Jag vet vad Göran Skytte inte gjorde förra sommaren

Göran Skytte är en av de mest väletablerade moralisterna i Sveriges medielandskap. Tidigare har han förfasat sig över homosexuellas och transpersoners livsstil och ”provokationer”. Men det är glädjande att se att för varje år som går, så blir Skytte tvungen att byta mål. Många av hans tidigare kolumner hade varit omöjliga att publicera idag i en etablerad nyhetstidning. De är helt enkelt för reaktionära.

I helgen var målet för hans indignation RFSU:s sexualundervisning. RFSU har en liberal och i mina ögon mycket sund inställning till vad som är ok vad gäller sex: om det känns bra före, under och efter akten för samtliga inblandade, så finns det inget att tjafsa om. En fördel med det här sättet att se saker och ting på är att man delegerar beslutet om vad som är ok eller inte, från staten till de inblandade individerna. Detta är inte självklart. I många länder uppfattas sexuella akter som en fråga där samhället i sin helhet har rätt att lägga sig i. I Sverige, liksom en del andra västerländska demokratier, har vi valt att ta avstånd från principen att det bör finnas statliga direktiv för hur man ska bete sig i sänghalmen.

Men en del traditionell skåpmat i våra värderingar kvarstår. Som att analsex är mer oetiskt än vaginalt sex, att det är olämpligt att ha sex för att man är kåt, och att ”sex är någonting komplext, som kräver mognad och eftertanke”. En annan vanligt förekommande uppfattning är att det skulle vara fel i sig att tonåringar har sex, eller lär sig om sex. Men när man väl frågar vad som i själva verket är så fel med saken så återfaller man bara till det gamla vanliga ”det känns fel”.

Det är den här typen av resonemang som resulterar i disparata försök att reglera omyndiga barns tillgång till preventivmedel, och till att från vissa instanser problematisera sexuella utlevelser hos barn. Roland Poirer Martinsson, en annan av SVD:s moralister, går så långt att påstå att det skulle vara olagligt för barn under 15 att ha sex med varandra, vilket det självklart inte är. 15årsgränsen är till för att skydda barn övergrepp från vuxna, inte för att begränsa utforskandet av sin sexualitet med jämnåriga. Vare sig hos barn under eller över 15 bör skolan aktivt förespråka avhållsamhet, lika lite som man bör förespråka en sexuell praktik framför en annan.

Ingen påstår att sex är en riskfri verksamhet. Man kan smittas av sjukdom, man kan göra sig illa, och man kan bli gravid. Men fotboll är inte heller helt riskfritt. Eller hockey, eller balett för den delen. Och det är sant att barn ofta är mer oförsiktiga, och tar stora, onödiga risker. Men det finns faktiskt ingen skillnad rent etiskt mellan att spela fotboll och att ha sex.

Om det nu inte är så farligt att ha sex, ens analsex, vari ligger då problemet i att lära sig hur man gör för att reducera sannolikheten att skada sig? Så vitt jag förstår så måste man nog vara en reaktionär moralist för att se de problemen.

Uppdatering: RFSU svarar på SVD:s ledarsida.

Uppdatering 2: RFSU: s generalsekreterare, Åsa Regnér, förespråkar obligatorisk sexualundervisning i skolan i Brännpunkt. Jag kan bara hålla med.

8 kommentarer, Tyck till du med

Jakten på den försvunna skatten

Skatter är mäktiga verktyg i politikernas arsenal. Med skattepolitiken kan man göra stora, snabba och svepande förändringar av samhället. Dagens skattesystem håller på att ses över, både av regeringen och av oppositionen.

Politisk filosofi anser att följande principer bör gälla för hur ett framtida skattesystem ska se ut:
1. En skattereform bör inte höja det totala skatteuttaget. Sverige har redan en av världens högsta skatter, vi har sunda statsfinanser, och en välfungerande välfärdsstat.

