Karim Jebari om existentiell risk from Karim Jebari on Vimeo.

Existentiella katastrofer är osannolika men möjliga. Vi bör förebygga dessa risker, anser Karim Jebari.

Share on Facebook

Karim Jebari om mänsklig förbättring from Karim Jebari on Vimeo.

Mänsklig förbättring går ut på att tillfälligt eller permanent förbättra en mänsklig funktion med tekniska medel.

Share on Facebook

Carl Sagan was an American astronomer, astrophysicist, cosmologist, author, science popularizer, and science communicator in astronomy and natural sciences. He published more than 600 scientific papers and articles and was author, co-author or editor of more than 20 books. He advocated scientifically skeptical inquiry and the scientific method, pioneered exobiology and promoted the Search for Extra-Terrestrial Intelligence (SETI).

Sagan is known for his popular science books and for the award-winning 1980 television series Cosmos: A Personal Voyage, which he narrated and co-wrote. The book Cosmos was published to accompany the series. Sagan wrote the novel Contact, the basis for a 1997 film of the same name. (From Wikipedia)

Share on Facebook

Låt mig förklara med ett exempel: jag har 1000 kr. Bör jag ge dem till KONY2012 eller en organisation som ger malarianät till afrikaner? Ett vanligt svar på den här frågan är att “båda är lika bra”. Jag håller inte med. För 1000 kr kan köpa och distribuera 28 nät som kan skydda dubbelt så många barn i fem år mot en parasit som i bästa fall orsakar lätta hjärnskador och i värsta fall dödar. Enligt oberoende och transparenta utvärderingsinstitut är detta det mest effektiva sättet att minska lidandet i världen. För varje krona jag lägger på något som är sämre än det, minskar antalet liv jag räddar. Att ge pengar till KONY2012 genererar en mycket osäker nytta, eftersom organisationen är så otransparent. I värsta fall kanske den skadar mer än hjälper.

Det är inte så att malariaoffer är viktigare än andra människor. Men vi kan rädda deras liv billigare. Föreställ dig att du har en motorbåt och måste välja att rädda två personer som är strandsatta på en öde ö och fem personer som är på en annan öde ö. Vi kan också föreställa oss att tidvattnet är på väg upp och att du bara hinner rädda en av dessa grupper. Din båt kan utan problem få plats med fem människor. Alla skulle hålla med om att du har ett moraliskt ansvar att rädda gruppen med fem människor, även om de inte är särskilt speciella som personer. Det är bara det att du räddar flera. Av samma skäl bör du donera pengar eller engagera dig för de saker som räddar flest människor, givet den evidens du har för tillfället. Av samma skäl som det är fel att rädda två personer när du kunde ha räddat fem är det fel att skänka pengar till KONY2012 istället för Against Malaria  Foundation eller en annan effektiv och transparent organisation.

Filosofen Kant sa att en god vilja var det enda som var gott i den här världen. Men jag tror att kunskap också behövs för att den goda viljan ska leda till goda resultat. En god vilja i sig är inte tillräcklig.

Share on Facebook

Frågan är svårare än vad man kan tro. De senaste åren har skandaler präglat de etablerade filantropiska organisationerna. En kultur som präglas av slösaktighet med givares pengar är utbredd i många av de stora organisationerna. Dessutom är bristen på forskning om biståndets nytta på lång sikt upprörande bristfällig, även om detta håller på att korrigeras i skivande stund.

Två organisationer ägnar massor av ideellt arbete åt att utvärdera välgörenhetsorganisationer och den nytta de genererar per skänkt krona. Dessa organisationer heter Giving What We Can och GiveWell. De drivs av eldsjälar vars mål är att se till att resurser kanaliseras där de behövs som mest. Resurser som investeras i dessa organisationer kan öka vår kunskap om hur vi bör ordna våra investeringar. Så jag skulle börja med att bekosta ett par heltidstjänster hos varje organisation. Även om en del av deras arbete är överlappande och därmed redundant, är det värdefullt att ha två oberoende granskare på fältet. Välgörenhetsgrupper kan ofta bara absorbera en viss mängd pengar. Får de mer pengar än den mängden på en gång minskar organisationens förmåga att producera nytta för mer pengar ganska dramatiskt.

