Jag antar att du som läsare läst om peak oil och oroar dig över det. Det är inte konstigt, om du läser Jonstads bok kan man tro att det i princip är kört. Men den slutsatsen kan man bara dra om man är väldigt selektiv med sin information. Jag skulle inte vilja påstå att Jonstad ljuger, men genom att bara beskriva en del av verkligheten så är bilden han målar upp djupt vilseledande.

Det stämmer att IEA har sagt att de nya oljefynden av konventionell olja minskar och att efterfrågan samtidigt ökar. Men nya oljefynd av icke-konventionell olja, som till exempel Kanadas och Venezuelas tjärsand, oljan som görs tillgänglig av smältande istäcken i Arktis eller Brasiliens Pre-sal fyndigheter skulle kunna för många år framöver stilla den förväntade ökningen i efterfrågan. Det stämmer att den här okonventionella oljan är dyr, mycket dyrare att utvinna än Saudiarabiens lättflytande olja. Så givet att dessa okonventionella oljekällor utgör en väsentlig och ökande andel av världens oljeproduktion så kommer priset på olja att förbli högt, kanske 100 USD/fat. Men det priset är knappast en katastrof, och det är osannolikt att det i sig kommer att leda till en kollaps.

När Jonstad beskriver oljeutvinningen som ett gäng barn som plockar lågt hängande äpplen så lurar han dig med sin metafor. En oljefirma idag har resurser och teknologi som oljebaronerna i början av 1900talet bara kunde drömma om. Dödstalen från oljeutvinningen i den tidiga Texasruschen vittnar om att den olja de utvann var långtifrån “enkel” för dem, när de borrade med åsnor och för hand. Av samma skäl kan vi hoppas att den olja vi finner “svår” idag en dag kommer att vara “enkel”.

Men även om Jonstad hade haft rätt med avseende på peak oil, så är det inte heller hela bilden. Världen använder olja till två saker: att generera elektricitet och att transportera människor och saker. Skulle olja kunna ersättas inom en av dessa sektorer, skulle mängden olja tillgänglig för den andra sektorn vara garanterad. Det som håller på att ske är just detta: kol och gas håller på att ersätta olja. Kolgruvorna, som under den billiga oljans tid stängdes i den rika världen har öppnats igen. Kina, Indien och Sydafrika bränner kol som om det inte fanns någon morgondag. Kolet ökar starkt på alla fronter, tack vare den dyra oljan. Och det finns massor av kol, så att det räcker i många decennier till. Samtidigt har en ny teknologi fracking, möjliggjort gasutvinning ur berggrunden. Det har lett till en kollaps i priset på naturgas i USA. Nu prospekteras naturgaskällor i EU och Kina. Prognoserna är goda, reserverna tycks outtömliga. Skulle priset på olja stabiliseras på 100 USD/fat, så kommer naturgas att helt ersätta oljan i elgenerationsprocessen.

Prognoser från solceller är ännu mer hoppingivande. Elgeneration från solenergi har rasat i pris. Det är redan billigare än kärnkraft. Före år 2020 kommer sol att vara billigare än olja och före 2030 kommer el från solceller att vara billigare än kol överallt förutom i de kallaste klimaten, givet konservativa antaganden. Trots att mängden energi producerat från sol fördubblats varje år de senaste tio åren har detta skett främst i de rika länderna tack vare subventioner. När solenergi blir billigare än kol kommer solcellerna att slå igenom på allvar i de fattiga länderna.

Samtidigt sker enorma energibesparingar inom energisektorn. Fraktskepp har blivit kollosala för att kunna frakta mer per fat olja. Elhybrider och elbilar kommer att på sikt att minska transportsektorns oljeberoende. En elektrifiering av vägnätet och av motorvägar skulle kunna öka elbilars räckvidd mångfaldigt. Teknologin finns. Det enda som krävs är den politiska mognaden att utforma rätt styrmedel. En koldioxidskatt skulle flytta fram tidpunkten då solceller kan konkurrera ut kol och olja. Slopade oljesubventioner kommer att få hushåll att ändra sina beteenden och agera mer förnuftigt. Denna politiska mognad kan vi skymta idag. Nigerias president har utmanat landets oljelobbyister. Iran likaså.