2. En skattereform bör sträva efter att minska två skatter som är särskilt skadliga: skatten på arbete (inkomstskatten) och skatten på konsumtion (moms). I synnerhet bör vi sträva efter att minska tjänstemomsen.

3. En skattereform bör skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och företagsamhet. Alltså bör skattesystemet vara så enkelt som möjligt.

4. Men det viktigaste som en skattereform bör sträva efter är att öka jämlikheten i samhället. Politisk filosofi har i tidigare inlägg skrivit om hur viktig jämlikheten är.

Inkomstskatten:
Jobbskatteavdraget avser att göra det mer lönsamt att jobba. Men studier av folk som är arbetslösa eller sjukskrivna visar entydigt att folk inte behöver motiveras till att jobba. Arbetslöshet är fruktansvärt deprimerande. Alltså är jobbskatteavdraget motiverat av den felaktiga premissen att folk blir mer motiverade att jobba om de får mer pengar. Alltså bör jobbskatteavdraget avskaffas. Pengarna bör användas till att höja grundavdraget, som är en platt skattesänkning och skulle öka progressiviteten i skatteskalan.

Idag är den högsta inkomstskatten 56,5% på inkomster över 488 700. Det är mycket lågt, om man jämför både historiskt och internationellt. Ytterligare steg i skatteskalan bör införas, vid 800 000 på 70%, vid 1,6 miljoner på 80%, vid 3,2 miljoner på 90% och på 6,4 miljoner på 99%. Det innebär de facto att 6,4 miljoner i årslön är det högsta vi tolererar i Sverige. Mer än så vill vi inte att ojämlikheten ska sprida sig.

Dessa skattehöjningar bör användas för att sänka inkomstskatten för de med lägst inkomster. Det är vansinnigt att en hotellstäderska med en lön på 12.000 tvingas betala en tredjedel av det till staten. Förslagsvis borde man bara betala 20% i kommunalskatt om man har en lön som understiger 15.000.

Pigouvianska skatter:
Dessa är skatter på konsumtion av saker som skapar externa kostnader för andra personer, kostnader som marknaden inte förmår att prissätta. Politisk filosofi har skrivit om dessa i tidigare inlägg. I en ideal värld får staten samtliga sina inkomster av pigouvianska skatter, och kan därmed avskaffa inkomstskatten och/eller momsen. Dessvärre så är detta omöjligt om man vill ha en välfungerande välfärdsstat. Men pigouvianska skatter bör vara höga.

Tobak, alkohol och spel skattas redan idag på lämplig nivå. Mättat fett, som i en rad studier visat sig vara mycket hälsofarligt, bör beskattas hårt, liksom tillsatt socker i mat och framför allt läsk. Utsläpp av växthusgaser bör också beskattas hårt, med en gradvis stigande skattesats. Politisk filosofi har skrivit ett flertal inlägg om klimatskatt. Pengarna från pigouvianska skatter bör användas till att höja grundavdraget.

Avdrag:
Avdrag är populistiska och krånglar till skattesystemet. Avskaffa ränteavdraget, jobbskatteavdraget, reseavdraget, avdraget för dubbelt boende, ROT-avdraget, avdraget för hushållsnära tjänster, avdraget för allmän pensionsavgift. Använd pengarna till att sänka momsen på tjänster.

Moms:
Momsen är en stabil och otroligt viktig inkomstkälla för staten. Men momsen är också regressiv och straffar konsumtion av varor och tjänster, något vi vill gynna. Momssatserna bör vara så låg som möjligt. Jag föreslår följande. Bokmomsen, och moms på kulturaktiviteter, som idag är starkt reducerad, bör återställas till den gällande momsen för varor och tjänster. Momsen på mat och kollektivtrafik, som redan idag är mycket låg, bör avskaffas. Detta eftersom momsen på mat är den moms som drabbar fattiga värst. Konsumtion av kollektivtrafik skapar extern nytta, och bör därför subventioneras, vilket jag också skrivit om.  Momsen på övriga varor bör vara 30% och momsen på tjänster bör sänkas till 20%. Tre momssatser bör alltså gälla: 0%, 20% och 30%.

