Att göra slut med staten? Samtal om sexualitet, familjerätt och frihet

Är den demokratiska staten en garant för individuella rättigheter, eller blir majoritetsvälde ett sätt för flertalet att inskränka normbrytande minoriteter? Den frågan var fokus för panelsamtalet Gör slut med staten, i inledningen av Stockholm Pride 2015 och i regi av Öppna Moderater.

Frågan om rättigheter är givna av naturen eller uppstår genom omröstning är gammal. Samtalet syftade inte till att utröna om naturrättsfilosofer som John Locke eller rättspositivister som Jeremy Bentham hade rätt, utan belyste aktuella HBTQ- och familjerättsliga frågor i ljuset av statens roll.

Christian Antoni Möllerop sade inledningsvis att RFSL på sätt och vis flera gånger har försökt göra slut med staten. Tvångssteriliseringarna av transpersoner är ett exempel på ett oerhört intrång i människors integritet och som upphörde först helt nyligen. Smittskyddslagen kriminaliserar personer som inte informerar om sin HIV-status vilket flyttar fokus från det egna ansvaret för säkrare sex. Fler än två vårdnadshavare erkänns inte i de sociala trygghetssystemen.

Robert Mellberg pekade på att staten institutionaliserar och upprätthåller normer som vållar problem för de personer som vill leva annorlunda. Exempelvis är tvåsamheten institutionaliserad vilket vållar problem för de som lever flersamt eller ensamt. Dessa personer förvägras äktenskap och begränsas därmed helt i onödan. Det binära könssystemet är likaledes institutionaliserat och offentliga inrättningar är helt byggda kring en tvåkönsindelning.

Statens försök att reglera privatliv och identitet leder således till begränsningar i individers frihet. Moderatorn Alexandra Ivanov frågade vad som då är lösningen. Kan det vara så att en större stat automatiskt leder till mer pekpinnar, och att ett allmänt tillbakadragande av staten skulle leda till större frihet även i familje- och sexualpolitiken?

Nja, svarade Christian Antoni Möllerop, det går förstås att kombinera ”small government” med en restriktiv och moralistisk lagstiftning. Det viktiga är att politikerna vågar gå före och stå upp för rättigheter även om det inte finns en majoritet i valmanskåren. Lagen behöver kanske inte bli kortare för sakens egen skull, huvudsaken är att den skyddar individens rättigheter. Institutionerna som sedan skall verkställa lagstiftningen skall vara effektiva och bör grunda sitt arbete på evidens. Till exempel lägger staten 146 miljoner kr per år HIV-prevention och RFSL anser inte att pengarna riktas till de grupper som har högst risk – inte minst män som har sex med män.

Ja, svarade Robert Mellberg på frågan – staten ägnar sig hela tiden åt att reproducera normer för skattepengar. Svenska Filminstitutet finansierar ett stort kulturutbud som osynliggör HBTQ-personer och ickemonogama relationsformer. Här skulle en enkel lösning vara att staten lämnar kulturen åt kulturutövarna på den fria marknaden.

Även om den filosofiska frågan inte fick sin lösning lyckades panelen peka på rättighetsbrister som fortgår i Sverige i dag och som visar att historien om medborgarrätten i Sverige är långt ifrån färdigskriven. Stockholm Pride är en arena där sexualpolitiska och rättighetsfrågor debatteras, och det är endast tack vare en jättelik ideell kraftansträngning av hjältevolontärer som festivalen kan ordnas, varför jag vill passa på att tacka alla som har gjort årets festival möjlig.

Publicerad måndag, juli 27th, 2015 i filosofi, Gustav Nilsonne, politik, rättigheter.

En kommentar

  1. David Westlund says:

    Att en större stat med nödvändighet leder till mer moraliska pekpinnar är empiriskt motbevisat. Sverige var betydligt mer restriktivt i moralfrågor 1955 än 2015. Svenska staten (som andel av BNP) är betydligt större 1955 än 2015.

    Bland politiska partiet är det synnerligen vanligt att de partier som förespråkar en liten stat är konservativt i moralfrågor, medan partier som förespråkar en större stat är liberalt i moralfrågor. I USA är uppenbart så, men detsamma gäller i Sverige, där just moderaterna kan användas som exempel:
    * Moderaterna röstade mot den fria aborten 1974.
    * Moderaterna röstade mot rätten för samkönade att ingå partnerskap 1994.
    * Den moderatledda Allians-regeringen beslutade att fortsätta utreda frågan om tvångssterilisering av transsexuella i januari 2012, trots att socialstyrelsen 2010 föreslagit att kravet på sterilisering skulle plockas bort helt. Tvångssteriliseringen avskaffades först ett år senare, men inte genom riksdagsbeslut utan genom en dom i kammarrätten. Först efter ändrad praxis ändrade Alliansen lagen.

Vad tycker du?