Jag antar att du som läsare läst om peak oil och oroar dig över det. Det är inte konstigt, om du läser Jonstads bok kan man tro att det i princip är kört. Men den slutsatsen kan man bara dra om man är väldigt selektiv med sin information. Jag skulle inte vilja påstå att Jonstad ljuger, men genom att bara beskriva en del av verkligheten så är bilden han målar upp djupt vilseledande.

Det stämmer att IEA har sagt att de nya oljefynden av konventionell olja minskar och att efterfrågan samtidigt ökar. Men nya oljefynd av icke-konventionell olja, som till exempel Kanadas och Venezuelas tjärsand, oljan som görs tillgänglig av smältande istäcken i Arktis eller Brasiliens Pre-sal fyndigheter skulle kunna för många år framöver stilla den förväntade ökningen i efterfrågan. Det stämmer att den här okonventionella oljan är dyr, mycket dyrare att utvinna än Saudiarabiens lättflytande olja. Så givet att dessa okonventionella oljekällor utgör en väsentlig och ökande andel av världens oljeproduktion så kommer priset på olja att förbli högt, kanske 100 USD/fat. Men det priset är knappast en katastrof, och det är osannolikt att det i sig kommer att leda till en kollaps.

När Jonstad beskriver oljeutvinningen som ett gäng barn som plockar lågt hängande äpplen så lurar han dig med sin metafor. En oljefirma idag har resurser och teknologi som oljebaronerna i början av 1900talet bara kunde drömma om. Dödstalen från oljeutvinningen i den tidiga Texasruschen vittnar om att den olja de utvann var långtifrån “enkel” för dem, när de borrade med åsnor och för hand. Av samma skäl kan vi hoppas att den olja vi finner “svår” idag en dag kommer att vara “enkel”.

Men även om Jonstad hade haft rätt med avseende på peak oil, så är det inte heller hela bilden. Världen använder olja till två saker: att generera elektricitet och att transportera människor och saker. Skulle olja kunna ersättas inom en av dessa sektorer, skulle mängden olja tillgänglig för den andra sektorn vara garanterad. Det som håller på att ske är just detta: kol och gas håller på att ersätta olja. Kolgruvorna, som under den billiga oljans tid stängdes i den rika världen har öppnats igen. Kina, Indien och Sydafrika bränner kol som om det inte fanns någon morgondag. Kolet ökar starkt på alla fronter, tack vare den dyra oljan. Och det finns massor av kol, så att det räcker i många decennier till. Samtidigt har en ny teknologi fracking, möjliggjort gasutvinning ur berggrunden. Det har lett till en kollaps i priset på naturgas i USA. Nu prospekteras naturgaskällor i EU och Kina. Prognoserna är goda, reserverna tycks outtömliga. Skulle priset på olja stabiliseras på 100 USD/fat, så kommer naturgas att helt ersätta oljan i elgenerationsprocessen.

Prognoser från solceller är ännu mer hoppingivande. Elgeneration från solenergi har rasat i pris. Det är redan billigare än kärnkraft. Före år 2020 kommer sol att vara billigare än olja och före 2030 kommer el från solceller att vara billigare än kol överallt förutom i de kallaste klimaten, givet konservativa antaganden. Trots att mängden energi producerat från sol fördubblats varje år de senaste tio åren har detta skett främst i de rika länderna tack vare subventioner. När solenergi blir billigare än kol kommer solcellerna att slå igenom på allvar i de fattiga länderna.

Samtidigt sker enorma energibesparingar inom energisektorn. Fraktskepp har blivit kollosala för att kunna frakta mer per fat olja. Elhybrider och elbilar kommer att på sikt att minska transportsektorns oljeberoende. En elektrifiering av vägnätet och av motorvägar skulle kunna öka elbilars räckvidd mångfaldigt. Teknologin finns. Det enda som krävs är den politiska mognaden att utforma rätt styrmedel. En koldioxidskatt skulle flytta fram tidpunkten då solceller kan konkurrera ut kol och olja. Slopade oljesubventioner kommer att få hushåll att ändra sina beteenden och agera mer förnuftigt. Denna politiska mognad kan vi skymta idag. Nigerias president har utmanat landets oljelobbyister. Iran likaså.