Hur blir det då med växthuseffekten, om kol och gas ersätter olja? Växthuseffekten är och kommer att förbli ett stort problem, ett hot mot vår civilisation. Kanske till och med ett hot mot mänsklighetens långsiktiga överlevnad. Jag avser att diskutera detta hot, och hur de flesta debattörerna missförstår hotets natur, i kommande inlägg.

Share on Facebook

Blir du förbannad på att din granne låter bilen stå på tomgång? Eller på din flickvän som alltid glömmer att släcka lampan och kokar vatten utan lock? Brukar du läxa upp din lillebror när han låter datorn stå på över natten? Skriv då ett brev till Vattenfall (Brunkolsfall) och berätta vad du känner. CC:a regeringen också, för det är dem som bestämmer över Brunkolsfall.

Share on Facebook

En sådan helt meningslös sak är kommunens senaste ”klimatsmarta” kampanj. Kampanjen, som består av påkostad reklam, en hemsida och en handbok, ger de mest menlösa och ineffektiva råd för att vi ska begränsa vår elanvändning. Det är klart, kampanjen kommer inte i närheten av de hisnande summor som kommunen lagt ned på att subventionera fram en helt bisarr etanolbilsmarknad som kommer att dö den dag pengafloden sinar (om inte tidigare), problemet är att den här typen av symbolkampanjer invaggar oss i en falsk känsla av att ”vi drar vårt strå till stacken”. Låt mig förklara varför det inte spelar någon roll.

Anta att jag gör som klimathandboken säger och stänger av varmvattnet medan jag shamponerar håret. Då sparar jag enligt klimathandboken 35 kg CO2-e per år. Efter ungefär 75 år av detta kan jag kompensera för en resa tur och retur Stockholm-Bangkok. Givet att vattnet värms upp med fossila bränslen i Stockholm. Vilket det inte gör. Eller ta tipset att laga en droppande kran. En sådan droppar 9000 liter per år, står det i klimathandboken. Men ett kilo nötkött motsvarar 15 000 liter vatten. Alltså är ett par biffar nästan ett och ett halvt års krandroppande. Det är klart att det är bra att spara el, men vi ska inte tro att sådana åtgärder får någon större inverkan, inte ens tillsammans. ”Många bäckar små”- argumentet är inte giltigt i den här typen av situationer, dels eftersom bäckarna är för små, dels därför att nästan all vår el kommer från icke-fossila källor. Det som står för våra utsläpp, och där vi verkligen skulle kunna göra skillnad är:

1. Industrin. Inte så mycket vi kan göra åt det.
2. Transportsektorn. Enkelt att göra nåt, sälj bilen, ta bussen/tunnelbanan. Sluta flyg, ta tåget.
3. Jordbruket. Enkelt att göra nåt, sluta ät nötkött.

Problemet är att ingen vanlig människa kommer att sluta resa till Asien, åka bil, eller äta kött när alla andra gör det. Det är helt enkelt irrationellt att göra det själv (givet att man gillar att göra ovanstående), även om det är rationellt att göra det tillsammans. Det är ett så kallat ”fångens dilemma- problem”. Därför är varje politiskt initiativ som ska informera oss om hur vi lever ”klimatsmart” mer eller mindre meningslöst. Klimatfrågan är inte ett ansvar för individen, utan ett ansvar för politiken. Därför bör politikerna planera en stad där det är individuellt rationellt att göra det som också är kollektivt rationellt. Detta gör man genom att beskatta koldioxid mer och underlätta för folk att resa kollektivt, äta mat och värma sina hus på ett klimatvänligt sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om klimartsmart, klimatet, Stockholm, kött, fossila bränslen, el, kollektivtrafik, ekonomi, politik

Share on Facebook