Frige Lucy, Himlen och Diamanterna!

Jag har i två inlägg beskrivit en pragmatisk narkotikapolitik. Kriget mot drogerna, som idag tycks vara ett krig mot droganvändare, börjar ifrågasättas allt mer. Men dessvärre är många av kritikerna drogliberaler, som reflexmässigt ropar “legalisera”. Men diskussionen slutar inte med legalisering. Det är där den börjar. Del ett i den här serien argumenterade för en legalisering av THC, men inte cannabis. Del två argumenterade för en de facto, men inte de jure, avkriminalisering av ringa innehav av opiater, och för ett skadereduktionsprogram för tunga missbrukare enligt dansk modell. Detta inlägg kommer diskutera hallucinogener: psilocybin (magic mushrooms) och LSD (syra).

Psilocybin återfinns i mer än 200 olika svamparter, och kan produceras syntetiskt. LSD är en syntetisk drog som ursprungligen deriverades ur mögel. Båda dessa preparat orsakar kraftfulla hallucinogena effekter, som synestesi (upplevelsen att sinnena flyter samman), en förvrängd tidsuppfattning, vanföreställningar, illusioner och förändringar i tankesätt

Vare sig psilocybin eller LSD är särskilt giftiga eller beroendeframkallande. Kronisk konsumtion av dessa droger är inte heller möjlig, (och sällan önskvärd) eftersom hjärnan bygger väldigt snabbt upp tolerans, som snabbt avtar.

Riskerna med hallucinogener har med rusets märkliga och kraftfulla natur att göra. Om användaren är stressad, orolig eller rädd kan dessa känslor leda till panikattacker. Den förvrängda verklighetsuppfattningen kan få en användare att fatta mycket dåliga beslut, som till exempel att köra i fel körfält eller hoppa ned på ett tågspår. Hallucinogener förutsätter alltså en viss kompetens av användaren, en trygg miljö och lugna omständigheter. Att sälja LSD receptfritt eller på systemet vore alltså ansvarslöst. Man kan också fråga sig om vilken nytta en legalisering skulle få. Marknaden för dessa frågor är inte särskilt stor. Den finansierar inte organiserad brottslighet, efterfrågan är begränsad och få användare blir frihetsberövade.

Jag tror att det finns två skäl att hitta ett sätt att tillåta legal konsumtion av dessa hallucinogener:

(1)  Det finns många vittnesmål om att användandet av hallucinogener varit bland de viktigaste upplevelserna i människors liv.

(2)  Den typ av erfarenhet som hallucinogener kan ge oss är viktig för samhället

Låt mig förklara. En tripp är inte som en fylla. En tripp är en enorm, mäktig, mystisk upplevelse som kan vara oerhört värdefull för en person. Vissa menar att hallucinogener är religiösa medel att komma i kontakt med gudar eller andar. Efterfrågan på hallucinogener må vara begränsad, men för de som använder sig av hallucinogener är det extremt viktigt att de ska ha en legal möjlighet att köpa dessa droger, inte minst av en respekt för religionsfriheten.

Men jag tror också att den kreativitet och öppenhet som dessa droger tycks kunna åstadkomma är viktigt för vårt samhälle. Trots att vi vill tänka att vi alla är kreativa, nyfikna och öppna, är de flesta inte det. Vi fastnar lätt i rutiner, både handlingsmässiga och mentala. Hallucinogener borde konsumeras, åtminstone en gång, av långt fler som konsumerar dem idag. En legalisering skulle sannolikt tillåta fler att ta steget.

Så hur kan vi minimera riskerna? Mitt förslag är ett licenssystem. För att få tillåtelse att köpa hallucinogener måste du ha en licens som intygar att du är en ansvarsfull användare. Denna licens skulle kunna funka som ett körkort, och kan utfärdas av en LSD-körskola. Där skulle en potentiell LSD-användare bli informerad om riskerna, och om hur de förebyggs. För att erhålla din licens måste du även närvara vid minst tio tillfällen då en person trippar, och din närvaro måste registreras. För att trippa måste du ha en person som inte är påverkad i din närhet, och du får bara trippa i vissa godkända lokaler. Den som trippar utan en person som inte är påverkad i en icke-licensierad lokal blir av med sin licens. Att låta en icke-licensierad person trippa i sin godkända lokal bör leda till att lokalens tillstånd dras in. En person kan få använda LSD på någon annans licens en gång, och då är det licensinnehavarens ansvar att användaren trippar på rätt sätt och på rätt plats. Att köra bil påverkad bör leda till förlorat körkort, fängelse och förlorad licens på livstid.

Tanken är alltså att licenssystemet ska skapa en form av föreningar/företag där ett antal användare utbildar och ansvarar för varandra. Dessa föreningar kan vara religiösa eller sekulära, det viktiga är att de tar ansvar för användarnas säkerhet.

Publicerad fredag, januari 10th, 2014 i etik, Karim Jebari, politik.

3 kommentarer

  1. Väldigt intressant med dina kreativa potentiella lösningar, Gillar idén med LSD ”körkort”. :)

Vad tycker du?