbörjat sin rehabilitering. Han har varit alkoholfri sedan överfallet. Han har gått i terapi och bor inte längre med sin hustru. Vi har goda skäl att tro att han inte kommer att begå brott igen. Om rättssystemets primära roll är att se till att Gösta inte begår brott kanske din dom bör stanna på en villkorlig fängelsedom, besöksförbud och ett lämpligt skadestånd. Jag tvivlar på att du, eller någon annan läsare är beredd att acceptera detta. En person som så brutalt kränkt en medmänniska så som Gösta har förtjänar att lida, kan man rimligen känna. Filosofiska resonemang kring vår bristande fria vilja tycks lika irrelevanta som sociologiska eller neurobiologiska rön kring hur biologi, samhälle och situation formar och styr oss. Den som fått skallen krossad är inte intresserad av filosofi eller sociologi. Vi vill ha hämnd. Därför dömer vi folk till fängelse, även när vi vet att fängelsestraffet inte kommer att förebygga brott. Vi vet också att fängelser är dyra och att de i många fall gör brottslingar av folk som hade kunnat vara hederliga. Vi accepterar fängelser därför att vi vill se brottslingar lida, och för att vi saknar alternativ. Låt mig därför föreslå ett alternativ.

Återinför spöstraffet. Om Gösta fick 20 eller 30 piskrapp kunde han återgå till sitt arbete efter ett par veckors sjukskrivning. Han kunde sedan fortsätta att bidra till samhället, och göra bot med hårt jobb och hederlighet. Vår blodtörst skulle stillas, och vi skulle kunna investera pengar i terapi, rehabilitering och missbrukshjälp. Barbariskt? Kanske. Men hur skulle du själv välja? Om du fick valet mellan 30 piskrapp och två år i fängelse, skulle du verkligen välja fängelset? Och om du valde piskrappen, är det då så barbariskt? Mitt förslag låter cyniskt, men jag skulle vilja kalla det realistiskt. Ingen demokratisk stat skulle tolerera ett rättsystem vars enda syfte var att minimera förekomsten av brottslighet. Vår primitiva klanmoral kräver lidande från de som kränkt, mördat och våldtagit. Vi ser fortfarande personer som moraliskt ansvariga och därmed förtjänta av lidande om och när de orsakar lidande. Mitt förslag erbjuder samhället en billigare lösning, och en lösning som blir en spegel, som visar oss hur låga och vidriga vi verkligen är. Att låtsas om något annat vore självbedrägeri.

Share on Facebook

Share on Facebook

Döden angår oss alla. Men vad innebär det att dö? Dör man när kroppen dör? Kan man fortsätta att existera efter sin död? Kan döden vara trivial? Vad är det egentligen som är dåligt i att dö? Hur kul skulle det vara att leva för evigt? Har vi skäl att frukta döden? Dör vi verkligen ensamma? Alla dessa frågor kan och bör ställas, när vi samtalar om döden.

Share on Facebook

Motståndare till transhumanismen åberopar ofta känslor av äckel och avsmak när de hör talas om våra idéer och ideal. Är äckel ett legitimt försvar för en ståndpunkt? Om så vore fallet, skulle det transhumanistiska projektet vara illa ute. Frestelsen är stor bland transhumanister att argumentera i termer av “guilt-by association” mot personer som tydligt visar sin avsmak mot mänsklig förbättring och genteknik. Men bara för att känslor av äckel präglat de reaktionära motstånd mot homosexuella eller “blandäktenskap”, så innebär det inte att de som äcklas av tanken att operera in en dator i en kropp är reaktionära eller klandervärda.

Äckel är i många fall en sund reaktion på sådant som är skadligt för oss, så som rutten mat, främmande kroppsvätskor, sjuk mänsklig vävnad, giftiga djur och insekter och incestuösa förhållanden. Men vi känner också ofta äckel mot saker bara för att de är okända, som främmande kulturers mat, eller som är tabubelagda i våra kulturer, som stark svettlukt. Kulturer konstrueras ofta kring att generalisera våra känslor av äckel och sträcka dem utöver det som alla människor intuitivt upplever. Därför känner många muslimer äckel inför grisar, medan västlänningar ofta upplever äckel inför att äta de inre organen hos vissa djur. Där de äldre generationerna i vår kultur ofta känner äckel inför olika typer av kroppsutsmyckningar som innebär perforering av ansikte och könsorgan, upplever många i vegansubkulturen ett starkt äckel inför att äta all sorts vävnad.

Samtidigt äcklas vi inte av många saker som faktiskt är farliga för oss. Alkohol är ett talande exempel. Trots att alkohol förmodligen är ett av de gifter som är farligast, är det få som känner äckel inför smaken. På samma sätt känner extremt få äckel inför godis, chips, elitidrott eller lukten av bensin, trots att dessa saker faktiskt skadar oss.

Alltså har vi goda skäl att tro att även om vissa våra äckelkänslor orsakas av saker som är skadliga, så är en majoritet av våra äckelkänslor orsakade av saker som inte är skadliga. Därför är våra äckelkänslor dåliga på att vägleda våra handlingar, eftersom korrelationen äcklig-dålig är svag i de allra flesta fall.

Kan äckel ändå ha en plats i vår moderna värld? Är det inte bra att ha kvar denna starka emotion som ändå skapar mening och kraftfullt skyddar oss mot saker som är farliga för oss? Jo, det är rimligen en god idé. Men våra känslor av äckel är endast nyttiga när de riktas mot välbekanta ting i vår närhet. Abstrakta äckelkänslor tenderar att vara endast skadliga. Därför bör vi akta oss noga för att åberopa vår avsmak i en politisk diskussion, och påpeka varför det är olämpligt att göra det när andra gör så. Äcklet bär inte på någon visdom, som Leon Kass påstår. Äcklet kväver det förnuftiga resonemanget.

Share on Facebook