Enligt GiveWell är det mest kostnadseffektiva sättet att minska lidandet i världen att donera pengar till organisationen Against Malaria Foundation (AMF). Den här organisationen koncentrerar sig på en enda sak: att distribuera myggiftsimpregnerade malarianät i Afrika. Malaria är en fruktansvärd parasit. Den infekterar 225 miljoner människor varje år, av dem dör ungefär 1,2 miljoner. De som överlever får ofta livslånga hjärnskador och andra svåra handikapp. Malaria anses vara en av de främsta käpparna i hjulet för Afrikas ekonomiska utveckling. Myggnät är extremt billiga och ger ett mycket gott skydd i fem år. Enligt AMF kan de absorbera runt 10 miljoner USD var 6:e månad. Detta skulle leda till att en stor del av västra Afrika fick tillgång till myggnät. Förutom att det skulle rädda hundratusentals liv varje år, skulle dessa pengar generera massiv nytta i form av ekonomisk tillväxt där den behövs som mest.

Nummer två på GiveWells lista är den minst lika okända organisationen Schistosomiasis Control Initiative (SCI). Den här organisationen bekämpar tropiska sjukdomar som uppmärksammas väldigt lite. Dessa sjukdomar har gemensamt att de drabbar väldigt många (schistosomiasis smittar runt 200 miljoner människor per år, och av dessa lider runt 20 miljoner av svåra symptom) och är väldigt billiga att behandla. Ett enda piller för 50 öre kan skydda mot flera av de vanligaste sjukdomarna. Dessa piller kan administreras av skolfröknar, alltså behövs inte dyra västerländska läkare som vaccinerar folk på plats. Tropiska sjukdomar dödar sällan, men orsakar en serie symptom som orsakar väldigt mycket lidande och svåra hjärnskador. Ett av de främsta skälen till att barn hoppar av skolan i vissa delar av Afrika är just infektion av dessa sjukdomar. Detta leder till ökad fattigdom, analfabetism och arbetslöshet. SCI kan ta emot upp till 2 miljoner USD, och att detta skulle leda till att de kan behandla 6 miljoner människor till i Malawi, Moçambique och Senegal.

Giving What We Can är den andra organisationen som utvärderar bistånd, och rekommenderar även de AMF och SCI. De rekommenderar även organisationen Deworm the World (DtW), som också ägnar sig åt tropiska parasiter. De fokuserar på länder i centrala Afrika och Indien, och distribuerar samma typ av paraistdödande piller som SCI. De har hittils behandlat 37 miljoner barn.

Men dessa organisationer kan bara konsumera en del av de 100 miljonerna. Därför behövs fler organisationer och mer forskning som kan identifiera lågt hängande frukter i kampen mot mänskligt lidande. Men den forskning som finns bör också uppmärksammas i större utsträckning, inte minst av SIDA och andra biståndsorganisationer.

Share on Facebook

Här föreläser Karim Jebari om existentiella risker i kursen BB1010 @ KTH

Share on Facebook

För klarhetens skull: det här riktar sig inte till de som vill ha det roligt och trevligt genom att låtsas som om de gör världen bättre. Det är inget fel med att ha roligt på det här sättet, men om ditt främsta syfte är att ha kul, så kan du sluta läsa nu. Annars, läs vidare.

Du har ändligt med tid, och med pengar. Innan du ger dig i kast med ett projekt/utbildning/förening som gör något gott kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och undersöka hur mycket nytta du gör med din tid och dina pengar, och hur alternativen ser ut. Du kan jobba för ett politiskt parti vars idéer och förslag du anser är bra. Fråga dig då: 1) Hur sannolikt är det att just de idéerna kommer att förverkligas av det här partiet. 2) Hur mycket nytta kommer de här idéerna att få jämfört med andra idéer och 3) I vilken mån gör mitt arbete detta möjligt.

