Karim Jebari om existentiell risk from Karim Jebari on Vimeo.

Existentiella katastrofer är osannolika men möjliga. Vi bör förebygga dessa risker, anser Karim Jebari.

Share on Facebook

Sagan is known for his popular science books and for the award-winning 1980 television series Cosmos: A Personal Voyage, which he narrated and co-wrote. The book Cosmos was published to accompany the series. Sagan wrote the novel Contact, the basis for a 1997 film of the same name. (From Wikipedia)

Share on Facebook

Karim Jebari om mänsklig förbättring from Karim Jebari on Vimeo.

Mänsklig förbättring går ut på att tillfälligt eller permanent förbättra en mänsklig funktion med tekniska medel.

Share on Facebook

Låt mig förklara med ett exempel: jag har 1000 kr. Bör jag ge dem till KONY2012 eller en organisation som ger malarianät till afrikaner? Ett vanligt svar på den här frågan är att “båda är lika bra”. Jag håller inte med. För 1000 kr kan köpa och distribuera 28 nät som kan skydda dubbelt så många barn i fem år mot en parasit som i bästa fall orsakar lätta hjärnskador och i värsta fall dödar. Enligt oberoende och transparenta utvärderingsinstitut är detta det mest effektiva sättet att minska lidandet i världen. För varje krona jag lägger på något som är sämre än det, minskar antalet liv jag räddar. Att ge pengar till KONY2012 genererar en mycket osäker nytta, eftersom organisationen är så otransparent. I värsta fall kanske den skadar mer än hjälper.

Det är inte så att malariaoffer är viktigare än andra människor. Men vi kan rädda deras liv billigare. Föreställ dig att du har en motorbåt och måste välja att rädda två personer som är strandsatta på en öde ö och fem personer som är på en annan öde ö. Vi kan också föreställa oss att tidvattnet är på väg upp och att du bara hinner rädda en av dessa grupper. Din båt kan utan problem få plats med fem människor. Alla skulle hålla med om att du har ett moraliskt ansvar att rädda gruppen med fem människor, även om de inte är särskilt speciella som personer. Det är bara det att du räddar flera. Av samma skäl bör du donera pengar eller engagera dig för de saker som räddar flest människor, givet den evidens du har för tillfället. Av samma skäl som det är fel att rädda två personer när du kunde ha räddat fem är det fel att skänka pengar till KONY2012 istället för Against Malaria  Foundation eller en annan effektiv och transparent organisation.

Filosofen Kant sa att en god vilja var det enda som var gott i den här världen. Men jag tror att kunskap också behövs för att den goda viljan ska leda till goda resultat. En god vilja i sig är inte tillräcklig.

Share on Facebook

Frågan är svårare än vad man kan tro. De senaste åren har skandaler präglat de etablerade filantropiska organisationerna. En kultur som präglas av slösaktighet med givares pengar är utbredd i många av de stora organisationerna. Dessutom är bristen på forskning om biståndets nytta på lång sikt upprörande bristfällig, även om detta håller på att korrigeras i skivande stund.

Två organisationer ägnar massor av ideellt arbete åt att utvärdera välgörenhetsorganisationer och den nytta de genererar per skänkt krona. Dessa organisationer heter Giving What We Can och GiveWell. De drivs av eldsjälar vars mål är att se till att resurser kanaliseras där de behövs som mest. Resurser som investeras i dessa organisationer kan öka vår kunskap om hur vi bör ordna våra investeringar. Så jag skulle börja med att bekosta ett par heltidstjänster hos varje organisation. Även om en del av deras arbete är överlappande och därmed redundant, är det värdefullt att ha två oberoende granskare på fältet. Välgörenhetsgrupper kan ofta bara absorbera en viss mängd pengar. Får de mer pengar än den mängden på en gång minskar organisationens förmåga att producera nytta för mer pengar ganska dramatiskt.

