Hur individualismen kapade klimataktivismen

Vissa ideologier är så allomfattande att det är svårt att se dem, eller föreställa sig världen utanför dem. En sådan ideologisk uppfattning är vad vi kan kalla för politisk individualism. Om den politiska individualismen hade en slogan skulle det vara “There is no such thing as society”.

Enligt den politiska individualismen är politiska problem egentligen individuella problem. Brottslighet, arbetslöshet och miljöproblem handlar om individens oförmåga att ta ansvar. Om du som individ anser att något är fel, ska du i första hand fråga dig själv: “vad kan jag göra för att bidra till att det blir bättre. I andra hand ska du tala med andra och få dem att ta sitt ansvar. Först i tredje hand finns det en roll för politiken att spela. Men i den mån politiken har en roll i att åtgärda samhällsproblem, ska den fokusera på att möjliggöra för individer att ta ansvar eller bestraffa de individer som inte tar ansvar. Politiken ska inte lösa problemen, för det är individen som är den relevanta enheten för social förändring.

Anta till exempel att du anser att det finns ett problem med nedskräpning i din lokala park. Så här skulle en individualist tycka att du ska gå tillväga:
1. Skräpa inte ned själv.
2. Plocka upp skräp när du kan.
3. Prata med dina grannar om problemet.
4. Klaga på nedskräpningen i den lokala facebookgruppen.
5. Kontakta politiker i stadsdelsnämnden och be dem att sätta ut fler papperskorgar

Som vi ser i detta exempel är politisk individualism är ibland en rimlig approach. Detta gäller särskilt i mindre sammanhang. Ju större skala ett problem har, och ju svagare relationen mellan individuell handling och problemet, desto mindre rimlig är den politiska individualismen. Detta är särskilt tydligt när problemet beror på bristande koordination. Ett exempel på det är bilköer. Om du vill göra något åt problemet, och tar bussen, kommer det att bli lite mer attraktivt för någon annan att ta bilen. Det finns en risk att ditt individuella ansvarstagande inte gör någon skillnad alls.

Det finns inget problem där den politiska individualismen är sämre lämpad än den klimatkrisen. Dels är skalan i problemet global. Dels är problemet ett koordinationsproblem. Till skillnad från problemet med nedskräpning där “många bäckar små” är ett rimligt uttryck, gäller inte detta för klimatkrisen. Många bäckar små blir inte en å. Det du gör spelar ingen som helst roll. Trots det dominerar den politiska individualismen samtalet om klimatet. Detta är djupt problematiskt, av följande skäl:

Individuella åtgärder har i princip ingen effekt. Men när folk påpekar detta så leder det bara till depression och klimatångest.

Strategier att mobilisera individer att “ta sitt ansvar” (s.k. “flygskam”) är alienerande och destruktiva, särskilt eftersom det inte spelar någon roll.

Påståendet att “vi kan både ta vårt ansvar och mobilisera politiskt” är vilseledande.
För att påverka politiskt måste vi ibland resa med flyg, åka bil mm.
Vi har en ändlig mängd ekonomiska resurser. Varje krona du lägger på ekologisk mat är en krona du inte använder för att miljökompensera.
Vi har en ändlig mängd tid och energi. Varje timme du lägger på att researcha solceller till ditt tak är en timme du inte använder till att researcha andra, mer effektiva lösningar.

Det individualistiska fokuset resulterar ibland i krav på politiska åtgärder för att individer ska kunna leva “klimatsmart”. Dessa är ofta väldigt ineffektiva i termer av minskade utsläpp/kr. Ett exempel på det är snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg. Dessa skulle göra det enklare för mig att kunna åka till Göteborg på ett klimatsmart sätt, men har dessvärre netto en negativ klimatpåverkan i mer än ett halvsekel. Ett annat exempel är subventioner för solceller på hustak. Dessa är förstås mycket populära, men det skulle vara mycket mer kostnadseffektivt att subventionera solcellsparker.

Vad bör vi göra istället? Vi bör:

Utbilda oss om de mest kostnadseffektiva lösningarna.
Prata med politiker och andra beslutsfattare om dessa lösningar.
Rösta på politiker som utlovar att vidta effektiva åtgärder.

Publicerad torsdag, september 19th, 2019 i etik, filosofi, klimatet.

En kommentar

  1. Axel Rombrant says:

    Du glömmer den innovativa aspekten, genom att leva ”klimatsmart” kan du ju komma på lösningar, eller få mer motivation att påverka beslutsfattare.

Vad tycker du?