Fastighetsskatten:
Fastighetsskatten brukade vara en stabil källa för inkomster till staten. Den beskattar fasta tillgångar och håller huspriserna nere. Den beskattar tillgångar hos de rikaste mest, och är därmed hyggligt progressiv. Bör återinföras med utökad begränsningsregel. Ingen ska behöva betala mer än 2% av sin inkomst i fastighetsskatt. Låt taxeringsvärdet följa marknadspriset.

Företagsskatten:
Är idag relativt låg, vilket är bra.

Gåvo- och arvsskatt:
Det finns en märklig uppfattning att man har rätt till att få någon annans egendom efter dess död bara för att man är blodsarvinge till den personen. Det är inte bara en befängd kvarleva av det gamla feodalsamhället, det är också i strid med det moderna, liberala samhällets meritokratiska värderingar. Politisk filosofi har i tidigare inlägg kritiserat arvsrätten som djupt orättvis och felaktig. Det enklaste sättet att avskaffa den är att införa en arvsskatt på 100%. Därmed måste vi även införa en gåvoskatt. Gåvor som överstiger en viss summa, säg 20 000 bör beskattas hårt i en starkt progressiv skala. Redan gåvor värda 100 000 bör beskattas till 90%.

4 kommentarer, Tyck till du med

Okunniga riksdagsledamöter borde skämmas

Svininfluensan är, ännu, en relativt ofarlig pandemi. Risken att dö eller bli allvarligt sjuk om du blir smittad är mycket liten. Däremot ökar risken att viruset ska muteras till något mycket elakare varje gång någon blir smittad. Och även om det är osannolikt att H1N1 skulle mutera till ett virus med samma dödlighet som fågelinfluensan, så finns risken där.

Dessutom är risken att just du blir sjuk, inte dödligt sjuk, men tvungen att stanna hemma från jobbet-sjuk, ganska stor. Men för varje person som vaccinerar sig på din arbetsplats, i din buss, i ditt hem, blir risken mindre. Därför är det bra att vaccinera sig. Det ger dig skydd, det ger din familj, dina vänner och dina älskade ett skydd. Det skyddar dina medpassagerare på tunnelbanan, dina kollegor på jobbet.

Att vägra vaccinera sig är lika hänsynslöst som att vägra tvätta händerna efter ett toalettbesök, att nysa någon i ansiktet, eller inte använda kondom när det finns risk för smittspridning. Att avsiktligt öka risken för att sprida en smitta som kan vara farlig är inte ok.

Att vara okunnig om detta är inte heller ok. Information finns överallt. I tidningarna, radio, tv, internet. Om du inte vet att du bör vaccinera dig och är vuxen och icke-dement, så är du en farligt okunnig människa.

Därför är det skamligt när våra folkvalda, som företräder oss, hos vilka makten ligger, tillhör denna grupp, enligt DN. Följande folkvalda ledamöter nämndes i DN: s artikel. Kom ihåg deras namn, för de förtjänar inte längre det förtroende vi har gett dem.
Jan Lindholm, (MP),
Lennart Persson (C),
Carl B Hamilton, (FP),
Walburga Habsburg Douglas (M),
Torbjörn Björlund, (V),
Patrik Björck, (S),
Peter Jeppsson, (S),
Rossana Dinamarca, (V),
Kent Persson, (V),
Mats Pertoft (MP),
Fredrick Federley (C),
Gunnel Wallin, (C)

Tips: Mina kollegor på KTH skrev också om detta idag. Great minds think alike…

9 kommentarer, Tyck till du med

Öppna dörrarna

Sverige är ett land där den individuella friheten har en central plats i samhällets institutioner. Våra lagar är återhållsamma, och det sker en ständig prövning av dem. Vi har kloka politiker, som allt mer sällan drivs av fördomar och inskränkthet. Men en frihet respekterar vi ännu inte. Vi tillåter inte den som vill bo i vårt land att göra det, såvida inte vissa särskilda villkor är uppfyllda.

