Men i en rad opinionsundersökningar på sistone har det visat sig att C och KD hamnat en bra bit under 4%- spärren. I senaste opinionsundersökningen har KD nästan hälften så stor andel av väljarna som nykomlingen Piratpartiet, 1,8% respektive 3,4%. Samtidigt blir Moderaterna allt större, och allt mer synliga i debatten. Inget parti kan stilla se sig bli helt utplånade i opinionen. Den borgerliga koalitionen har gynnat Moderaterna på de andras bekostnad. Om opinionssiffrorna fortsätter att se ut så här om ett år har partistyrelserna i C och KD två alternativ: antingen att i praktiken marginalisera sitt parti ytterligare och ställa upp i en gemensam lista med Moderaterna eller försöka att profilera sig utanför Alliansen.

Det första alternativet kommer att för överskådlig tid sudda ut de profiler som dessa småpartier en gång hade. I kommunpolitiken är det ju knappast partiideologierna som dominerar (förutom Stockholm, där dessa två partier också blir alltmer irrelevanta), utan en rad starka personligheter. Om man väljer att slukas av Moderaterna är dessa partier ideologiskt sett borta.

Det andra alternativet ter sig inte mer lockande. Det är oklart om en självständighetsförklaring gentemot den moderatdominerade Alliansen kommer att uppskattas av väljarkåren. Förvisso skulle en självständig position kunna öka Kristdemokraternas och Centerns möjlighet att profilera sig gentemot sina kärnväljare. Men dessa har blivit så få och marginaliserade grupper att de knappast kan räkna med dem för att komma in i Riksdagen. Bara populistiskt väljarflört skulle kunna mobilisera väljare utöver högerkristna pingstvänner och en handfull bönder i Centerns fall.

En sak är dock säker: om tendensen fortsätter, kommer Alliansen att antingen se radikalt annorlunda ut i valrörelsen 2010 eller så kommer den upphöra att existera, uppäten inifrån av kannibalmoderaterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna, Alliansen, politik, ideologi

Share on Facebook

Problemet är givetvis satsningen på Förbifart Stockholm. Det huvudsakliga skälet till att man väljer att satsa 27,5 miljarder kronor på detta alternativ är att man bedömer att ökningen av biltrafiken kommer att fortsätt som idag. Därmed tror man att det finns ett stort behov att avlasta trafiken från den trängsel som redan idag är allvarlig. Den bedömningen är helt felaktig. Låt mig förklara varför.

Sverige har åtagit sig att minska utsläppen från transportsektorn med minst 20% till år 2020. För att uppnå detta mål krävs det en reell prishöjning på bensin på 7,20 liter, givet 2006 års prisnivå (13kr/l). Enligt både Institutet för tillväxtpolitiska studier och Statens institut för kommunikationsanalys är dessa nivåer nödvändiga för att minska utsläppen. Om politiker väljer att ta hänsyn till vetenskapens bedömningar av etanolens utsläpp, kommer även den att omfattas av höga skatter.

Givet en prisnivå på bensin på cirka 20 kr/l kommer trängsel inte att vara ett problem. Däremot kommer rörligheten att bli problematisk för stockholmare. Stockholms kollektivtrafik är nämligen inte anpassad för den enorma tillströmmning av passagerare som en kraftig höjning av drivmedelspriserna kommer att orsaka. Vi måste snabbt köpa nya bussar, bygga nya spår för tvärbanan, bygga fler bussfiler och underlätta för cykeltrafik. Vi behöver varje slant från infrastruktursatsningen för att garantera fortsatt möjlighet att pendla till jobb och andra aktiviteter i länet för de hundratusentals människor som kommer att bli tvungna att ställa bilen.

Alltså: det finns inga goda skäl att bygga Förbifart Stockholm och det tycks finnas 27,5 miljarder goda skäl att inte bygga vägen. Men det finns ytterligare ett: genom att bygga en väg signalerar man att ett framtida fossilfritt samhälle på något sätt är förenligt med att folk kör bilar i ungefär samma utsträckning som idag, men att dessa bilar kan åka på el eller biogas eller något annat. Detta är tyvärr inte möjligt. En stor del (15-20%) av de utsläpp som en bil står för kommer till under bilens konstruktion. Alltså så kommer även elbilar att förbli relativt sällsynta i framtiden om vi ska kunna ha ett stabilt klimat. Framtidens transporter måste ske med kollektiva färdmedel eller med cykel eller till fots. Bilar kan ha en marginell roll, men detta är också allt. Därför kommer Förbifarten aldrig att behövas.

Share on Facebook

Under 2007 orsakade en rad skandaler och ministeravhopp och en del tecken på inkompetens hos regeringen att många av Alliansens väljare vände dem ryggen. Under samma period lovade valet av Mona Sahlin en förnyelse av det socialdemokratiska ledarskapet. Begreppen "förnyelse" och "förändring" är så kallade "obama-begrepp". De signalerar att någonting händer, något som folk uppfattar som positivt. Genom att inte ta ställning i olika politiska frågor under året så kunde väljare som kände sig besvikna på regeringen projicera sina förhoppningar på (S). Denna politiska strategi användes mycket skickligt av Obama, som uttryckte sig på sådant sätt att han kunde locka till sig människor som trodde att han skulle uppfylla just deras politiska önskemål. Samtidigt såg han till att ge sig själv politiskt svängrum genom att tala i svepande och ospecifika ordalag, samtidigt som han signalerade radikala förändringar.

Men denna politiska fingertoppskänsla och retoriska geni är mycket sällsynt i världen, och Sahlin saknar den. Dessutom är det osannolikt att det hade fungerat lika bra i Sverige, där politiken är mer central i debatten än personerna bakom.

Sverige är ett land där de flesta är mitten-vänsterväljare. Moderaternas anti-bonuspopulism och attackerna mot Svenskt näringsliv tillsammans med vad många väljare uppfattar som traditionellt socialdemokratiskt finanspolitisk försiktighet är tilltalande för just mitten-vänsterväljare. Men samtidigt som Moderaterna rört sig mot mitten har Socialdemokraterna rört sig åt vänster. Detta förklarar att opinionsläget är så jämnt.

Socialdemokraternas beslut att ingå i en vänsterallians är riktigt, anser jag. Genom att göra så har man erbjudit ett klart vänsteralternativ till Moderaternas mittenregering. Men de höga opinionssiffror man åtnjöt under 2007 kommer inte att infinna sig. Man har fortfarande goda chanser att vinna valet 2010, men det kommer att bli jämnt. Men om man skulle vinna, så kommer man ha ett mandat att föra en vänsterpolitik som är långt mer radikal än på mycket länge.

Läs även andra bloggares åsikter om Mona sahlin, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Socialdemokraterna, opinionsundersökningar, Alliansen, Barack Obama, politik, retorik

Share on Facebook