För klarhetens skull: det här riktar sig inte till de som vill ha det roligt och trevligt genom att låtsas som om de gör världen bättre. Det är inget fel med att ha roligt på det här sättet, men om ditt främsta syfte är att ha kul, så kan du sluta läsa nu. Annars, läs vidare.

Du har ändligt med tid, och med pengar. Innan du ger dig i kast med ett projekt/utbildning/förening som gör något gott kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och undersöka hur mycket nytta du gör med din tid och dina pengar, och hur alternativen ser ut. Du kan jobba för ett politiskt parti vars idéer och förslag du anser är bra. Fråga dig då: 1) Hur sannolikt är det att just de idéerna kommer att förverkligas av det här partiet. 2) Hur mycket nytta kommer de här idéerna att få jämfört med andra idéer och 3) I vilken mån gör mitt arbete detta möjligt.

En annan möjlighet är att jobba ideellt. Med ett soppkök, till exempel, eller demonstrera. Även här bör vi fråga oss hur stor nytta vår tid skapar. Om du jobbar en timme i ett soppkök så bidrar du till att fattiga människor i Sverige får soppa. Det är en del nytta. Om du är med i en demonstration ökar du medvetenheten om en viktig fråga. Om den frågan verkligen är viktig och ouppmärksammad skapar du kanske nytta. Det kan också vara så att ökad uppmärksamhet i en fråga inte kommer att leda till något alls.

Men generellt sett är de mest kostnads- och tidseffektiva åtgärderna inte här i Sverige. Det har att göra med att vi svenskar har redan det ganska bra, och att det är relativt svårt och dyrt att höja vårt välbefinnande ytterligare. Enligt organisationen GiveWell, som analyserar kostnadseffektiviteten hos olika typer av biståndsorganisationer, är det mest effektiva som man kan göra idag är att på olika sätt stödja organisationer som distribuerar giftimpregnerade malarianät i Afrika. Att tillverka och distribuera ett nät kostar fem dollar. Ett nät kan skydda två personer i fyra-fem år. Om nätet används i ett område där malaria är endemiskt, så finns det goda möjligheter att nätet räddar en persons liv. Det innebär att en person, som annars hade dött av malaria, får möjlighet att leva. Men det finns ytterligare fördelar med malarianät. Malaria dödar ibland, men den lämnar alltid spår efter sig, i form av olika kroniska sjukdomar, hjärnskador, trötthet och förhöjd risk att drabbas av andra sjukdomar. Ett malarianät hjälper även att förebygga dessa mindre synliga, men minst lika förödande, effekter.

Andra organisationer som är mycket effektiva bekämpar tropiska parasiter, TBC och andra enkla sjukdomar. Det som är gemensamt med dessa organisationer är att de är fokuserade på en sak, och räddar massor av liv för dina pengar. Om du vill göra världen bättre så är det de här som du bör stödja. Vissa av dem är 10 000 gånger så kostandseffektiva som större och mer byråkratiska organisationer som du kanske har hört talas om. Frågan är: bör du jobba ideellt för dessa organisationer, eller stödja dem med pengar? Det beror på. Har du ett jobb som ger dig en bra lön? Då kan det vara mer rationellt att jobba över en timme extra på ditt jobb och donera pengarna istället för att jobba ideellt. De här organisationerna behöver ofta pengar i första hand, och ideellt arbete i andra hand. Men om du har tid över, och inga pengar, så kan jag rekommendera att du ägnar några timmar den här veckan åt att berätta för dina vänner hur de kan göra för att rädda världen. Om någon av dem har mycket pengar, kan din insats faktiskt göra skillnad.

Share on Facebook

Åt skogen, är tesen. Människans moraliska utveckling har rent evolutionärt inte hängt med. Kanske måste vi hjälpa moralen på traven, biokemiskt? Eller måste vi politiskt tvinga människans räckvidd tillbaka ner till det lokala planet?

Meningarna krockar när filosoferna Ingmar Persson och Karim Jebari och humanekologen Alf Hornborg tänker högt, inför publik på Moriska paviljongen i Malmö, under ledning av Lars Mogensen. Producent: Thomas Lunderquist

Filosofiska rummet besöker Grubbelklubben på Moriska paviljongen i Malmö under fyra veckor: Måndagarna 3, 10, 17 och 24 oktober. Kl 19.30 börjar samtalen. Inträde 60 kr.

Här finns programmet. Här fortsätter samtalet.