Den som bosätter sig här måste vara anhörig till någon i vårt land, eller vara flykting. Och det blir allt svårare att uppfattas som vare sig anhörig eller flykting. Men jag förespråkar inte en generös flyktingpolitik i det här inlägget. Jag förespråkar avskaffade gränser. Att få bo var man vill är en självklar rättighet för alla i vårt land, ändå är det en rättighet som vi förvägrar utlänningar. Men rättigheter slutar inte gälla vid våra gränser. För rättigheter är universella, de gäller var och en, oavsett var man bor. Så det finns ett starkt moraliskt argument för att låta alla utlänningar som vill få bosätta sig i vårt land. Rätten att bo där man vill beror inte på vad det står i mitt pass.

Men det finns starka pragmatiska skäl till att släppa invandringen fri. Vi har en åldrande befolkning. Och detta gäller hela EU. Vi kan inte förvänta oss att några unga människor från Spanien eller Polen kommer att komma hit och jobba när en stor del av svenskarna är gamla och oförmögna till arbete. Inte heller kan vi öka nativiteten nämnvärt. Sverige har redan en av EU:s högsta befolkningstillväxt, främst tack vare utmärkt föräldravård, höga barnbidrag och god tillgång på dagisplatser. Det finns inte mycket mer vi kan göra för att få familjer att skaffa fler barn. Inte så att de spelar någon demografisk roll i alla fall. Vi behöver tiotusentals, ja hundratusentals människor som kan komma hit och jobba, bilda familj och hålla vår välfärd under armarna. Vi har inte råd att vara utan invandring.

Det finns ett skäl till att tillåta fri invandring. Vissa utlänningar som kommer hit har andra uppfattningar om världen och andra värderingar än vad vi har. Det innebär att vi kan lära känna människor som kan ha uppfattningar som har en långt större spännvidd än vad våra förfäder hade möjlighet till. De levde i små, inåtvända, traditionella samhällen. Där hade alla samma åsikter och samma verklighetsuppfattning. Utlänningarna kan ge oss sin bild av världen. Vi behöver inte tycka om den, men att höra en åsikt som vi inte delar är alltid berikande. Det tvingar oss att tänka på våra egna värderingar. Att pröva dem, att diskutera dem med våra vänner. Utlänningarna gör oss till rikare människor. Och vi berikar även deras liv, genom att berätta om våra uppfattningar, och våra värderingar.

Det finns ett tredje skäl till att öppna dörrarna till omvärlden. Sverige är ett stort land, men vi har en liten befolkning. Våra städer är små och glesa. Vår kultur är förvisso tilltalande men vår kulturella scen är liten och provinsiell. Våra universitet håller god standard men saknar globala ambitioner. Våra institutioner är välfungerande men häpnadsväckande nationella (varför finns så få blanketter på engelska?). Vi behöver helt enkelt fler människor i det här landet för att vår kulturella scen ska blomstra, för att kvalitén på universiteten ska skärpas, för att skapa institutioner med internationell karaktär. Vi skulle behöva vara 30-50 miljoner i det här landet, med minst 10 miljoner i Stockholm. Då skulle jag verkligen bo i mina drömmars stad.

Särskilt tack till Jimmie Åkesson, som inspirerade mig att skiva den här artikeln.

En kommentar än så länge, lämna en till

Vem vill bära Metushelachs mantel?

PC Jersild, en av DN:s bästa kolumnister tackar för sig i dag. I hela Politisk Filosofis tidningsläsande liv har hans kolumner om medicinsk etik varit ett stående inslag. Han representerar både en modern mild humanism och en filosofisk rationalism som är särskilt tilltalande. I denna sista av hans kolumner talar han om svårigheterna att göra riktiga förutsägelser om utvecklingar inom medicinsk teknologi. I mångt och mycket har han förstås rätt.