En annan möjlighet är att jobba ideellt. Med ett soppkök, till exempel, eller demonstrera. Även här bör vi fråga oss hur stor nytta vår tid skapar. Om du jobbar en timme i ett soppkök så bidrar du till att fattiga människor i Sverige får soppa. Det är en del nytta. Om du är med i en demonstration ökar du medvetenheten om en viktig fråga. Om den frågan verkligen är viktig och ouppmärksammad skapar du kanske nytta. Det kan också vara så att ökad uppmärksamhet i en fråga inte kommer att leda till något alls.

Men generellt sett är de mest kostnads- och tidseffektiva åtgärderna inte här i Sverige. Det har att göra med att vi svenskar har redan det ganska bra, och att det är relativt svårt och dyrt att höja vårt välbefinnande ytterligare. Enligt organisationen GiveWell, som analyserar kostnadseffektiviteten hos olika typer av biståndsorganisationer, är det mest effektiva som man kan göra idag är att på olika sätt stödja organisationer som distribuerar giftimpregnerade malarianät i Afrika. Att tillverka och distribuera ett nät kostar fem dollar. Ett nät kan skydda två personer i fyra-fem år. Om nätet används i ett område där malaria är endemiskt, så finns det goda möjligheter att nätet räddar en persons liv. Det innebär att en person, som annars hade dött av malaria, får möjlighet att leva. Men det finns ytterligare fördelar med malarianät. Malaria dödar ibland, men den lämnar alltid spår efter sig, i form av olika kroniska sjukdomar, hjärnskador, trötthet och förhöjd risk att drabbas av andra sjukdomar. Ett malarianät hjälper även att förebygga dessa mindre synliga, men minst lika förödande, effekter.

Andra organisationer som är mycket effektiva bekämpar tropiska parasiter, TBC och andra enkla sjukdomar. Det som är gemensamt med dessa organisationer är att de är fokuserade på en sak, och räddar massor av liv för dina pengar. Om du vill göra världen bättre så är det de här som du bör stödja. Vissa av dem är 10 000 gånger så kostandseffektiva som större och mer byråkratiska organisationer som du kanske har hört talas om. Frågan är: bör du jobba ideellt för dessa organisationer, eller stödja dem med pengar? Det beror på. Har du ett jobb som ger dig en bra lön? Då kan det vara mer rationellt att jobba över en timme extra på ditt jobb och donera pengarna istället för att jobba ideellt. De här organisationerna behöver ofta pengar i första hand, och ideellt arbete i andra hand. Men om du har tid över, och inga pengar, så kan jag rekommendera att du ägnar några timmar den här veckan åt att berätta för dina vänner hur de kan göra för att rädda världen. Om någon av dem har mycket pengar, kan din insats faktiskt göra skillnad.

Share on Facebook

Åt skogen, är tesen. Människans moraliska utveckling har rent evolutionärt inte hängt med. Kanske måste vi hjälpa moralen på traven, biokemiskt? Eller måste vi politiskt tvinga människans räckvidd tillbaka ner till det lokala planet?

Meningarna krockar när filosoferna Ingmar Persson och Karim Jebari och humanekologen Alf Hornborg tänker högt, inför publik på Moriska paviljongen i Malmö, under ledning av Lars Mogensen. Producent: Thomas Lunderquist

Filosofiska rummet besöker Grubbelklubben på Moriska paviljongen i Malmö under fyra veckor: Måndagarna 3, 10, 17 och 24 oktober. Kl 19.30 börjar samtalen. Inträde 60 kr.

Här finns programmet. Här fortsätter samtalet.

