Vi bör skilja bättre mellan kvalificerat tyckande och evidens i sig

Gästinlägg av Esbjörn Åkesson

Ibland används forskningsanknytning som ett argument i sig i samhällsfrågor. Det är olyckligt både ur ett demokratiskt perspektiv och för att det riskerar att urholka innebörden av evidens som sådan.

Medvetet eller omedvetet ger forskare och andra experter ibland sin tes en ”air” av vetenskaplighet genom att hänvisa till evidens om ett sakförhållande utan att kännas vid att vad som är önskvärt ytterst är en etisk och inte en empirisk fråga. Denna tydliga gräns för evidensbasering formulerades av filosofen David Hume redan på 1700-talet. Enligt den ståndpunkt som fått namnet Humes giljotin kan man inte sluta sig från ett ”är” till ett ”bör”. Vi kan beskriva sakförhållanden och effekter av olika alternativ på empirisk grund, men vad som är moraliskt önskvärt är en fråga för etiken. Empiriska fakta kan vara argument, men det krävs också etiska premisser för att man ska kunna komma till en slutsats om vad som bör göras.

Eftersom det inte går att sluta sig från ett ”är” till ett ”bör” kräver ett systematiskt evidensbaserat beslutsfattande en kartläggning av de etiska premisserna för olika tänkbara handlingsalternativ. Inte minst  för tjänstemän som ska ta fram handlingsalternativ åt folkvalda är en sådan kartläggning värdefull. Här underlättar några begrepp från etiken, såsom Gyllene regeln, Kants kategoriska imperativ och Rawls Okunnighetens slöja.

Ett vanligt argument när någon åberopar Gyllene regeln (”Gör mot andra som du själv vill bli behandlad.”) är ”Tänk om det var du som var i den här situationen”. Men det är lätt att tänka sig att jag i en utsatt situation skulle kräva uppoffringar av alla andra som jag finner goda skäl att vägra sett utifrån samhällets/alla andras bästa. Om jag blev arbetslös till exempel – då skulle jag helst vilja ha frihet att söka arbeten inom mitt eget yrkesområde ända tills jag fick ett sådant arbete, i princip oavsett hur lång tid det tog.

Det är här som Kants kategoriska imperativ – ”Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag” – kommer in. Imperativet är formulerat för att vägleda ditt eget agerande, men utgör också en bra grund för kontrollfrågor när du till exempel tycker att ett regelverk får orimliga konsekvenser. Om jag tänker mig att jag är arbetslös och blir irriterad när arbetsförmedlaren börjar tala om att söka andra typer av arbeten kan jag fråga mig: Hur skulle en regel som ger mig det jag vill ha men också tillämpas på alla andra se ut? ”Alla får välja vilka jobb de ska söka oavsett tid i arbetslöshet”? Skulle jag verkligen vilja vara med och betala en sådan arbetslöshetsförsäkring?

Ett annat tankeexperiment är Okunnighetens slöja, som introducerades av John Rawls för att belysa de grundläggande rättviseprinciper som ett samhälle bör vila på. Tankeexperimentet utgår från en så kallad ursprungsposition, där individerna får välja vilken typ av samhälle de vill förbinda sig att leva i. Okunnighetens slöja innebär att man inte känner till vilken position man kommer att uppnå i samhället eller vilka andra förutsättningar man kommer att få, såsom kön, utbildning och etnicitet. Vad hade jag exempelvis tyckt om könskvoterade styrelser om jag inte vetat vilket biologiskt kön jag skulle få?

Men problemet är inte bara att man kan bortse från de etiska aspekterna – att det inte går att sluta sig från ett ”är” till ett ”bör”. Sedan kan man också använda forskningsanknytning som ett argument i sig genom att välja ut de fakta som passar den egna tesen utan att kännas vid att det inte är hela bilden. Det kan man göra genom att inom en disciplin välja ut enstaka studier som passar den egna tesen eller genom att endast kännas vid den disciplin vars forskning kan stödja den egna tesen och bortse från discipliner som kan ge motargument.

För att tydliggöra skillnaden mellan kvalificerat tyckande och evidens i sig ska jag försöka beskriva vad verkligt systematisk evidensbasering i en samhällsfråga skulle kräva. Det är rimligt att anta att en sådan är olika utmanande i olika samhällsfrågor. För att åskådliggöra det använder jag mig av Sveriges beslut om en tillfällig åtstramning av asylpolitiken. Vi använder oss för enkelhets skull av två diametralt motsatta alternativ: slopa åtstramningen i förtid (1) eller permanenta åtstramningen (2).

Först måste all relevant evidens, och därigenom alla relevanta discipliner, kartläggas. Därefter måste alla positiva och negativa effekter på individ- och systemnivå i Sverige och ursprungslandet/området skattas, allt annat lika. Det är en utmaning, särskilt eftersom effekterna i många fall är mycket osäkra. Hur kan man till exempel kvantifiera effekterna på säkerhetsläget, och den politiska stabiliteten, i Sverige på sikt? Man måste naturligtvis också försöka skatta de effekter som gäller liv och hälsa för dem som drabbas av en konflikt i sitt närområde. Exempel på discipliner som skulle behöva involveras för en systematisk evidensbasering är nationalekonomi, juridik, statsvetenskap, krigsvetenskap, terrorismstudier, medicin, kriminologi och sociologi.

Det är naturligt att vi alla försöker hitta goda argument för våra ståndpunkter, men vi bör försöka skilja bättre på kvalificerat tyckande och evidens i sig. Som specialist kan man bidra med en nog så viktig pusselbit om evidens inom ett avgränsat område. Vad vi medborgare i Sverige ska jämka oss samman kring för rättesnören för att leva så värdiga liv tillsammans som möjligt är dock ytterst ett etiskt spörsmål.

Publicerad onsdag, augusti 31st, 2016 i etik, Evidensbaserad policy, politik.

En kommentar

  1. The whole time Petaline was on the screen, I was thinking about how different she was from Mia in Dark Angel.Dark Angel: a cult show that doesn't get enough love.And it was cancelled by Fox (in favor of the then mishandled Firefly) after the actors had been told they'd get a Season Three!

Vad tycker du?