Men för oss som ägnar tid åt att reflektera kring medicinsk-etiska frågor måste vi försöka förutse utvecklingen, för annars riskerar våra resonemang att bli reaktiva istället för proaktiva. Vill filosofer med uppfattningar om medicinsk etik påverka utvecklingen måste man föregripa den. Så därför skulle Politisk Filosofi vilja göra en medicinsk- teknologisk ”spaning”, kanske som en replik till det grymma faktum som fått P C Jersild att lägga ned pennan: åldrandet.

Människor i den rika delen av världen kan i genomsnitt se fram emot livslängd som är en fjärdedel av ett sekel längre än för 100 år sedan. Att fylla 75, något som i början av förra århundradet sågs som en overklig ålder, är knappast anmärkningsvärt längre. Innebär det att 100 år kommer att vara en lika oanmärkningsvärd ålder nästa sekelskifte? Kanske. Men Politisk Filosofi skulle vilja påstå att denna förutsägelse är försiktig i överkant. Vi ser nu i pipelinen en rad olika teknologiska innovationer som kan radikalt öka vår livslängd, kanske på ett sätt som innebär att vi måste både tänka om våra livsplaner och hur vi organiserar våra samhällen.

En teknik som utvecklas på flera fronter är odling av organ med hjälp av stamceller. Som Politisk Filosofi skrev om i ett tidigare inlägg, har forskare lyckats skapa stamceller av vanliga celler hos möss. Om detta går att upprepa hos människor kan organ odlas i laboratorium för att ersätta befintliga skadade eller utslitna organ. I dag dör många av hjärt – kärlsjukdomar, cancer och brister i funktionen hos viktiga organ, som njurarna (särskilt diabetiker) och levern. Skulle ett ”reservdelsbyte” vara möjligt för dessa människor, kan medellivslängden öka dramatiskt, kanske med ett kvarts sekel.

En annan forskningsfront handlar om de mekanismer i våra celler som leder till att kroppen åldras. Man har hos möss observerat att kalorirestriktion, det vill säga att hållas på gränsen till svält, kan förlänga livet med upp till 30%. Det tycks som om ämnet resveratrol, som återfinns i bland annat vindruvor (i alldeles för små doser för att ha någon påverkan på oss människor) kan återskapa de effekter som kalorirestriktion (svält) orsakar i våra celler. I bananflugor, och i den lilla fiskarten Nothobranchius furzeri visade det sig att resveratrol ökade livslängden med upp till 50%. Hos möss har inte en sådan ökning av livslängden noterats, även om resveratrol minskade risken för cancer och hjärt – kärlsjukdomar. Det är inte osannolikt att vi i en snar framtid, om ett par decennier eller så, kommer att kunna förlänga våra liv med upp till 30% med hjälp av resveratrol eller ett liknande preparat.

Samtidigt har det inom gentekniken skett en oerhört snabb utveckling, en som under de närmsta decennierna möjligen kommer att kunna omsättas i längre och friskare liv. Som ett exempel på de makalösa framstegen kan man observera att år 2003 så kartlades en människas hela genom för första gången till en kostnad av 500 miljoner dollar. I dagarna presenterades en teknik som kan göra detsamma för 50 000 dollar. Och kostnaderna för genetisk kartläggning väntas falla ytterligare. Inom ett decennium är det inte osannolikt att de läkemedel vi får kommer att vara skräddarsydda efter våra genetiska profiler. Skräddarsydda mediciner kommer dels att minska riskerna för farliga bieffekter och öka medicinernas effektivitet. Sammantaget med revolutionen inom diagnostisk utrustning och fördjupad kunskap om den mänskliga biologin kommer framsteg inom medicinen att öka vår livslängd ytterligare.