Enligt GiveWell är det mest kostnadseffektiva sättet att minska lidandet i världen att donera pengar till organisationen Against Malaria Foundation (AMF). Den här organisationen koncentrerar sig på en enda sak: att distribuera myggiftsimpregnerade malarianät i Afrika. Malaria är en fruktansvärd parasit. Den infekterar 225 miljoner människor varje år, av dem dör ungefär 1,2 miljoner. De som överlever får ofta livslånga hjärnskador och andra svåra handikapp. Malaria anses vara en av de främsta käpparna i hjulet för Afrikas ekonomiska utveckling. Myggnät är extremt billiga och ger ett mycket gott skydd i fem år. Enligt AMF kan de absorbera runt 10 miljoner USD var 6:e månad. Detta skulle leda till att en stor del av västra Afrika fick tillgång till myggnät. Förutom att det skulle rädda hundratusentals liv varje år, skulle dessa pengar generera massiv nytta i form av ekonomisk tillväxt där den behövs som mest.

Nummer två på GiveWells lista är den minst lika okända organisationen Schistosomiasis Control Initiative (SCI). Den här organisationen bekämpar tropiska sjukdomar som uppmärksammas väldigt lite. Dessa sjukdomar har gemensamt att de drabbar väldigt många (schistosomiasis smittar runt 200 miljoner människor per år, och av dessa lider runt 20 miljoner av svåra symptom) och är väldigt billiga att behandla. Ett enda piller för 50 öre kan skydda mot flera av de vanligaste sjukdomarna. Dessa piller kan administreras av skolfröknar, alltså behövs inte dyra västerländska läkare som vaccinerar folk på plats. Tropiska sjukdomar dödar sällan, men orsakar en serie symptom som orsakar väldigt mycket lidande och svåra hjärnskador. Ett av de främsta skälen till att barn hoppar av skolan i vissa delar av Afrika är just infektion av dessa sjukdomar. Detta leder till ökad fattigdom, analfabetism och arbetslöshet. SCI kan ta emot upp till 2 miljoner USD, och att detta skulle leda till att de kan behandla 6 miljoner människor till i Malawi, Moçambique och Senegal.

Giving What We Can är den andra organisationen som utvärderar bistånd, och rekommenderar även de AMF och SCI. De rekommenderar även organisationen Deworm the World (DtW), som också ägnar sig åt tropiska parasiter. De fokuserar på länder i centrala Afrika och Indien, och distribuerar samma typ av paraistdödande piller som SCI. De har hittils behandlat 37 miljoner barn.

Men dessa organisationer kan bara konsumera en del av de 100 miljonerna. Därför behövs fler organisationer och mer forskning som kan identifiera lågt hängande frukter i kampen mot mänskligt lidande. Men den forskning som finns bör också uppmärksammas i större utsträckning, inte minst av SIDA och andra biståndsorganisationer.

Share on Facebook

1. Världen har blivit en bättre plats. Jag föddes 1982. Då styrdes hela Latinamerika av militäjuntor. Fattigdomen var total. En kontinent som hade varit rik såg barn svälta samtidigt som fackföreningsaktivister torterades ihjäl. Idag återstår bara Castrobrödernas diktatur. Och den senaste tidens reformer verkar lovande. Asien var en totalitär järnfästning. Sedan dess har Taiwan, Sydkorea, Indonesien, Thailand, Bangladesh och Malaysia blivit mer eller mindre fria nationer. Myanmar har släppt tusentals fångar. I Japan har den politiska oppositionen för första gången fått makten. I Kina regerar kommunistpartiet vidare, men inte längre med den järnhand som en gång kunde slakta tusentals demokratiaktivister. Samtidigt har människor över hela kontinenten ökat sin levnadsstandard på ett sätt som är svårt att greppa. På 30 år har fler människor ökat sin levnadsstandard mer än under hela mänsklighetens historia. Personer som på 70-talet kannibaliserat sina barn av ren hunger har nu råd att skicka sina barnbarn till universitet. Afrika är kanske det främsta miraklet. En kontinent som plågades av krig, sjukdom och brutala kleptokratier är nu nästan helt fredlig och demokratisk. Snart kan polio, som förlamade en gammal klasskamrats ben på 80-talet, vara utrotat. I Europa har muren fallit. Miljontals människor andas frihet. Världen har blivit en bättre plats.