Hur blir det då med växthuseffekten, om kol och gas ersätter olja? Växthuseffekten är och kommer att förbli ett stort problem, ett hot mot vår civilisation. Kanske till och med ett hot mot mänsklighetens långsiktiga överlevnad. Jag avser att diskutera detta hot, och hur de flesta debattörerna missförstår hotets natur, i kommande inlägg.

Share on Facebook

Genom att använda träet som byggameterial tar man det kol som biomassan låst in i träet och håller det utanför atmosfären så länge som huset finns, vilket kan vara flera decennier. Och till skillnad från betong eller stål, som båda kräver enorma mängder energi för att tillverka, är produktionen av färdiga träprodukter mycket energisnål. Trä är redan nu billigare i Sverige än betong och stål och det finns andra fördelar med det. Dels är träet i sig en naturlig isolering, vilket innebär att husen kan göras täta med mindre isoleringsmaterial. Dels är trä mindre lyhört än andra material.

Problemet är att byggbranchen än så länge är mycket konservativ. Därför behövs det incitament från regeringen för att påskynda användandet av trä i flerfamiljehus. Inga subventioner, så klart, utan en rejäl koldioxidskatt skulle få cementen att bli så dyr att byggbolagen skulle se sig tvungna att börja leta efter mer lönsamma alternativ, alltså trä.

Läs även andra bloggares åsikter om trä, byggmaterial, arkitektur, konstruktion, klimat, ekonomi, politik, koldioxidskatt

Share on Facebook

Men Fredrik Reinfeldt har helt rätt i att vägra ge mer pengar till den förlusttyngda industrin. Det är inte statens roll att hjälpa företag som marknaden straffar, staten bör istället skapa ett klimat där nya företag kan fungera. Det innebär alltså ett samhälle där kredit flödar och där infrastruktur finns på plats.

Mona Sahlins planer på att återinföra ett klimatinvesteringsprogram är också problematiska. Det är en lovvärd ambition att vilja bekämpa klimatkollapsen, men genom statliga investeringsprogram uppnår vi inte målet på effektivast möjliga sätt. Regeringen gör samma misstag här. Man öser ut "gröna" pengar över storfinans och gynnade brancher istället för att låta marknaden bestämma vad som är bäst för klimatet. Men regeringen är värd beröm för att de är beredda att höja koldioxidskatten. Problemet är att de inte är modiga nog att sätta den skattenivå som behövs, åtminstone 4-5 kr/kg CO2.

Tråkigt nog nämnde ingen de omfattande infrastruktursatsningarna som verkligen skulle kunna lyfta Sverige ur krisen. Åtminstone 30-40 miljarder borde stasas på spårbunden trafik i och mellan alla stora och medelstora städer i Sverige. Utöver det finns det stora samhällsekonomiska nyttor i utbyggd fiberoptik, förbättrad tätning i offentliga lokaler och effektiva elnät i Sverige och till kontinenten.

Vad gäller kärnkraften är det min bestämda åsikt att även det borde vara en fråga för marknaden, inte för politikerna. Om nån kan och har råd att bygga ett säkert kärnkraftverk med en plan för att ta hand om avfallet, så kör på. Men det får inte, under några som helst omständigheter, bli statliga förlustgarantier eller andra subventioner till kärnkraften, något som sannolik omöjliggör utbyggnaden av ny kärnkraft inom överskådlig tid.

En resume av debatten finns både i dn.se och svd.se

Läs även andra bloggares åsikter om partiledardebatten, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, debatten, politik, ekonomi, finanskrisen, koldioxidskatt, kärnkraft

Share on Facebook