Men inom inget område kommer våra kunskaper öka mer än inom neurobiologin. Förklaringen till detta är att vi vet knappt något alls om den mänskliga hjärnan, som är det mest komplexa objektet i det kända universum. Hur kartlägger man en hjärna? En teknik som med framgång använts på den lilla masken C. elegans är så kallad ”slice and scan” teknik. Principen är enkel. Man skivar en hjärna i skivor som är ungefär en tusendels millimeter tjocka. Sen scannar man in skivan i med ett elektronmikroskop och så tar man nästa. När man är klar så har man en ganska bra koll på varje nervcell i den hjärnan och hur de hänger ihop. Än så länge har vi långt kvar innan vi rett ut hjärnans hemligheter. Men när detta sker, sannolikt inom Politisk Filosofis livstid, väntar oanade möjligheter att ytterligare förlänga livet hos det organ som tycks vara viktigast för vår överlevnad.

Vad en förväntad livslängd av bibliska proportioner kan implicera för våra samhällen och för vår tillvaro hoppas jag återkomma till i senare inlägg.

En kommentar än så länge, lämna en till

Vad händer i höst?

Lite uppdatering om Politisk Filosofis göranden i höst:

Politisk Filosofi ger 2 studiecirklar på ABF Stockholm denna termin. En i moralfilosofi och en i politisk filosofi. Båda drar igång vecka 38. Anmälan kan göras här.

Politisk filosofi
Inom ämnet politisk filosofi analyserar man vad de olika politiska begreppen betyder och hur de hänger samman. Olika ideologier har som bekant olika tolkningar av vad jämlikhet, demokrati, frihet och gemenskap betyder, och hur viktiga dessa ideal är. Denna studiecirkel går igenom de viktigaste idealen inom den politiska debatten och belyser dem från olika håll. Vi läser utdrag av klassiker och samtida tänkare, som John Stuart Mill, Ronald Dworkin, Cass Sunstein, Platon och John Elster. Vi kommer beröra synen på rättigheter, diskriminering, kultur och identitet, staten, våldet och övervakningen, jämlikhet, frihet och demokrati. Cirkelledare Karim Jebari.
27 studietim, 9 ggr. Avgift 525 kr.
Måndag 18.00 ABF-huset

Moralfilosofi
Inom moralfilosofin ställer vi oss frågor om vad som är rätt och vad som är fel, ont eller gott, och varför vissa handlingar är onda och varför vissa är goda. Med modern moralfilosofi som redskap analyserar vi begrepp som moraliskt ansvar, plikt och rättigheter. Med utgångspunkt från dagsaktuella moraliska dilemman diskuterar vi dessa eviga frågor. Vi kommer att villkorslöst samtala om dödshjälp, abort, tvångsvård, civil olydnad, konsten och samhällsmoralen, doping, individens ansvar för samhällsproblemen och mycket annat. Cirkelledare Karim Jebari.
12 studietim, 4 ggr. Avgift 525 kr.
Onsdag 18.00 ABF-huset

Politisk Filosofi skriver för närvarande på en bok med filosofiska citat på uppdrag av en stiftelse som ännu inte vill gå ut med sitt namn. Bokens målgrupp är ungdomar i gymnasieåldern. Preliminärt namn är Människans visdom.

Dessutom kommer Politisk Filosofi att deltaga i ett EU-finansierat forskningsprojekt om de etiska aspekterna av farmakologiska och mekaniska ingrepp i hjärnan i syfte att förbättra densamma. Forskningen kommer att bedrivas vid KTH under handledning av professor Sven Ove Hansson.

Detta innebär dessvärre att Politisk Filosofi inte kommer att kunna uppdateras lika ofta. Men å andra sidan kommer fler inlägg att handla om riktiga moralfilosofiska problem, särskilt inom bioetiken.