2. Sverige har blivit en bättre plats. Vi svenskar älskar att klaga. Men vem skulle egentligen vilja återvända till 80-talet? Sverige var ett land där främlingsfientligheten var så självklar att det inte behövdes ett extremistisk parti för att ge uttryck åt den. Sverige var ett land där normerna krossade alla individer som inte ville anpassa sig, oavestt om de var utlänningar, homosexuella eller karriärkvinnor. Sveriges största oppositionsparti kunde utan att blinka prisa apartheidregimen i Sydafrika. Allt var dyrare då än nu, och livet var torftigt, förutsägbart och reglerat av en välmenande men paternalistisk stat. “Man kan väl inte ha uteserveringar, då kommer folk att tro att det är trevligt att dricka öl”, var något som poltiker kunde säga på den tiden. Samtidigt rökte vi oss hesa framför våra två tv-kanaler. På den tiden fanns inga arga vita män, som hatade kvinnor, bögar och blattar; kan man invända. Det är inte sant. Men den tidens arga män var inte marginaliserade fåntrattar som skrev anonyma insändare. De var ledande politiker, opinionsbildare och industrialister. De kunde tafsa, diskriminera, våldta, förlöjliga och misshandla mer eller mindre ostraffat. De var coola. Vem tycker att Per Ström är cool idag? Bara hans patetiska anonyma vänner. Sverige har blivit en bättre plats.

3. Vi har massa problem, men vi kan lösa dem. Växthuseffekt, energikris, fattigdom, pandemier, antibiotikaresistens, religiös fanatism, krig och modern slavhandel. Det här är ett axplock ur de problem som vi har kvar att lösa. Men vi kan lösa dem, särskilt om vi kombinerar institutionella reformer med modern teknologi. Progressiva krafter måste börja att nyktert, pragmatiskt och vetenskapligt analysera dessa problem. Först då kan vi på ett systematiskt sätt eliminera dem. Det sätt som Bill Gates stiftelse fungerar är ett bra exempel på hur man kan gå till väga för att bekämpa världsproblem. Om vi organiserade SIDA och andra resursstarka organisationer på liknande sätt skulle vi kunna lösa problemen enligt evidensbaserade metoder. Det finns så klart en risk att vi kommer att misslyckas. Men oddsen, skulle jag vilja påstå, är på vår sida. Jag är beredd att sätta 1 000 kr på att någon av följande förutsägelser är sanna.

(I) Andelen människor som är fattiga (df=inkomst under 1 USD/dag) kommer vara lägre år 2020 än vad den varit under varje år i hela mänsklighetens moderna historia (df= från och med 1850).

(II) Minst en förnyelsebar energikälla med potential att ersätta olja och kol kommer att prismässigt kunna konkurrera med dessa fossila bränslen utan subventioner i alla klimat söder om Marseille.

(III) Det kommer finnas ett vaccin mot AIDS och malaria. Dessa vacciner kommer att ha vaccinerat åtminsone 1 miljon människor var. Dessutom kommer polio att vara utrotat.

(IV) Under 2020 kommer färre än en tiondel människor att dö i krig än vad genomsnittet för döda i krig har varit under hela mänsklighetens moderna historia (df= från och med 1850).

Tror du att jag har fel? Då kan du tjäna lätta pengar. Det är bara att satsa mot mig.

4. Slutligen: Kunde det inte ha gått bättre? Hur kan jag vara nöjd med dagens värld? Jag är inte nöjd, och det hade kunnat gå bättre. Om rösterna hade räknats om i Florida den där dagen då Al Gore förlorade, om de där fanatikerna hade blivit stoppade innan de bordade planet elfte september 2001. Om Thabo Mbeki inte hade envisats om att vitlök kan bota AIDS, om Påven hade sagt att det var OK att använda kondomer, om Sovjetunionen kunnat gradvis reformeras till en modern demokratisk och pluralistisk stat istället för det homofobiska maffiavälde vi ser idag. Mycket kunde ha gått bättre. Men i ett historiskt perspektiv har sociala normer och politisk utveckling gått snabbare än någonsin förut. Världen har på 30 år globaliserats och förvandlats på ett radikalt sätt. En progressiv person borde ändå känna sig lite nöjd, och se fram emot vad nästa 30 år kommer att innebära för mänskligheten.

