En fascists bekännelser

Sverigedemokraterna, Jobbik, Gyllene Gryning och British National Party är partier vars ideologiska position ofta beskrivs som “högerextrem”. Men denna beskrivning ogillas av liberala partier som uppfattar sig som “höger” men som inte ser några likheter mellan sina ideal och dessa partier. Högerextremismen är inte heller en “konservativ” ideologi i bemärkelsen att den är intresserad av att bevara status quo. Den moderna högerextremismen är revolutionär och radikal.

Vad ska vi kalla den här ideologin, och hur ska vi förstå den? Ibland används begreppet “fascism” för att beskriva dessa partiers ideologi. Men även detta begrepp är problematiskt: det är så mångtydigt och värdeladdat att det inte är särskilt klargörande. Kontroverserna över hur fascism ska definieras riskerar att ta över en analys av hur den här typen av partier och rörelser fungerar. Inte desto mindre finns i fascismens kärna, frikopplat från dess praktiska tillämpning i italiensk politik under mellankrigstiden, viktiga insikter om moderna “högerextrema” partier. Jag tror att en fruktbar analys utgår från de moralpsykologiska aspekterna i den fascistiska ideologin. Jag tror att de moralpsykologiska dimensionerna är viktiga för att göra oss medvetna att denna ideologi inte är specifik för västerländsk kultur, utan återkommer i alla mänskliga samhällen. Det är också värt att påpeka att fascism kan iklä sig vänsterretorik och vänstersymboler. Det gör inte fascismen mer “vänster” för den sakens skull. Fascismen är fokuserad på social ordning, gruppgemenskap, konformitet, tradition, hierarkier, respekt för auktoriteter, och en karma-baserad uppfattning om rättvisa. Den fascistiska ideologin byggs även på tre distinkta men sammanflätade narrativ (1) en myt om samhällets dekadens (2) en myt om gemenskapens exceptionalism och essentiella särdrag och (3) en myt om en nära förestående renässans för gemenskapen.

Jag tror att läsare av den här bloggen har, liksom jag själv, svårt att föreställa sig attraktionskraften i fascismen. Låt oss därför iklä oss en fascists sinnestillstånd och formulera ideologin ur hens perspektiv. Jag tror att en sådan övning är viktig, för att vi måste förstå att fascister inte är galna, onda eller trasiga människor. De är vettiga, vanliga personer som har vissa typer av värderingar. Jag tycker att dessa värderingar är fel, men om vi lurar oss själva till att tro att dessa personer är totalt obegripliga eller främmande, så underskattar vi också den fascistiska ideologins dragningskraft.

”Världen är en farlig och kaotisk plats. Ingen vet hur vi kommer att påverkas av den globaliserade ekonomins uppgång och fall. Jag längtar efter den trygghet och ordning som jag uppfattar att det lilla samhället en gång kunde förmedla. Jag längtar efter ett samhälle där människor känner stolthet och samhörighet med sin gemenskap, men också där medborgare är beredda att göra personliga uppoffringar för samhällets bästa. En gemenskap uppstår när personerna i en viss grupp känner att de har ett känslomässigt band till varandra, som gör att de upplever att gemenskapens väl är överordnad individens. I en gemenskap finns det olika roller som olika personerna bör uppfylla. Vissa är ledare, andra är det inte. Det är därför viktigt att respektera ledarnas auktoritet och förstå att utan en vördnad för en naturlig hierarki, så faller gemenskapen samman. Utan en stark ledare blir en gemenskap bara en meningslös diskussionsgrupp som ältar allt möjligt i all evighet. Traditioner är ett sätt att bevara ordningen och det är därför individens plikt att respektera dessa. En social gemenskap kan bara konstrueras genom att vi delar värdegrund med varandra. Vi har normer av en anledning, för att de ger stadga, kontinuitet och trygghet. Att ifrågasätta normer är att ifrågasätta vår gemensamma rätt till trygghet.

Främlingar är ett hot mot gemenskapen, antingen för att de vill krossa den eller för att de i sitt främlingskap hotar att underminera traditionen. Det som är främmande är onaturligt och orent och hör inte hemma här. Vi har rätt att försvara oss från att bli nedsmutsade av främmande språk, mat, traditioner och dofter. Förrädare är ett ännu större hot än främlingar. En förrädare är en främling i våra egna led, som ifrågasätter den naturliga ordningen, ledarens auktoritet eller traditionerna. Förrädare är en cancer, som korrumperar vår gemenskap inifrån. Därför måste de avskiljas från vår kropp omedelbart. Det kan låta hårt, men för mig är ordning inte en lyx som kan avvaras. Det är ett livsnödvändigt värn mot ett allenarådande kaos som hela tiden hotar oss. Att eliminera förrädare är självförsvar.