En kommentar än så länge, lämna en till

Det gör ont när bubblor spricker

Kinas otroliga exportframgångar har grundat sig delvis på en undervärderad valuta. Tack vare att den kinesiska valutan är så undervärderad har konsumtionsartiklar varit billiga för oss att köpa. Denna subvention har betalats av kinesiska arbetare. Det är deras konsumtion av utländska produkter som gjorts dyrare, och deras köpkraft som hållits nere för att maximera exportföretagens vinster och hålla vår inflation låg. Men den kinesiska valutans undervärdering har också orsakat de globala obalanser som ledde till den finanskris som tvingat västvärlden ner i recession. Billiga kinesiska produkter höll inflationen nere under större delen av 2000-talet, trots att tillväxten var mycket god. Detta innebar att räntorna var låga samtidigt som folk hade mer pengar i plånboken. Konsekvensen blev en fastighetsbubbla som drog med sig en finanssektor som tappat greppet om verkligheten.

Vad vi ser nu är en smärtsam korrigering av dessa obalanser. Amerikanska och Europeiska konsumenter kommer att tvingas spara mer och se sin köpkraft minska. Det innebär att vi i väst kommer att få dras med en relativt lång och smärtsam period av ekonomisk stagnation, med hög arbetslöshet och social oro som följd. Samtidigt firar kinesiska konsumenter nya köpfester. Bilförsäljningen var 70% högre än förra året. Industriproduktionen ökade med 11%. Men Kinas valuta är fortfarande relativt billig. Men inte länge till. Kinesiska politiker och teknokrater har gett tydliga signaler att de kommer att låta valutan stiga i värde relativ dollarn och Euron. Och faktum är att den redan har stigit kraftigt sedan 2007. Faktum är att den inflationschock som drabbade västvärlden under 2008 orsakades delvis av den kinesiska revalveringen gentemot dollarn, i och med den ökade köpkraft för kinesiska konsumenter som detta medförde mitt i en brinnande högkonjunktur.

För oss i väst kommer en kinesisk kursändring i valutapolitiken att betyda att en del av de kinesiska produkter som varit löjligt billiga kommer att bli relativt dyrare. Men andra varor kommer också att öka i pris. Framförallt kommer ökad köpkraft för kinesiska konsumenter innebära ökad konsumtion av bensin ,råolja, gas och andra importerade naturresurser. För att inte tala om kött och mejeriprodukter, som snabbt blivit mycket populära hos den exploderande kinesiska medelklassen. Förhoppningsvis kan detta innebära att Kina får enklare att växla från kol till oljeeldade kraftverk. Men sannolikt kommer kinesernas starkare finansiella muskler även att innebära högre priser för oss. Ökad inflation kommer att sätta ett golv på hur låga räntorna kan bli, och därmed göra hämma vår potentiella tillväxt. Vi kommer att längta tillbaka till åren då vår konsumtion subventionerades av kinesiska arbetares vedermödor.

3 kommentarer, Tyck till du med

Får man följa sitt samvete?

I sommar har en debatt rasat om huruvida landsting bör erbjuda pojkar omskärelse av primärt religiösa och kulturella skäl. Under debatten har en del kirurger sagt att de vägrar att utföra ingreppet, trots att landstinget erbjuder den. Hur bör vi förhålla oss till en läkare eller en annan yrkesutövare i det offentligas tjänst som vägrar att erbjuda samhällelig service av ett visst slag? Kan och bör ”samvetsargumentet” gälla?

Till försvar av samvetsargumentet, att ingen yrkesutövare ska tvingas till att i sitt yrke utföra handlingar som han eller hon finner etiskt motbjudande, så kan man åberopa religionsfriheten eller friheten att ha och handla efter sina personliga moraliska övertygelser, även om dessa inte skulle vara religiösa. En person, skulle man kunna hävda, bör inte straffas för att hans eller hennes åsikter i någon mån avviker från det som för tillfället är lag och praxis, vi behöver folk i offentliga befattningar som inte slaviskt följer vad än lagen säger, som vågar stå upp för sina åsikter och kan göra oss uppmärksamma på eventuella brister i våra etiska resonemang.

