Det svåra med toleransbegreppet

Ivar Arpi skriver idag en text som fått en del uppmärksamhet. Jag tror att texten är bra för att den på ett tydligt sätt exemplifierar hur konservativa misssförstått de den ”intoleranta vänstern”. Alla är överens om att tolerans är positivt, men alla har sin gräns för hur långt de kan tolerera något. I Sverige är hets mot folkgrupp, förtal, uppvigling och hot förbjudet. Det är förbjudet därför att vi (en tillräckligt stor andel av befolkningen) anser att dessa handlingar innebär en sorts oacceptabel kränkning mot andra. Här har vi alltså dragit en gräns för vår tolerans. Hur den gränsen ska dras är dock ingen självklarhet, och är under konstanta diskussioner och förhandlingar mellan grupper i samhället.

Vad de som kallas ”den intoleranta vänstern” vill göra är att introducera nya normer för vad som kan sägas i offentligheten. Detta är de förstås inte ensamma om, det är det politik handlar om. I en mening är normer som begränsar utrymmet mer intoleranta än normer som vill öka utrymmet. Men vänstern är knappast ensamma om att vilja göra detta. Att hylla Sovjetunionen eller uttala sig antisemitiskt har stora kostnader tack vare att en stor del av de liberala och konservativa ledarsidorna anser (med rätta, ska tilläggas) att den som framför sådana åsikter inte bör åtnjuta vårt förtroende eller ges utrymme. Där är det inte vänstern som vaktar åsiktskorridoren.

Givetvis blir konservativa ledarskribenter som Ivar Arpi frapperade när delar av vänstern försöker göra dem och de åsikter de företräder till persona non grata i offentligheten, i synnerhet när dessa försök tar sig uttryck i en rad olika invektiv. Men han gör knappast den redan väldigt inflammerade politiska diskursen en tjänst genom att påstå att vänstern skulle vara mer intoleranta än andra.

Med det sagt är det förstås en viss skillnad att skriva en text om att en viss person bör avgå eftersom de skrivit eller sagt något oacceptabelt och att fysiskt eller via lagstiftning begränsa en persons yttrandefrihet.

Publicerad söndag, januari 3rd, 2016 i etik, Karim Jebari, politik.

Vad tycker du?