Nätverket för evidensbaserad policy

Introduktion till det nystartade Nätverket för evidensbaserade policy. Dubbelpostat från nätverkets hemsida.

Vårt samhälle är genomsyrat av vetenskapen. Inte bara på universiteten, utan även inom företagsvärlden, idrottsvärlden,välgörenhetssfären, etc, så används vetenskapligt tänkande på ett framgångsrikt sätt i allt högre grad. Det är därför knappast förvånande att de flesta ser det som en självklarhet att även statens, landstingens och kommunernas arbete ska präglas av vetenskaplig metodik och baseras på vetenskaplig evidens.

Fastän denna tanke varit populär länge, har den fått ett ytterligare uppsving på senare tid. Inte minst i USA, Storbritannien och andra engelskspråkiga länder talar man om betydelsen av att policies är evidensbaserade. Detta uttryck är lånat från medicinen, där rörelsen för evidensbaserad medicin vunnit allt mer mark. Inom denna rörelse har man inte minst betonat vikten av att medicinska beslut fattas på basis av rigorösa s k randomiserade kontrollstudier, där man jämför en grupp som fått t ex en ny medicin med en slumpmässigt utvald kontrollgrupp, som typiskt sett fått placebobehandling.

Termen ”evidensbaserad policy” används ibland för att referera till policies som på motsvarande sätt är baserade på randomiserade kontrollstudier (här är ett bra exempel på en möjlig randomiserad kontrollstudie vad gäller frågan om när man ska börja med betyg i skolan). Vi använder emellertid termen i en bredare bemärkelse, där även policies som är baserade på andra former av vetenskaplig evidens kan räknas som evidensbaserade. Detta sagt, är det sant att randomiserade kontrollstudier är ett särskilt kraftfullt verktyg för att skaffa sig tillförlitlig kunskap, som borde användas mer.

Vad är det då evidensen ska visa? Jo, att policien ifråga är det mest kostnadseffektiva sättet att uppnå de mål man har för policien. T ex, om målet med mindre klasser är att förbättra elevernas skolresultat, ska man kunna visa att denna reform uppnår detta resultat på ett mer kostnadseffektivt än andra möjliga reformer, som t ex höjda lärarlöner. Typiskt sett har man naturligtvis flera mål med en given policy, vilket komplicerar saken men inte gör kostnadseffektivitetskravet mindre viktigt.

Det finns idag många organisationer som arbetar för att offentlig policy ska bli mer evidensbaserad. I USA har t ex Coalition for Evidence-Based Policy och andra eldsjälar (inte minst inom akademin) i många år arbetat för detta. Obamaaadministrationen har tagit starkt intryck av deras argument och arbetar nu systematiskt för att federala program ska bli evidensbaserade. I Storbritannien har regeringen grundat What Works Network, som syftar till att ”underlätta skapande, delande och användning av högkvalitativ beslutsrelevant evidens”. Andra brittiska exempel som kan nämnas är Regulatory Policy Committee, som utvärderar huruvida kostnadseffektiva olika nya förslag till regleringar är, och den världsberömda Behavioural Insights Team (“Nudge Unit”), som använt sig av psykologisk forskning och randomiserade studier för att t ex öka antalet organdonationer och minska skattesmitningen.

Även i Sverige strävar man efter att offentlig policy ska vara evidensbaserad, även om kanske inte just den termen används så ofta i den offentliga debatten. Riksrevisionens uppgift är t ex att granska hur kostnadseffektiva olika statliga verksamheter är. Likaså samlar regeringen som regel in ett omfattande underlagsmaterial, via myndigheter och utredare, innan man lägger fram reformförslag.

Trots dessa insatser för att göra offentlig policy mer evidensbaserad, är det svårt att se att den skulle vara tillnärmelsevis tillräckligt evidensbaserad idag. För att bara ta ett mycket konkret exempel har studier visat att Högskoleprovet fungerar mycket sämre som instrument för att välja ut vilka studenter som har bäst förutsättningar att klara sina universitetsstudier än betyg. Dessutom missgynnar högskoleprovet barn till lågutbildade föräldrar. Det gör att man undrar varför man fortsätter att fördela minst en tredjedel av platserna på de flesta utbildningar med hjälp av Högskoleprovet.

