Bäste Professor Bauhn,

jag förstår, efter att ha läst din eminenta text, att det var länge sedan du läste grundkursen i argumentationsteknik. Så jag tänkte att det kan vara på sin plats med en liten uppfräschning av de viktigaste poängerna.

1. Kom ihåg skillnaden mellan möjlighet och sannolikhet. Du skriver:

 “Men så här långt har inget framkommit som tyder på att det omdiskuterade polisregistret måste vara ett utslag av sådan rasism.” (min kursivering)

Än så länge har inget framkommit som tyder på att Polisen med nödvändighet existerar. Men är det sannolikt att Polisen bara är ett påhitt från DN:s sida?

2. Kom ihåg att evidens sällan nödvändiggör, i en logisk bemärkelse, en hypotes. Påståendet: “registret över romer nödvändiggör inte hypotesen ‘det finns rasistiska värderingar inom skånepolisen’” är alltså trivialt.

3. Ibland kan triviala påstående vara värda att nämna, särskilt om någon tycks ha missat dem. Till exempel så är påståendena 1-3 av den här typen.

4. Om du argumenterar för en trivial tes, vilket du gör i din artikel, är det viktigt att klargöra för läsaren att tesen man framför är just trivial. En vanlig läsare förväntar sig inte en debattartikel med triviala påståenden, eftersom de flesta som känner sig motiverade att skriva en sådan artikel också känner att de vill säga något substantiellt. En oförsiktig läsare kan därför få för sig att när du säger “Överrepresentation i en kartläggning är inte i sig grund för att tala om rasism.” så menar du “Trots överrepresentationen i kartläggningen, så är inte det ett sakförhållande som talar för att de ansvariga är rasister”. Det förstnämnda är trivialt. Det sistnämnda är inte det. Inte helt lätt för en läsare att förstå vad du menar.

5. Att inte klargöra att man gör en trivial poäng när det rimligt att tro att merparten av ens läsare kommer att tro att man gör en substantiell poäng, är ett retoriskt fulknep. Den används ofta när en person säger “pojkar är pojkar” men menar “vi kan inte klandra X för att han slog Y, eftersom X är en pojke och jag är av uppfattningen att pojkar inte kan hållas ansvariga för att utöva våld mot jämnåriga eftersom det är typ genetiskt”. Märk väl att den triviala poängen är svår att motsäga, men maskerar retoriskt den substantiella poängen.

6. Om en skribent (du) presenterar en så kallad ”debunking explanation” (en förklaring till att en person tror X som inte förutsätter att X är sann) för uppfattningen “DN:s avslöjande talar för att de ansvariga är rasister” så kan dina läsare förledas att tro att det är denna uppfattning du argumenterar mot. Men det gör du ju inte! Du menar ju bara att det är möjligt att de ansvariga inte är rasister. Än en gång förleder du läsaren att tro att du säger något värt att säga.

7. Var försiktig med analogier! Om du menar att registreringen av romer är lika berättigad som (den förmodade) registreringen av italienska maffian i USA, så har du ju förutsatt det som skulle bevisas, nämligen det att registreringen var berättigad. Men det är ok! Du vill ju inte påstå att registreringen var berättigad. Du menar ju bara att den kunde ha varit det, i en möjlig värld.

Men du kanske påstod att etnisk överrepresentation i ett register inte implicerar med nödvändighet att urvalet skedde utifrån etnicitet? I så fall var den här poängen också trivial.

8. Slutligen kan det vara en bra idé att inte utesluta relevanta sakuppgifter, även när dessa uppgifter inte tycks förenliga med det resonemang man inte för, men som många läsare kan förledas att tro att man för.  Jag förstår att mängden ord på Brännpunkt är begränsade, men man måste ju prioritera. Du tänkte att det var mer relevant att ägna dig åt lite fåtöljpsykologi om debattklimatet. Här är några relevanta uppgifter som du hade kunnat nämna istället:

(a) En fjärdedel av de registrerade är barn, (b) det gjordes aldrig någon skillnad på misstänkta och icke-misstänkta, (c) det finns inga skriftliga beslut om vem som skulle tas med i registret, (d) sökningar i registret loggades inte, (e) ett mycket stort antal personer hade tillgång till det, (f) ett flertal av de dömda/misstänkta är dömda/misstänkta för ringa brott, eller brott som skedde för länge sedan, (g) ett flertal av de registrerade bor i Stockholm och Göteborg, vilket inte tycks stödja hypotesen att det skulle röra sig om ett gäng bedragare i Staffanstorp, och (h) Polisen har upprepade gånger ändrat sin version av vad de egentligen håller på med.

Publicerad onsdag, oktober 30th, 2013 i filosofi, Karim Jebari, politik.

Vad tycker du?