Share on Facebook

För klarhetens skull: det här riktar sig inte till de som vill ha det roligt och trevligt genom att låtsas som om de gör världen bättre. Det är inget fel med att ha roligt på det här sättet, men om ditt främsta syfte är att ha kul, så kan du sluta läsa nu. Annars, läs vidare.

Du har ändligt med tid, och med pengar. Innan du ger dig i kast med ett projekt/utbildning/förening som gör något gott kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och undersöka hur mycket nytta du gör med din tid och dina pengar, och hur alternativen ser ut. Du kan jobba för ett politiskt parti vars idéer och förslag du anser är bra. Fråga dig då: 1) Hur sannolikt är det att just de idéerna kommer att förverkligas av det här partiet. 2) Hur mycket nytta kommer de här idéerna att få jämfört med andra idéer och 3) I vilken mån gör mitt arbete detta möjligt.

En annan möjlighet är att jobba ideellt. Med ett soppkök, till exempel, eller demonstrera. Även här bör vi fråga oss hur stor nytta vår tid skapar. Om du jobbar en timme i ett soppkök så bidrar du till att fattiga människor i Sverige får soppa. Det är en del nytta. Om du är med i en demonstration ökar du medvetenheten om en viktig fråga. Om den frågan verkligen är viktig och ouppmärksammad skapar du kanske nytta. Det kan också vara så att ökad uppmärksamhet i en fråga inte kommer att leda till något alls.

Men generellt sett är de mest kostnads- och tidseffektiva åtgärderna inte här i Sverige. Det har att göra med att vi svenskar har redan det ganska bra, och att det är relativt svårt och dyrt att höja vårt välbefinnande ytterligare. Enligt organisationen GiveWell, som analyserar kostnadseffektiviteten hos olika typer av biståndsorganisationer, är det mest effektiva som man kan göra idag är att på olika sätt stödja organisationer som distribuerar giftimpregnerade malarianät i Afrika. Att tillverka och distribuera ett nät kostar fem dollar. Ett nät kan skydda två personer i fyra-fem år. Om nätet används i ett område där malaria är endemiskt, så finns det goda möjligheter att nätet räddar en persons liv. Det innebär att en person, som annars hade dött av malaria, får möjlighet att leva. Men det finns ytterligare fördelar med malarianät. Malaria dödar ibland, men den lämnar alltid spår efter sig, i form av olika kroniska sjukdomar, hjärnskador, trötthet och förhöjd risk att drabbas av andra sjukdomar. Ett malarianät hjälper även att förebygga dessa mindre synliga, men minst lika förödande, effekter.

Andra organisationer som är mycket effektiva bekämpar tropiska parasiter, TBC och andra enkla sjukdomar. Det som är gemensamt med dessa organisationer är att de är fokuserade på en sak, och räddar massor av liv för dina pengar. Om du vill göra världen bättre så är det de här som du bör stödja. Vissa av dem är 10 000 gånger så kostandseffektiva som större och mer byråkratiska organisationer som du kanske har hört talas om. Frågan är: bör du jobba ideellt för dessa organisationer, eller stödja dem med pengar? Det beror på. Har du ett jobb som ger dig en bra lön? Då kan det vara mer rationellt att jobba över en timme extra på ditt jobb och donera pengarna istället för att jobba ideellt. De här organisationerna behöver ofta pengar i första hand, och ideellt arbete i andra hand. Men om du har tid över, och inga pengar, så kan jag rekommendera att du ägnar några timmar den här veckan åt att berätta för dina vänner hur de kan göra för att rädda världen. Om någon av dem har mycket pengar, kan din insats faktiskt göra skillnad.

