En nazistisk marsch är inte en demonstration

Igår, på 75-årsdagen av Kristallnatten, som ses som början på Förintelsen, marscherade ett 80-tal nazister på gatorna. De representerade Svenska Motståndsrörelsen (SMR), en nazistisk terrororganisation. Deras mål är att genom en revolution inrätta en auktoritär nationalsocialistisk nordisk republik som ska vara fri från främmande raselement.

Polisen beskrev nazisternas marsch som ”en högerdemonstration”, och motdemonstranterna som ”ett hot mot demokratin”. Detta är problematiskt. Dels är det problematiskt eftersom polisen inte tycktes se eller vilja se att SMR inte är ”en högergrupp”. Men det är också problematiskt eftersom polisen, och många andra debattörer tycktes se marschen som en ”demonstration”. Dessa har hävdat att även nazister bör ha rätt att demonstrera i en demokrati, och att motdemonstranterna, som störde demonstrationen därmed är anti-demokratiska.

Men en nazistisk marsch är inte en ”demonstration”. Det är en våldshandling och ett fysiskt angrepp på det öppna samhället. När t ex ”Kärnkraft- Nej tack” demonstrerar är det för att uttrycka en åsikt och väcka uppmärksamhet för en fråga. En demonstration är således ett viktigt sätt för en minoritet att göra sig sedd i en demokrati.

En nazistisk marsch är en annan sak, och har ett annat syfte. Nazister vill inte bilda opinion och de är inte intresserade av att föra en debatt. Nazistiska marscher är ett sätt för dessa grupper att projicera makt i det offentliga rummet och skapa rädsla hos sina meningsmotståndare. När en grupp män med batonger, kängor och nazistiska fanor marscherar genom stan så är deras syfte alltså att ta det utrymmet i anspråk på alla andras bekostnad. Motdemonstrationen handlar om att förvägra nazisterna att ta det utrymmet. Utan motdemonstrationer kan nazistiska marscher växa och fortsätta, tills de blir ett normalt inslag i stadsbilden. Då kan också nazistiska grupper börja operera som vigilanter, och bygga ett nätverk med diverse sociala aktiviteter (te x Gyllene Grynings soppkök för ”riktiga” greker). Att kalla dessa marscher för ”demonstrationer” och argumentera att de har en plats i ett öppet samhälle är att totalt missförstå hur nazister tänker, och hur den nazistiska strategin ser ut.

Publicerad söndag, november 10th, 2013 i etik, filosofi, Karim Jebari, politik, rättigheter.

3 kommentarer

  1. Jeanette skriver:

    Tack Karim
    Du sätter ord på precis det jag funderat på.
    Har försökt föra någon form av ”samtal” med, vad de så fint kallar sig Nationalsocialisterna, SMR i deras forum, de hänvisar alltid till yttrandefriheten och just demokratin. Eftersom jag ser mig som en person som värnar om demokratin så känns det konstigt och absurt att diskutera det med personer som rent ut sagt skiter i just de två sakerna men ändå har rätt att ta till det enligt svensk lag, eller? Hur bemöter man dessa människor, de lever ju efter en totalt världsfrånvänd sanning som de själva skapar. Vi andra är indoktrinerade och hjärntvättade. Är det ens någon idé att försöka få dem att se saker och ting ur en annan synvinkel?
    Tack för en mycket intressant blogg!
    Mvh
    Jeanette

  2. Martin Saar skriver:

    Mkt bra skrivet och formulerat, men hur ska vi förhålla oss till dessa mörka krafter? Som utnyttjar demokratins möjligheter. Har SMR, SD oach alla andra nazistiska grupper hittat det öppna samhällets akilleshäl? Omöjlig att stoppa utan antidemokratiska beslut?

    Just nu kämpar samhället för att få fram ett ebolavaccin, men egentligen är ett antinazistvaccin lika viktigt att satsa på. Hur nu det ska se ut och verka!

Vad tycker du?