Share on Facebook

Share on Facebook

I många frågor är Politisk Filosofi en liberal blogg. Staten bör inte vara vår första lösning på problemen, utan det sista alternativet. Politisk liberalism förutsätter att individer är kapabla att fatta beslut, och att var och en av oss vet vad som är bäst för oss själva. Därför är politiska liberaler för religionsfrihet, föreningsfrihet och för en i stort sett fri marknad. Om tillverkare A säljer en undermålig vara, kommer den varan inte att konsumeras på marknaden och tillverkare A kommer att gå i konkurs. Konsumenternas makt räcker för att åtgärda problem, enligt klassisk politisk liberalism. Nu är det förstås så att ingen är så extrem. Alla håller med om att marknaden misslyckas ibland, inte minst när det gäller varor som påför externa kostnader till en tredje part. Ett exempel på detta är avgaser från bilar. Dessa gaser gör folk sjuka, men de som är sjuka kompenseras vare sig av den som köper eller säljer bensinen, alltså syns inte den kostnaden i deras transaktion. Därför är det rimligt att beskatta bensin för att göra dessa kostnader synliga för konsumenter av bensin. I andra fall är det inte primärt marknadsmislyckande som är problemet, utan att en produkt är farlig men samtidigt beroendeframkallande. Då är skatter ett alldeles för trubbigt sätt att minska konsumtionen av en sådan produkt. Tobak är ett exempel på en produkt som regleras kraftigt. Tobaksreklam är förbjudet, försäljning av tobak till barn är förbjudet, och tobaksprodukter måste ha en varningstext. Konsumtion av tobak är förbjudet på vissa platser. Alla dessa regler är relativt nya och infördes först efter en lång och seg kamp mot tobaskbolagen. Vi måste föra en liknande kamp mot matjättarna.

Vi har testat att informera allmänhet om riskerna med fet mat i flera decennier. Marknaden har kapitalt misslyckas med att lösa problemet med fetmafrågan. Därför måste staten kliva in på alla fronter: Skatter, förbud, information, regleringar.

Vanor bildas tidigt i livet, och barn är mest sårbara för den farliga maten. Barn har dessutom mycket mindre förmåga att fatta rationella beslut om sin hälsa. Därför bör åtgärder främst riktas mot dem. Denna blogg är radikal, men tror på gradvisa och successiva reformer. Därför bör kampen mot fetman föras i olika reformfaser.

Fas I: information och prevention av desinformation.

1. Förbjud all reklam för matprodukter.

2. Inför en märkning av hälsofarliga produkter, det vill säga produkter som innehåller tillagt socker, som innehåller med än 10% mättat fett, eller som innehåller mer än viss mängd kalorier/g. Produkter med den här “dödskallemärkningen” ska märkas med en varningstext som täcker åtminstone en fjärdedel av produktens förpackning och en bild på ett åderförkalkat blodkärl el dyl. på åtminstone en fjärdedel av förpackningen.

3. Samla ihop alla dödskallemärkta produkter i en avdelning i butiker där dessa produkter säljs, som bör ligga längst bort från utgången.

4. Subventionera frukter, grönsaker och nyckelhålsmärkta produkter.

5. Ge kommunalt stöd till gym och andra friskvårdsanläggningar.

Fas II: Förbud och regleringar

6. Alla matprodukter och måltider i restauranger bör kalorimärkas. Alla förpackningar som innehåller mer än 2000 kilokalorier bör förbjudas, och alla måltider som innehåller mer än 1000 kilokalorier bör förbjudas.

7. Inför en åldersgräns på 18 år på alla “dödskallemärkta” produkter.

8. Gör det straffbart att “köpa ut” dödskallemärkta produkter till barn.

9. Inför skatt på socker i produktionsledet, ungefär 100 kr/ kg.

10. Förbjud konsumtion av dödskallemärkta produkter i offentliga miljöer, nära skolor, dagis osv.

11. Förbjud transfett i alla produkter.

12. Förbjud barn och ungdomar att besöka snabbmatsrestauranger.

13. Inför en skatt på kött och dödskallemärkta produkter, där skattesatsen är relativ mängden mättat fett.

Fas III: Permanent utfasning av beroendeframkallande produkter
14. Börja fasa ut dödskallemärkta produkter genom att förbjuda försäljning av de onyttigaste produkterna.

Share on Facebook