Share on Facebook

Share on Facebook

I många frågor är Politisk Filosofi en liberal blogg. Staten bör inte vara vår första lösning på problemen, utan det sista alternativet. Politisk liberalism förutsätter att individer är kapabla att fatta beslut, och att var och en av oss vet vad som är bäst för oss själva. Därför är politiska liberaler för religionsfrihet, föreningsfrihet och för en i stort sett fri marknad. Om tillverkare A säljer en undermålig vara, kommer den varan inte att konsumeras på marknaden och tillverkare A kommer att gå i konkurs. Konsumenternas makt räcker för att åtgärda problem, enligt klassisk politisk liberalism. Nu är det förstås så att ingen är så extrem. Alla håller med om att marknaden misslyckas ibland, inte minst när det gäller varor som påför externa kostnader till en tredje part. Ett exempel på detta är avgaser från bilar. Dessa gaser gör folk sjuka, men de som är sjuka kompenseras vare sig av den som köper eller säljer bensinen, alltså syns inte den kostnaden i deras transaktion. Därför är det rimligt att beskatta bensin för att göra dessa kostnader synliga för konsumenter av bensin. I andra fall är det inte primärt marknadsmislyckande som är problemet, utan att en produkt är farlig men samtidigt beroendeframkallande. Då är skatter ett alldeles för trubbigt sätt att minska konsumtionen av en sådan produkt. Tobak är ett exempel på en produkt som regleras kraftigt. Tobaksreklam är förbjudet, försäljning av tobak till barn är förbjudet, och tobaksprodukter måste ha en varningstext. Konsumtion av tobak är förbjudet på vissa platser. Alla dessa regler är relativt nya och infördes först efter en lång och seg kamp mot tobaskbolagen. Vi måste föra en liknande kamp mot matjättarna.

Vi har testat att informera allmänhet om riskerna med fet mat i flera decennier. Marknaden har kapitalt misslyckas med att lösa problemet med fetmafrågan. Därför måste staten kliva in på alla fronter: Skatter, förbud, information, regleringar.

Vanor bildas tidigt i livet, och barn är mest sårbara för den farliga maten. Barn har dessutom mycket mindre förmåga att fatta rationella beslut om sin hälsa. Därför bör åtgärder främst riktas mot dem. Denna blogg är radikal, men tror på gradvisa och successiva reformer. Därför bör kampen mot fetman föras i olika reformfaser.

Fas I: information och prevention av desinformation.

1. Förbjud all reklam för matprodukter.

2. Inför en märkning av hälsofarliga produkter, det vill säga produkter som innehåller tillagt socker, som innehåller med än 10% mättat fett, eller som innehåller mer än viss mängd kalorier/g. Produkter med den här “dödskallemärkningen” ska märkas med en varningstext som täcker åtminstone en fjärdedel av produktens förpackning och en bild på ett åderförkalkat blodkärl el dyl. på åtminstone en fjärdedel av förpackningen.

3. Samla ihop alla dödskallemärkta produkter i en avdelning i butiker där dessa produkter säljs, som bör ligga längst bort från utgången.

4. Subventionera frukter, grönsaker och nyckelhålsmärkta produkter.

5. Ge kommunalt stöd till gym och andra friskvårdsanläggningar.

Fas II: Förbud och regleringar

6. Alla matprodukter och måltider i restauranger bör kalorimärkas. Alla förpackningar som innehåller mer än 2000 kilokalorier bör förbjudas, och alla måltider som innehåller mer än 1000 kilokalorier bör förbjudas.

7. Inför en åldersgräns på 18 år på alla “dödskallemärkta” produkter.

8. Gör det straffbart att “köpa ut” dödskallemärkta produkter till barn.

9. Inför skatt på socker i produktionsledet, ungefär 100 kr/ kg.

10. Förbjud konsumtion av dödskallemärkta produkter i offentliga miljöer, nära skolor, dagis osv.

11. Förbjud transfett i alla produkter.

12. Förbjud barn och ungdomar att besöka snabbmatsrestauranger.

13. Inför en skatt på kött och dödskallemärkta produkter, där skattesatsen är relativ mängden mättat fett.

Fas III: Permanent utfasning av beroendeframkallande produkter
14. Börja fasa ut dödskallemärkta produkter genom att förbjuda försäljning av de onyttigaste produkterna.

