Vetenskapens historia: kontinuitet eller revolution?

I det klassiska vetenskapshistoriska narrativet sker framsteg i stora kliv. Individer som Galileo och Darwin lyfts fram som konträra och modiga hjältar som, beväpnade med förnuft och rationell argumentation, revolutionerade sina discipliner i en kamp mot repressiva och dogmatiska auktoriteter. De här historierna är utan tvekan inspirerande och viktiga för den bild som vetenskapen vill skapa av sig själv. I likhet med andra narrativ med liknande syften är den förstås kraftigt överdriven och vinklad för att framhäva de aspekter som är viktiga för att skapa det avsedda intrycket.

Men ett problem med det här narrativet är att det utnyttjats av vetenskapens kritiker för att underminera vetenskapens anspråk av en unik legitimitet. Enligt Thomas Kuhn och andra samtida vetenskapssociologer och historiker, särskilt inom fältet Science and Technology Studies är våra samtida vetenskapliga begrepp och föreställningar inte jämförbara med till synes liknande begrepp i det förflutna. Detta innebär att ett vetenskapligt påstående bara kan vara sant eller falskt relativt det vetenskapliga paradigm inom vilket detta påstående hålls för sant. Det faktum att Darwins och Galileos verk revolutionerade den rådande vetenskapliga (naturfilosofiska) diskursen visar att det finns en djup och fundamental diskontinuitet mellan olika vetenskapliga paradigm, enligt vetenskapens kritiker. Handsken är alltså kastad. Det är dags att syna vetenskapshistoriens hjälteepos i sömmarna.

Vid närmare granskning visar sig nämligen den påstådda diskontinuiteten inte finnas där. Galileo, som försvarade den heliocentriska modellen, verkade nästan hundra år efter att heliocentrismen föreslagits av Kopernikus. Under denna period hade heliocentrismen varit föremål för omfattande diskussion och debatt (se te x Tycho Brahes ”kompromiss” 1588). Heliocentrismen i sin tur hade beskrivits och diskuterats i antika Grekland av Aristarchus av Samos. Den här uppfattningen var aldrig allmänt accepterad, men förekom i diskussioner om astronomi under hela antiken och medeltiden. Det som är slående med diskussionerna mellan förespråkare av helio- respektive geocentrism är att båda sidorna var överens om enligt vilka kriterier som deras olika teorier skulle bedömas. Båda var ense att en vetenskaplig teori borde vara förenlig med bibelns text men också med filosofiska argument, observationer och andra vedertagna vetenskapliga uppfattningar. Heliocentrismens förespråkare kunde inte, på Galileos tid, redogöra för dessa uppfattningar bättre än geocentrikerna. Skälet till att heliocentrismen inte blev mainstream förrän långt efter Galileos död handlade inte om religiös repression, utan om att det helt enkelt saknades extraordinär evidens för hans extraordinära påståenden.

Ett av argumenten mot den heliocentriska modellen som inte kunde besvaras var parallaxproblemet. Galileo och hans samtida kände till avståndet (på ett ungefär) mellan Jorden och solen. Om jorden roterade runt solen, som Galileo och andra heliocentriker menade, så kunde man också veta att jorden befann sig på två olika positioner längs sin bana runt solen vid sommar repsektive vintersolstånd. Avståndet mellan dessa positioner kunde man få fram genom att multiplicera avståndet till solen (radien) med två. Eftersom samtidens astronomer var väl bekanta med trigonometri så kunde man utifrån det här antagandet härleda på (åtminstone) vilket avstånd en fixstjärna måste vara för att vara ”fix” utifrån de två olika utsiktspunkterna. På samma sätt som du kan härleda avståndet till din tumme när du håller armen utsträckt om du vet avståndet mellan dina ögon och hur mycket tummen förskjuts när du först tittar på tummen med ett öga och sen med det andra.

Problemet för heliocentrikerna var att stjärnorna inte rörde på sig! Vilket skulle betyda att stjärnorna var hundratals miljarder kilometer från jorden (vilket förstås stämde). Men denna slutsats var oacceptabel för båda sidor.

Det stämmer inte heller, som många samtida källor tycks tro, att den heliocentriska modellen var enklare och mer elegant. Kopernikus hade en ambition att föreslå en enklare modell, men eftersom han också ville att den skulle ha lika god prediktiv träffsäkerhet som den ptolemaiska modellen var han tvungen att lägga till fler epicykler. Den kopernikanska modell som diskuterades i Galileos dagar var minst lika komplex och hade minst lika många epicykler som den ptolemaiska.

Darwin tillskrivs också ofta idéer som föregick honom med ett sekel eller mer. Uppfattningen att det fanns utdöda djur och att nya djur tillkommit genom någon form av evolutionär process var väletablerad bland Darwins samtida. Lamark publicerade sina verk om arters evolution femtio år tidigare. Det dröjde även långt in på 1900-talet innan Darwins genuina bidrag, att evolution sker genom naturligt urval, accepterades. Det fanns två viktiga vetenskapliga argument som darwinisterna inte kunde svara på.

1. Enligt de bästa fysiska teorierna (Lord Kelvin) på under det sena 1800-talet kunde solen inte vara äldre än 20-40 miljoner år. Skälet till att man trodde detta var att man inte kände till fission och fusion. Och detta var alldeles för kort tid för naturligt urval att göra jobbet.

2. Enligt den tidens teorier om ärftlighet så var avkommans egenskap en blandning av föräldrarnas. Man saknade med andra ord en diskret teori om ärftlighet (genetik). Det innebar att om ett djur föddes med en fördelaktig mutation, så skulle det draget halveras i magnitud för varje generation. Utan en diskret teori om ärftlighet kunde darwinisterna inte förklara hur arter faktiskt utvecklades. Det dröjde till 1900-talet innan Mendel ”återupptäcktes”.

Men den viktigaste poängen här är att striden i vetenskapssamhället inte stod mellan olika paradigm, utan mellan olika teorier. De olika teoriernas förespråkare var även i det här fallet överens om vad som skulle förklaras och vad en bra förklaring var för något. Detta är i stark kontrast till de versioner av dessa händelseförlopp som oftast hörs.

Publicerad onsdag, mars 4th, 2015 i filosofi, Karim Jebari.

Vad tycker du?