Share on Facebook

A nuclear war imperils all of our descendants, for as long as there will be humans. Even if the population remains static, with an average lifetime of the order of 100 years, over a typical time period for the biological evolution of a successful species (roughly ten million years), we are talking about some 500 trillion people yet to come. By this criterion, the stakes are one million times greater for extinction than for the more modest nuclear wars that kill ”only” hundreds of millions of people. There are many other possible measures of the potential loss–including culture and science, the evolutionary history of the planet, and the significance of the lives of all of our ancestors who contributed to the future of their descendants. Extinction is the undoing of the human enterprise.

Här är hela texten.

Share on Facebook

1. Sannolikheten för att en sådan kan inträffa den närmsta 100 åren är inte försumbar. >1%
2. Den förväntade negativa nyttan av en sådan händelse skulle vara astronomisk.

Låt mig förklara 2. Om vi överlever det här århundradet och etablerar en närvaro på andra planeter, så kommer riksen för vår förintelse att minska tämligen dramatiskt. Men om vi skulle förintas av ett genetiskt designat virus, totalt kärnavapenkrig, misslyckad geoingeniörskonst eller en annan global olycka innan vi etablerat självförsörjande kolonier på andra planeter så skulle skadan vara enorm. Om vi inte tar kål på oss själva kan vi komma att leva mycket länge till. Den här planeten kommer att ha ett behagligt klimat i ungefär en miljard år till. Det är 100 000 gånger så lång tid som den mänskliga civilisationen har funnits. Under denna tid skulle otaliga människoliv kunna existera, även om vi begränsade oss till att kolonisera detta solsystem. Dessa människor skulle kunna leva fantastiska och lyckliga liv, fulla av kunskap, nyfikenhet, vänskap och lycka. En existentiell katastrof skulle beröva oss framtiden och, så vitt vi vet, allt intelligent liv i Universum.

Men vi kommer inte att befolka solsystemet på mycket lång tid, ens under de mest optimistiska antagandena. Vad kan vi göra innan dess? En möjlighet som jag uppfattar som rimligen kostnadseffektiv är att upprätta en “livsark” på jorden, utom räckhåll för de mest sannolika riskerna. Den här “arken” skulle kunna vara ett bergsrum som kontinuerligt befolkas av 150 frivilliga. I bergsrummet skulle tillräckligt med mat, vatten, bränsle och luft finnas för att kunna vara förseglat under minst 50 år. Bergrummet skulle vara förseglat ett år i taget, och byta bosättare varje år. Under ett dygn skulle “arkens” reserver fyllas på och material uppdateras. I arken skulle tusentals befruktade ägg förvaras i flytande kväve och databaser med information om mänsklig kultur, konst och vetenskap lagras. I händelse av en katastrof skulle arken förseglas i åtminstone 2 år. I händelse av kärnvapenkrig, dödlig pandemi, dödlig gammastrålning, förgiftad atmosfär, samhällelig kollaps eller andra existentiella katastrofer skulle invånarna kunna återbefolka jorden och bygga upp vår civilisation igen. En risk är att vi redan nu har tömt jorden på resurser till den punkt att det skulle bli svårt att bygga upp en ny industriell modern civilisation Därför bör bergsrummet utrustas med moduler för att snabbt kunna bygga upp en industriell bas för att snabbt kunna etablera effektiv produktion av mat när arkens invånare återvänder till ytan. Till exempel moduler för hydrokulturodlingar, och husmoduler för att snabbt kunna återbefolka planetens yta. En sådan ark skulle vara dyr, men i jämförelse med vad en existentiell katastrof skulle innebära skulle kostnaden vara försumbar. Mänskligheten skulle överleva, och kanske blir visare på kuppen.

Share on Facebook

Jag antar att du som läsare läst om peak oil och oroar dig över det. Det är inte konstigt, om du läser Jonstads bok kan man tro att det i princip är kört. Men den slutsatsen kan man bara dra om man är väldigt selektiv med sin information. Jag skulle inte vilja påstå att Jonstad ljuger, men genom att bara beskriva en del av verkligheten så är bilden han målar upp djupt vilseledande.