Share on Facebook

Som framgår av er rapportering och Röda Korsets debattartikel i dagens DN är situationen i Afrikas Horn kritisk. En miljon människor riskerar att svälta ihjäl i den värsta hungerkatastrofen sedan 80-talet. Vi får inte låta detta ske. Vi måste mobilisera varje upptänklig resurs för förhindra svälten. Jag ber er därför belysa denna kris även i er ledarsida, och uppmana folk att ta sitt ansvar för sina medmänniskor. Detta är en kris som saknar den mediala dynamik som jordbävningen i Haiti eller tsunamin i Sydostasien hade. Därför riskerar den glömmas av oss. Därför är det av högsta vikt att ni, som har landets främsta opinionsbildande kanal, riktar ert fokus på en kris som överskuggar i grymhet och fasa dessa tidigare massmedialt mycket uppmärksammade händelser.

Svält hör inte hemma i vår moderna värld. Jag minns svältkatastrofen 1985, då jag var ett barn. Jag minns att jag tänkte: ”hur kan de vuxna tillåta att något sådant händer?” Idag vet jag att apati är mäktigare än ondska. Men apati kan bekämpas. Med mod och idealism. Kommer mänskligheten att lyckas denna gång?

mvh /Karim Jebari, Stockholm

Share on Facebook

I Sverige har vi ett rättsystem vars huvudsakliga syfte är att förebygga förekomsten av brottslighet. Därför dömer vi brottslingar till kriminalvården. Där ska de rehabiliteras, få terapi och utbildning. Vissa brottslingar är farliga. De döms till slutna anstalter eftersom vi vill förhindra dem från att begå brott. Gösta har påbörjat sin rehabilitering. Han har varit alkoholfri sedan överfallet. Han har gått i terapi och bor inte längre med sin hustru. Vi har goda skäl att tro att han inte kommer att begå brott igen. Om rättssystemets primära roll är att se till att Gösta inte begår brott kanske din dom bör stanna på en villkorlig fängelsedom, besöksförbud och ett lämpligt skadestånd. Jag tvivlar på att du, eller någon annan läsare är beredd att acceptera detta. En person som så brutalt kränkt en medmänniska så som Gösta har förtjänar att lida, kan man rimligen känna. Filosofiska resonemang kring vår bristande fria vilja tycks lika irrelevanta som sociologiska eller neurobiologiska rön kring hur biologi, samhälle och situation formar och styr oss. Den som fått skallen krossad är inte intresserad av filosofi eller sociologi. Vi vill ha hämnd. Därför dömer vi folk till fängelse, även när vi vet att fängelsestraffet inte kommer att förebygga brott. Vi vet också att fängelser är dyra och att de i många fall gör brottslingar av folk som hade kunnat vara hederliga. Vi accepterar fängelser därför att vi vill se brottslingar lida, och för att vi saknar alternativ. Låt mig därför föreslå ett alternativ.

Återinför spöstraffet. Om Gösta fick 20 eller 30 piskrapp kunde han återgå till sitt arbete efter ett par veckors sjukskrivning. Han kunde sedan fortsätta att bidra till samhället, och göra bot med hårt jobb och hederlighet. Vår blodtörst skulle stillas, och vi skulle kunna investera pengar i terapi, rehabilitering och missbrukshjälp. Barbariskt? Kanske. Men hur skulle du själv välja? Om du fick valet mellan 30 piskrapp och två år i fängelse, skulle du verkligen välja fängelset? Och om du valde piskrappen, är det då så barbariskt? Mitt förslag låter cyniskt, men jag skulle vilja kalla det realistiskt. Ingen demokratisk stat skulle tolerera ett rättsystem vars enda syfte var att minimera förekomsten av brottslighet. Vår primitiva klanmoral kräver lidande från de som kränkt, mördat och våldtagit. Vi ser fortfarande personer som moraliskt ansvariga och därmed förtjänta av lidande om och när de orsakar lidande. Mitt förslag erbjuder samhället en billigare lösning, och en lösning som blir en spegel, som visar oss hur låga och vidriga vi verkligen är. Att låtsas om något annat vore självbedrägeri.

Share on Facebook

Existential risks: why they matter from Stiftelsen Människan on Vimeo.

In this lecture, I speak about existential risk, the Doomsday Argument, Nick Bostrom’s ”Astronomical Waste” argument, three possible extinction scenarios, and possible mitigation efforts.

Share on Facebook

Lever du i en simulation? Del ett from Stiftelsen Människan on Vimeo.

Lever du i en simulation? Del två from Stiftelsen Människan on Vimeo.

Ni missar väl inte mitt filosoficafé om mänsklighetens framtid den 26:e maj kl 18:30 i Midsommargården (Telefonplan).

Share on Facebook

Share on Facebook

Här föreläser jag om Leon Kass invändning mot livsförlägning och Aubrey de Greys argument.

Share on Facebook