Ett annat område där många policies är allt annat än evidensbaserade är den ekonomiska politiken, som bloggen Ekonomistas gör en intressant genomgång av här. En liknande situation gäller med all säkerhet på många andra politikområden. Exakt hur långt ifrån en perfekt evidensbaserad politik vi är i dagsläget kan emellertid diskuteras. Min tro är att vi är mycket långt ifrån den, och således tror jag att politikens innehåll skulle förändras radikalt om politikerna faktiskt började se till att deras policies blev evidensbaserade. Det är dock inget jag har utrymme att visa i detta inlägg, utan jag får återkomma till frågan senare.

Hur kan det då komma sig att så många politiska beslut inte är ordentligt evidensbaserade, trots att det torde tyckas självklart att de bör vara det? Gary Banks, ordförande för Australian Productivity Commission, gav ett bra svar i ett tal 2008:

Complexity and uncertainty would make policy choices hard enough even if they could be made purely on technical grounds. But policies are not made in a vacuum. Rather, they typically emerge from a maelstrom of political energy, vested interests and lobbying. Commonly, those with special interests will try to align their demands with the public interest. The average person (voter) rationally doesn’t do the hard work necessary to find out whether that is correct or not, but often feels intuitively supportive.

Båda dessa faktorer – väljarnas okunskap och irrationalitet, och särintressenas makt – har jag tidigare skrivit om på min blogg DN Debatt-betyg.

En annan faktor är den begränsade makten hos de institutioner som arbetar för att policies ska bli mer evidensbaserade. Politiker tar naturligtvis ibland hänsyn till vad utredningar och myndigheter kommer fram till, men om policyrekommendationerna antingen strider mot politikernas ideologiska övertygelser, eller skulle leda till väljarförluster, bortser de inte sällan ifrån dem. I vissa fall har svenska politiker t o m lagt ner eller hotat att lägga ner obekväma myndigheter.

Därför krävs det något mer än ett expertnätverk för att politiken ska bli evidensbaserad: det krävs att breda grupper blir inblandade och börjar protestera högljutt mot policies som inte är evidensbaserade. Dessutom krävs det att denna kritik inte i första hand är partipolitiskt motiverad. Det ges idag en hel del kritik mot policies som inte är evidensbaserade, men den ges typiskt sett endast från motståndarsidan, vilket minskar dess övertygelsekraft. Istället behöver vi kritik som är motiverad av att man bryr sig om evidensbaserad policy för dess egen skull, och inte enbart är ett slagträ i striden mellan höger och vänster.

Det är mot bakgrund av detta som vi har startat detta nätverk för evidensbaserad policy (som utöver denna hemsida har en Facebooksida och en Twitteraccount där vi ämnar sprida nyheter och annan information om evidensbaserad policy). Såsom det beskrivs i vårt manifest (som även innehåller en medlemslista) så är vårt mål att se till att alla offentliga policies blir tillräckligt evidensbaserade. Vi kan tänka oss flera olika metoder för att nå detta mål. Ett exempel är lagstiftning som kräver att alla offentliga policies är evidensbaserade, i likhet med Hälso- och sjukvårdslagens krav att behandlingar av patienter ska utföras i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Ett annat är som sagt mer informella påtryckningar via media och folkliga protester, som eventuellt kan stödja sig på ett ratingsystem av hur evidensbaserade olika policies är. Vi vill undvika att alltför ensidigt fokusera på en lösning på ett tidigt stadium, eftersom studier visar att det kan leda till att man inte ser brister med denna lösning, eller fördelar med andra lösningar. Överhuvudtaget strävar vi efter att odla en epistemisk kultur som präglas av intellektuell öppenhet, prestigelöshet, och benägenhet att ändra sig.

