På spaning efter den framtid som flytt

Futurister och framtidsforskare tar numera en allt snabbare teknologisk utveckling för given. Om du frågar en klassisk ekonom kommer du att få ett liknande svar. Mittfåran bland ekonomer förutspår en genomsnittlig global tillväxt på 3 % de närmsta decennierna. Det är svårt att föreställa sig hur enorm en tillväxttakt på 3 % är. Över hundra år innebär det att BNP multipliceras med 16.

Stämmer detta? Kan vi förvänta oss en ekonomisk och teknologisk tillväxt mellan 2015 och 2115 som är lika hisnande som den mellan 1915 och 2015? Kanske, men jag har blivit allt mer tveksam på sistone.

Det stämmer att den teknologiska utvecklingen senaste hundra åren har varit historiskt snabb. Men den har inte varit uniform. Dela upp perioden i två, mellan 1915 och 1965 och mellan 1965 och 2015. Vilka perioder såg de största och viktigaste teknologiska genombrotten? I den tidigare halvan fick vi telefonen, televisionen, personbilen, flygplanet, toaletter, centralvärme, kylskåp & frys, elektrifiering, inomhusvatten, tvättmaskinen, kärnkraft, datorer, kontainerskepp, antibiotika, satelliter, laser, radar, och konstgödsel.  Sedan 1965 har vi fått Pc:n, mobiltelefonen, industrirobotar och Internet. Och dessa innovationer har haft en relativt modest påverkan på vår produktivitet, vilket är det som i slutändan kan öka ekonomins storlek per capita, något som ekonomen Robert Solow konstaterade. I övrigt har vi förbättrat ovanstående teknologier, i många fall på ett väsentligt sätt, men inget av det vi har sett de senaste femtio åren kan jämföras i skala och påverkan som de många innovationer som skedde tidigare.

Är det senaste halvseklet en tillfällig “paus” i den teknologiska innovationen, eller har vi skäl att tro att nästa halvsekel kommer att vara lika stagnant? Det vet vi inte, men det finns skäl att känna oro för våra framtidsutsikter. Tänk på att:

  1. Världens samlade budget för forskning & utveckling har varit mångdubbelt större de senaste femtio åren jämfört med den första halvan av förra seklet. Vår avtagande innovationstakt beror alltså knappast på att vi inte försöker.
  2. Antalet personer som forskar är också många fler, så det kan inte bero på att det är så få som forskar.
  3. Vi har blivit intelligentare så det kan inte ha att göra med det heller.

Den mest sannolika förklaringen till det senaste halvseklets “paus” är, som ekonomen Tyler Cowen argumenterar i sin bok The Great Stagantion, att vi har plockat de lågt hängande frukterna. Det finns en grej som futurister och ekonomer ofta glömmer bort, och det är att det ibland finns lokala optimum i att lösa vissa problem. Det betyder att när du väl nått en punkt så finns det inte mycket bättre sätt att göra något på. Ta till exempel att steka ett ägg. Jag kan enkelt tänka mig en teknik som är hälften så bra på att producera det önskade utfallet till en rimlig kostnad. Men jag har ganska svårt att föreställa mig en teknik som är dubbelt så bra. Det är sannolikt att vad gäller äggstekning så befinner vi oss (i närheten av) ett lokalt optimum. Det är inte sannolikt att det kommer att dyka upp en stekpanna som revolutionerar äggstekandet.

Trots det har tillväxten varit hygglig dessa femtio år, i synnerhet den första halvan av denna period. Hur kan vi förklara det?

  1. En seghet i innovationers påverkan på ekonomin.
  2. Kvinnors inträde på arbetsmarknaden.
  3. Före detta kolonier som “kommit ikapp” teknologiskt.
  4. Hög befolkningstillväxt.
  5. Fred.
  6. Ökad exploatering av ändliga resurser.

Anta att nästa halvsekel har en lika begränsad innovationstakt som de senaste 50 åren. Givet att faktorerna på listan ovan är sådana som inte kommer att kunna upprepas igen i samma skala (förutom förhoppningsvis (5)), så riskerar den kommande perioden att se en tillväxt, som ur ett historiskt perspektiv är mer normal än den som vi upplevt de senaste 200 åren.

Detta är en möjlighet som för mig framstår som minst lika sannolik som möjligheten att den ekonomiska tillväxten (och det innovationssprång som en sådan skulle förutsätta) kommer att fortsätta i den takt som vi upplevt de senaste hundra åren. Men det är också en möjlighet som sällan diskuteras, annat än i konspiratoriska sammanhang och bland anhängare av så kallade “peak X” – teorier.

Publicerad torsdag, juli 30th, 2015 i Allmänt, ekonomi, filosofi, Karim Jebari.

En kommentar

  1. Tobias Malm says:

    Väl skrivet! Har ansett ungefär samma sak själv ganska länge nu. Givet att förutsättningarna för teknologisk utveckling (pengar, verktyg, kunskaper och forskare) är tillräckligt stora för att göra teknologisk utveckling så snabb som möjligt, vilket ju verkar vara fallet, kommer det som bromsar utvecklingen vara lokalt optimum och svårighetsgrad. Sannolikt ökar svårighetsgraden med tiden, precis som du skriver, eftersom vi plockar låga frukter först. Tillökningen av resurser blir därmed kompenserade med ökad svårighetsgrad. Ibland tror jag att svårighetsgraden blir så svår att det inte längre blir möjligt att gå vidare. En ytterligare faktor som kan bromsa utveckling är tillgången till ny kunskap. Varje innovation förutsätter att vi upptäcker något okänt, men det finns ingen logisk garanti att det 1. finns något att upptäcka som låter oss gå vidare eller att det 2. går att få kunskap om det vi behöver veta för att gå vidare. Det är naivt att utgå från trender i teknologisk utveckling eftersom fortsatt tillgången till nödvändig information om världen är omöjlig att förutsätta.

Vad tycker du?