Jag har inga problem med demokrati. Det viktiga för mig är snarare att demokratin kan producera en stark ledare med all makt i sin hand att kunna eliminera fienden. Jag har hellre en folkdemokrati med en stark ledare än en tramsig semi-oligarki med en paralyserad regering och konstitutionella barriärer som står i vägen för ledarens maktutövning, som i USA. En demokrati ger medborgarna vissa rättigheter. Men dessa rättigheter är inte ovillkorliga, och innebär vissa skyldigheter. Den som brister i sina åtaganden mot gemenskapen kan inte anses längre ha dessa rättigheter.

Den moderna liberala individualismen hyllar ord som “frihet” och “självbestämmande”. Jag uppfattar dessa begrepp som tomma. Vad är egentligen meningen med “frihet” när det leder till ett samhälle där var och en lever isolerad från andra, där inga normer eller traditioner längre gäller och där främlingskap och rädsla präglar livet? Jag tror att människor blomstrar i en gemenskap, inte som “fria” individer. Den frihet jag längtar efter är friheten att i trygghet finna min plats i gemenskapen, och utveckla mina talanger på det sätt som kan gynna mina medmänniskor på bästa sätt. Socialister talar om “rättvisa”, men de menar egentligen “jämlikhet”. Men jämlikheten förnekar den mänskliga naturen. Människor är inte lika. Vissa är födda ledare, och de förtjänar makt. Vissa andra kan bara blomstra om andra tar ansvar för deras liv. Vissa är flitiga, andra är lata. Vissa ger, andra tar. Ska vi behandla dem lika? Har ingen ansvar över sina val? För mig är rättvisa att var och en får det de förtjänar. Den som ställer upp för andra bör belönas. Den som skadar andra bör bestraffas. Öga för öga, tand för tand. Genom att förneka de mest självklara aspekterna av vår rättskänsla underminerar socialisterna samhällsordningen och ledarens naturliga auktoritet.

Liberaler och socialister tror att vi saknar empati eller att vi är omoraliska. De har fel, och de vet inte vad moral handlar om. För en liberal är girighet och själviskhet dygder. Låt alla sköta sitt, så kommer samhället att blomstra, påstår de. Men jag tror inte att en “privat last blir en offentlig dygd”. För liberaler finns ingen plats för solidaritet, självuppoffring och medmänsklighet. Allt ska lösas via den fria marknaden, i ”frihetens” namn. Vad är det för frihet egentligen? Socialister är ännu vidrigare. De är beredda att svika sin nation och sin familj för främlingar. I en socialistisk utopi betyder orden “nation”, “familj”, och “tradition” ingenting. För socialister handlar moral om ett abstrakt och verklighetsfrämmande ideal, en idé om att “alla människor har lika värde”. Jag förstår inte vad det betyder. Moralen utgår ju från våra känslor. Menar socialister verkligen att deras familj inte betyder mer för dem än människor de aldrig har mött?

Jag förstår något som liberaler och socialister har missat, att moral och dygd börjar och slutar i en gemenskap. Moral kan inte börja i en abstraktion, och vara en intellektuell tankeövning. Och moral måste handla om något mer än att bara få göra som man vill. Moral handlar om självuppoffring, om mod, generositet, stolthet och pliktkänsla. Moral handlar om att inse och känna att världen är större än en själv. Jag är beredd att dö för gemenskapen, och vår ledare, för de är viktigare än vad jag är. Men jag är också beredd att döda främlingar och förrädare som hotar det som är vårt. Moral handlar om känsla, om närhet, om gemenskap.

Samhället har länge degenererat och korrumperats av girighet, kommersialism och globalisering. Vi äter, dricker och vilar oss till döds framför våra tv-apparater samtidigt som främlingar jagar ostraffade genom våra gator. Politiker berikar sig på att sälja ut landet och dekadenta perversioner har blivit allmänt accepterade. Men det behöver inte vara så. Vi var en gång stolta, starka och respekterade. Men framtiden är inte förlorad. Ur mörkret stiga vi mot ljuset, med beslutsamhet kämpar vi för en återfödelse, för en ny framtid, för en gyllene gryning. Följ mig så bygger vi en bättre framtid tillsammans. För våra barns skull.”

Om du känner obehag i att hålla med, så förstår du varför fascism är en så farlig ideologi. För att den är rimlig, och för att den är mänsklig.

Publicerad torsdag, april 24th, 2014 i Karim Jebari, politik.

2 kommentarer

  1. Thank you so much Amy! I think most of the women need these kind of posts to stay on the right track. Sometimes, even though we work from home, we won’t have the complete control over our work and life. This sho;7dn&#821lut be. We should know to prioritize the daily tasks so that we don’t neglect the important people and things that matters most to us.

Vad tycker du?