En jämlik skolmarknad

I föregående inlägg diskuterade jag hur incitamentstrukturen i skolmarknaden skulle kunna reformeras för att göra vinstintresset förenligt med samhällsnyttan. Jag anser att skolan bör ha två konkreta och mätbara mål. (1) Att se till att ungdomar får de kunskaper och färdigheter som delaktighet i en modern arbetsmarknad och demokrati förutsätter och (2) att utjämna sociala skillnader. Förra inlägget diskuterade hur kunskaperna och färdigheterna kan sättas i centrum.

Detta inlägg kommer att diskutera jämlikhet. Idag är gymnasieskolor extremt segregerade. Det är ett av skälen till att friskolor är så populära. Men ett segregerat samhälle är i slutändan dåligt för alla. Följande reformer skulle kunna avhjälpa det här problemet.

1. Lottning. Om en skola har fler sökanden än antal studieplatser, bör lotten avgöra vem som erbjuds plats. Det innebär att skolor inte längre kan välja mellan elever, och att de inte heller behöver lägga ned så mycket resurser på marknadsföring. Lottning skulle innebära en större blandning av elever, så utpräglade “elitskolor” eller skolor med enbart flickor skulle försvinna. Lottning innebär förstås att det blir långt mindre viktigt vilka betyg du har i högstadiet, vilket också är en fördel. Poängen med betygen ska inte vara att motivera elever (de motiverar bara de elever som redan är motiverade) utan att ge elever och deras lärare en uppfattning om vad eleven behöver bli bättre på.

2. Socioekonomisk viktning. Stockholms stad införde förra året ett system där vårdnadshavarens inkomst, utbildningsnivå, bakgrund och boendeort påverkar skolpengen på ett socialt utjämnande sätt. Ungefär 15 procent av den totala skolpengen delas ut som socioekonomiskt bidrag. Det är alldeles utmärkt, och bör utsträckas till fler kommuner.

3. Avskaffa yrkesprogrammen. Dessa ger vare sig en vettig yrkesutbildning eller en vettig högskoleförberedande utbildning. Istället har många av dessa program de facto blivit avlastningsplatser för studietrötta ungdomar. Vår moderna och hyperproduktiva ekonomi behöver medborgare som har en gedigen gymnasieutbildning. Låt KY-utbildningarna ta över gymnasiets yrkesprogram och ersätt våra program med en motsvarighet till High School.

4. Gör landstinget till huvudman för skolan. Resurser och skattenivåer skiljer sig oerhört mycket mellan kommunerna på ett sätt som förstärker social ojämlikhet. Många mindre kommuner saknar ofta kompetens och personal för att utvärdera och utveckla skolverksamheten. Lärares reallönesänkningar beror i stor utsträckning på kommunernas bristande resurser och bristande möjligheter att ha ett samhällsperspektiv i sin verksamhet. Landstinget bör även administrera lottning och antagning till skolorna. Här diskuterar jag det här förslaget i större detalj.

Alla dessa förslag är förenliga med vårt existerande system, och (1) och (2) skulle kunna implementeras omedelbart. I kombination med reformer i incitamentstrukturen som föreslogs i föregående inlägg tror jag att dessa reformer skulle i överlag få positiva utfall. Om en skola inte kan kontrollera vilka elever de kan få, så kommer deras fokus att koncentreras på att se till att studenterna klarar sina prov så bra som möjligt. Detta tåls att ifrågasättas. Blir det inte väldigt ensidigt fokus på provtagning? Kommer elever att lära sig något annat? I nästa inlägg kommer vi att diskutera detta.

Publicerad torsdag, juni 5th, 2014 i Karim Jebari, politik.

2 kommentarer

  1. Viktor says:

    Låter bra! Några reflexioner:

    1. Vad grundar du ”ett segregerat samhälle är i längden dåligt för alla” på? Är det så? Är inte vissa skillnader bra för ett samhälle? T.ex. för att stimulera till arbete och entreprenörskap. Men du kanske menar att en segregerad skola är dålig för alla. Det hör man ibland men fins det verkligen bra evidens för att det är dåligt även för de duktiga eleverna?

    2. Finns det inte ett problem i att ta bort motivation för de redan motiverade eleverna genom att ta bort betygen som ansökningsgrund? Man vill ju att både de starka och de svaga eleverna ska göra sitt bästa. Och skulle man inte kunna tänka sig att det är bäst för hela samhället om de bästa eleverna får den bästa utbildningen i stället för att låta lotten avgöra.

Vad tycker du?