Detta argument upprättar en så kallad falsk dikotomi. Det påstår att alternativen står mellan individers rätt att ställa sig över lagen och någon slags auktoritär stat som inte tillåter individer yttra sig, ha åsikter som avviker från majoritetens eller propagera från dessa. Dikotomin är falsk därför att det är full förenligt att en person, som jobbar med att erbjuda medborgare offentlig service tvingas att erbjuda de medborgare som efterfrågar en tjänst som de är berättigade till, med att den personen i sitt liv utanför sitt yrke får hålla vilka övertygelser han eller hon finner lämpliga för sanna. Var och en må visserligen ha rätt att tycka vad de vill, men man har inte rätt att ha vilket jobb man vill. Om en läkare anser att afrikaner inte bör få vård, och därmed vägrar ge dessa människor vård, finns inga möjligheter att den personen kan få behålla sitt jobb på en offentlig klinik, även om han eller hon får ha och propagera för sin åsikt.

Det förhåller sig på samma sätt med läkarna i det aktuella fallet. Om de inte anser att de förmår, av samvetsskäl, att erbjuda medborgare en tjänst som landstinget och socialstyrelsen godkänt, så bör de antingen flyttas till en tjänst där deras övertygelser inte kommer i konflikt med deras yrkesutövning eller avskedas.

11 kommentarer, Tyck till du med

What is ”uploading”?

Uploading refers to the use of technology to transfer a human mind to a computer.
This would involve the following steps: First, create a sufficiently detailed scan of a particular human brain, perhaps by feeding vitrified brain tissue into an array of powerful microscopes for automatic slicing and scanning. Second, from this scanning data, use automatic image processing to reconstruct the 3-dimensional neuronal network that implemented cognition in the original brain, and combine this map with neurocomputational models of the different types of neurons contained in the network. Third, emulate the whole computational structure on a powerful supercomputer (or cluster). If successful, the procedure would a qualitative reproduction of the original mind, with memory and personality intact, onto a computer where it would now exist as software.

-Nick Bostrom,Director, Future of Humanity Institute
Professor, Faculty of Philosophy & James Martin 21st Century School
Oxford University

From ”The future of humanity” available at
http://www.nickbostrom.com/papers/future.pdf

Lämna den första kommentaren

Möss och människor

Att forskare vid Chinese Academy of Sciences lyckats klona möss är numera vardagsmat. Men Dr Zhao Xiaoyang och Dr Li Wei rapporterar i senaste numret av Nature, att de har lyckats klona möss från vanliga celler. Detta är riktigt intressant. De har lyckats genmanipulera vanliga celler från möss, genom att aktivera fyra gener i dessa celler så att de blir mycket lika embryonala stamceller.

Detta innebär, som deras experiment visade, att när de manipulerade cellerna injicerades i tidigt utvecklade musembryon så utvecklades embryot till en individ där vissa delarna av kroppen kom från den främmande cellen och vissa kom från det ursprungliga embryot. Det visar att de manipulerade cellerna hade förmåga att utvecklas till en mängd olika celler och att bygga upp en mängd olika organ.

Men Dr Zhao och Dr Lis celler har visat sig vara än mer lika embryonala stamceller. De visade detta genom att tillverka en speciell sorts embryo vars originalceller kan bygga en moderkaka men kan inte överleva i själva embryot. För att embryot ska överleva måste den injiceras med antingen en embryonal stamcell eller en manipulerad cell som har, likt embryonala stamceller, förmågan att utvecklas till en hel organism. Dr Zhao och Dr Lis celler klarade av detta. Från en vanlig muscell lyckade man alltså skapa en livs levande mus. Om denna teknik kan tillämpas på människor kommer vi i framtiden inte att behöva embryonala stamceller för att tillverka biologiskt material för medicinska ändamål, till exempel ny benmärg eller nya hudceller. I framtiden hägrar möjligheten att odla organ med en patients egna hud- eller blodceller, organ som är genetiskt identiska patientens och därmed inte riskerar att avvisas av kroppen.

2 kommentarer, Tyck till du med