Det stämmer att IEA har sagt att de nya oljefynden av konventionell olja minskar och att efterfrågan samtidigt ökar. Men nya oljefynd av icke-konventionell olja, som till exempel Kanadas och Venezuelas tjärsand, oljan som görs tillgänglig av smältande istäcken i Arktis eller Brasiliens Pre-sal fyndigheter skulle kunna för många år framöver stilla den förväntade ökningen i efterfrågan. Det stämmer att den här okonventionella oljan är dyr, mycket dyrare att utvinna än Saudiarabiens lättflytande olja. Så givet att dessa okonventionella oljekällor utgör en väsentlig och ökande andel av världens oljeproduktion så kommer priset på olja att förbli högt, kanske 100 USD/fat. Men det priset är knappast en katastrof, och det är osannolikt att det i sig kommer att leda till en kollaps.

När Jonstad beskriver oljeutvinningen som ett gäng barn som plockar lågt hängande äpplen så lurar han dig med sin metafor. En oljefirma idag har resurser och teknologi som oljebaronerna i början av 1900talet bara kunde drömma om. Dödstalen från oljeutvinningen i den tidiga Texasruschen vittnar om att den olja de utvann var långtifrån “enkel” för dem, när de borrade med åsnor och för hand. Av samma skäl kan vi hoppas att den olja vi finner “svår” idag en dag kommer att vara “enkel”.

Men även om Jonstad hade haft rätt med avseende på peak oil, så är det inte heller hela bilden. Världen använder olja till två saker: att generera elektricitet och att transportera människor och saker. Skulle olja kunna ersättas inom en av dessa sektorer, skulle mängden olja tillgänglig för den andra sektorn vara garanterad. Det som håller på att ske är just detta: kol och gas håller på att ersätta olja. Kolgruvorna, som under den billiga oljans tid stängdes i den rika världen har öppnats igen. Kina, Indien och Sydafrika bränner kol som om det inte fanns någon morgondag. Kolet ökar starkt på alla fronter, tack vare den dyra oljan. Och det finns massor av kol, så att det räcker i många decennier till. Samtidigt har en ny teknologi fracking, möjliggjort gasutvinning ur berggrunden. Det har lett till en kollaps i priset på naturgas i USA. Nu prospekteras naturgaskällor i EU och Kina. Prognoserna är goda, reserverna tycks outtömliga. Skulle priset på olja stabiliseras på 100 USD/fat, så kommer naturgas att helt ersätta oljan i elgenerationsprocessen.

Prognoser från solceller är ännu mer hoppingivande. Elgeneration från solenergi har rasat i pris. Det är redan billigare än kärnkraft. Före år 2020 kommer sol att vara billigare än olja och före 2030 kommer el från solceller att vara billigare än kol överallt förutom i de kallaste klimaten, givet konservativa antaganden. Trots att mängden energi producerat från sol fördubblats varje år de senaste tio åren har detta skett främst i de rika länderna tack vare subventioner. När solenergi blir billigare än kol kommer solcellerna att slå igenom på allvar i de fattiga länderna.

Samtidigt sker enorma energibesparingar inom energisektorn. Fraktskepp har blivit kollosala för att kunna frakta mer per fat olja. Elhybrider och elbilar kommer att på sikt att minska transportsektorns oljeberoende. En elektrifiering av vägnätet och av motorvägar skulle kunna öka elbilars räckvidd mångfaldigt. Teknologin finns. Det enda som krävs är den politiska mognaden att utforma rätt styrmedel. En koldioxidskatt skulle flytta fram tidpunkten då solceller kan konkurrera ut kol och olja. Slopade oljesubventioner kommer att få hushåll att ändra sina beteenden och agera mer förnuftigt. Denna politiska mognad kan vi skymta idag. Nigerias president har utmanat landets oljelobbyister. Iran likaså.

Hur blir det då med växthuseffekten, om kol och gas ersätter olja? Växthuseffekten är och kommer att förbli ett stort problem, ett hot mot vår civilisation. Kanske till och med ett hot mot mänsklighetens långsiktiga överlevnad. Jag avser att diskutera detta hot, och hur de flesta debattörerna missförstår hotets natur, i kommande inlägg.

Share on Facebook