Är Sverigedemokraterna en diskmaskin?

Jag håller på att läsa Antifragile: Things That Gain From Disorder av investeraren och essäisten Nassim Nicholas Taleb. Han beskriver tre kategorier som objekt kan placeras i: fragil, robust, och antifragil. Ett objekt som är fragilt går lätt sönder när det utsätts för stress, till exempel ett champagneglas. Ett objekt är robust om stress inte påverkar objektet, vare sig negativt eller positivt. Ett objekt är antifragilt om stress kan påverka det positivt.

Maskiner är ofta fragila eller robusta. Men organismer är ofta antifragila. Vi behöver belasta vårt skelett, annars förtvinar våra ben. Vi behöver utsättas för patogener, annars löper vårt immunförsvar amok. Organisationer kan också vara antifragila. En egenskap som gör organisationer särskilt antifragila är fanatism. Ju mer en organisations medlemmar drivs av en fanatisk tilltro till en ideologi eller en religion, desto mer frodas den när den utsätts för extern stress. Ett bra exempel på detta är den tidiga kristendomen. De kristna var bara en av många kulter i antika Rom. Varför blev just kristendomen den förhärskande religionen kring medelhavet? Det finns säkerligen många skäl till detta, men ett skäl var sannolikt att kristendomens rabiata monoteism, intellektuella torftighet och intolerans mot romarnas Panteon gjorde kristna särskilt frånstötande för den romerska eliten. Ingen annan religion förföljdes så flitigt som kristendomen, vilket förstås enade, radikaliserade och stärkte de kristna oerhört mycket.

Julian Apostaten, den siste hedniske kejsaren i Rom, förstod att tidigare kejsares strategi att krossa de kristna med repression aldrig kunde lyckas. Han förstod att de kristna var antifragila. Istället utfärdade Julian toleransediktet. Den nya lagen i Rom påbjöd att alla religioner var lika under lagen. Men detta innebar att kristna kätterska predikanter, som hade tvingats i exil av Julians ortodoxa företrädare, fick tillåtelse att återvända och att försätta sin predikan. Rom skulle inte längre backa en tolkning av kristendomen på andra tolkningars bekostnad. Resultatet blev ett totalt inbördeskrig inom de tidiga kristna när biskop ställdes mot biskop och kätterska läror spred sig som en löpeld bland de kristna leden. Om inte Julian hade dödats i ett fälttåg mot perserna vid 31 års ålder hade hans toleransedikt kunnat radikalt ändra världshistorien.

Sverigedemokraterna tycks hysa samma typ av antifragilitet. Jag är inte den enda som blev förvånad när SD:s opinionssiffror steg efter järnrörsskandalen. Den storm av negativ publicitet som incidenten väckte fick SD att, likt hydran, växa två huvuden för varje avhugget. Men antifragila ting är inte osårbara. Vi måste bara förstå att SD inte är diskmaskin. Du kan förstöra en diskmaskin med en slägga. Men en organisation som SD kommer att växa för varje slag den får, tills den är större än vad du är. Men SD kan vara sårbara för samma sorts virus som var nära att utplåna kristendomen, och som effektivt har mördat kommunismen i Sverige: fraktionalisering. Lenin beskriver i boken Radikalismen – kommunismens barnsjukdom hur det enda som kan rädda ett revolutionärt massparti är en stenhård disciplin. Utan ett yttre motstånd, och i ett senare skede, en omnipotent intern kontrollapparat riskerar ett parti att slitas sönder av fraktioner.

Hur kan en extern motståndare främja fraktionalisering i ett parti? Ett sätt är infiltration. Men även om detta kan vara effektivt ökar det acceptansen för att inom partiet bygga upp den sorts repressiva kontrollapparater som stärker partiets immunförsvar mot liknande virus. Det finns ett annat sätt. Kom ihåg: fanatiska partier är antifragila. Utan stress förtvinar dem. Samma sak gäller för minoriteterna inom partiet. Inom SD finns fortfarande en liten, och krympande minoritet, old-school nazister. Det är de här som vill bygga koncentrationsläger för att fixa “lusproblemet”. Om media fokuserade på den här gruppen, och utmålade dem, till skillnad från SD, som “hotet mot demokratin”, skulle den här gruppen växa på SD:s bekostnad. En strategi som vore värd att försöka i det här sammanhanget skulle vara att bjuda in SD till en manifestation mot rasism, för att “alla demokratiska krafter måste enas mot rasism och främlingsfientlighet”. Blotta åsynen av Jimmie Åkesson sida vid sida med kultureliten i Stockholm skulle kunna orsaka en splittring inom partiet.

Den här strategin är förstås inte riskfri (finns riskfria strategier?). I värsta fall lyckas SD mutera tillräckligt mycket tillräckligt snabbt så att de kan kapa bort sina fanatiker samtidigt som de kan etablera sig som en legitim intressegrupp samhället och ändra den politisk/ideologiska diskursen i Sverige. Det var det som Socialdemokraterna lyckades med när de dumpade kommunisterna före kriget. I bästa fall reduceras SD till den status som andra extremistpartier som Kommunistiska partiet eller Rättvisepartiet Socialisterna har.

Publicerad fredag, december 13th, 2013 i Allmänt, Karim Jebari, politik.

7 kommentarer

  1. Väldigt bra analys. Dock inte helt lätt att tillämpa den. Kanske finns det också kortsiktiga politiska hänsynstaganden som gör det svårt att testa om det går att krama ihjäl SD.

  2. Peter J skriver:

    Det är en mycket bra iakttagelse.

    Antifragila organisationer anpassar sig. Därför är det risk för att t ex Snowdens avslöjanden bara ger nuvarande makt en korrigering. Den anpassar sig. Det krävs folkliga rörelser för att verkligen ändra diskursernas utformningt, t ex feminismens och miljörörelsernas framväxt på 70-talet.

    SD muterar just nu oerhört snabbt. Bara för något år sedan skrev Jimmie Åkesson att ”Islam är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget”. Arikeln hade inte sett ut så om han skrivit den idag.

  3. heltok skriver:

    ”Hur kan en extern motståndare främja fraktionalisering i ett parti? Ett sätt är infiltration.”
    Via positiva, kommer bara göra SD mer antifragila.

    Vad som behövs är att de andra partierna slutar försöka eliminera all stress på sina egna partier. Våga ta i riktiga frågor, våga debattera på allvar, våga ha fel och rensa lite i leden. Men det kommer inte ske då de är fast i Soviet-Harvard School of flying där de feta politikerna redan sitter på alla svaren om hur man ska flyga.

Vad tycker du?