En annan sak ur vårt manifest som är viktig att påpeka är att vi önskar att vara positiva. Grupper som sysslar med rationalitet, kritiskt tänkande, etc, tenderar ganska ofta att få en lite väl negativ och tråkig ton, både internt och externt (se t ex denna intressanta artikel om atmosfären inom analytisk filosofi; “Philosophy as  a Blood Sport”). Förutom att det är något i sig dåligt torde det, ironiskt nog, vara irrationellt i den meningen att det minskar dessa gruppers chanser att nå sina mål. Grupper med en positiv energi, där man stödjer och peppar varandra, lär ha större chanser att förverkliga sina målsättningar, än grupper där man fokuserar mer på konkurrens och på att visa vem som är smartast (se denna Science-artikel för ett fascinerande experiment som ger stöd för den uppfattningen).

Det finns många aspekter av frågan om hur offentliga policies ska vara evidensbaserade och hur vi kan nå dit. Vi kommer återkomma till dessa frågor i senare inlägg.

Avslutningsvis ska jag klargöra att jag skriver detta i mitt eget namn, inte i nätverkets namn, och att även om jag tror och hoppas att de flesta medlemmar av nätverket skriver under på det mesta i inlägget, så kan det finnas invändningar vad gäller enskilda detaljer. Detsamma torde gälla framtida artiklar som jag och andra medlemmar postar här i våra egna namn.

Publicerad tisdag, mars 24th, 2015 i Evidensbaserad policy, Stefan Schubert.

4 kommentarer

  1. Utmärkt, jag har länge väntat på ett forum där man analyserar och klarlägger nutidens populistiska politiska utspel. Ett exempel är vänsterna hjärtefråga, den om vinster i väfärden. Här lyckas man göra många fel. Några är:
    – vinster beskrivs som ett problem. Nej vinster är inger problem men kan vara symptom på problem. Viktigt att ha detta klart för sig när man ska sätta in åtgärder.
    – alla exempel på problem i den privata vården tas som bevis för att vinstdrivande verksamhet är fel medan framgångar i den privata vården och missförhållanden i den offentliga bortser man ifrån.
    – ekonomin i ett företag beskrivs som om det enbart är en fråga om matematik t.ex. att en krona i ökad vinst med automatik innebär en krona i minskad kvalitet. Så fungerar det inte. Det finns många tjänsteföretag som lyckas med att samtidigt sänka kostnader, höja vinsten och öka kvalitén.

    Det vore väldigt intressant om ”Nätverket för evidensbaserad policy” kunde göra en studie av detta område. Debatten som förs idag präglas av såväl okunskap och populism. Det gäller såväl för motståndarna som förespråkarna till ”Vinster i välfärden”

    Jag ser med stort intresse fram emot att följa ert fortsatta arbete och önskar er all framgång.

    Håkan Asplund

  2. Bengt Eriksson says:

    Mer vetenskap i politiken. Menar ni verkligen allvar?
    Har ni inga historiska kunskaper?

  3. Det är på tiden att makthavarna i Stockholms Stadshus tar till sig den evidensbaserade kritik som kommer från alla håll när det gäller det katastrofala byggprojektet ”Nya Slussen” eller snarare ”Alliansslussen” som de flata efterträdarna tagit över utan eftertanke.
    Senast har Ax:son Johnsonstiftelsen Urban city research (som ingår i Forum Axess) anlitat ett konsultföretag Kronborg Trafikkonsult Ab som gjort en jämförande undersökning av funktionen hos Alliansslussen och Slussen Plan B. Jämförelsen är förödande för Alliansslussen.

    /Users/gertrudbage/Library/Containers/com.apple.mail/Data/Library/Mail Downloads/42194712-B990-42D6-9FA7-0D6AF2F52416/150521 Jämförelse Nya Slussen – plan B.pdf

  4. Karl Beckman says:

    Vad menar du, Bengt Eriksson?

Vad tycker du?