En oväntad brevväxling

I torsdags publicerade jag en längre version av förra blogginlägget på SVT:s debattsajt. Det fick många reaktioner. Även om jag fick mycket beröm, så fick jag också en hel del kritik, särskilt av den otrevligare sorten. När ens kritiker anser att undertecknad bör kastreras är det obehagligt, men enkelt att skaka av sig. En kritiker däremot, valde en annan väg. En polis från Göteborg valde att skriva mig ett brev om sitt yrke och sina erfarenheter. Det gjorde intryck på mig. Så pass mycket att jag kände att jag måste svara. Här är vår brevväxling, som publiceras med polismannens tillåtelse. Hans namn har tagits bort.

Hej Karim

Läste din krönika på SVT debatt och undrar lite ödmjukt hur du tänker. Jag är polis i Göteborg och gör det jag kan för att sköta mitt jobb som jag älskar.

Jag får skit, dödshot och horbög kastat i ansiktet dagligen. Det tar jag, det rinner av mig, antagligen för att jag inte har en universitetsutbildning och inte fattar bättre…

Vad jag däremot börjar tröttna på är inlägg i debatten som ditt jag precis läste.

Du skriver att ”vi vet att vissa poliser satt i system att misshandla, frihetsberöva och förnedra personer som inte ses som medborgare. Som psykiskt sjuka, missbrukare, hemlösa, icke vita och fattiga”

Har du reflekterat över detta du som är filosof?

Hur vet du det? Kan du visa på att det är så, eller är detta ett filosofiskt tänk?

Jag känner ett hundratal poliser och vet ingen, INGEN som satt i system att misshandla, frihetsberöva och förnedra personer vilka epitet de än må ha.

Vart har du fått detta ifrån? Hur kommer det sig att du/vi vet detta när jag aldrig sett detta jag som lever i det dagligen.

Du har antagligen inte en aning om att det finns poliser som gör betydligt mer än vad tjänsten kräver för psykiskt sjuka, missbrukare, hemlösa, icke-vita och fattiga.

Har du filosoferat över att poliser ligger på kvällen när vi ska somna och tänker: hur gick det för den här tjejen ikväll som jag tvingades lämna på trappan till psyket?

Hur gick det för mamman vars son hängde sig i ladan dagen innan?Lyckades hennes syster krama henne hårt nog när vi tvingades lämna?

Har hennes tårar torkat?

Mina tårar har torkat, mina tårar måste torka.. Får en polis ens gråta??

Hur gick det för bärgaren som råkade se det söndertrasade barnet i bilen, kunde han somna på kvällen hemma hos frun och barnen?

Hur gick det för den hemlösa som vi köpte en bigmac till, hatar han oss fortfarande nu när han nyktrat till? Ångrar han spottloskorna mot oss, minns han att han spydde i bilen?

Hur gick det för fastighetsskötaren som var med och öppnade dörren till dagens lägenhetsundersökning, kan han somna ikväll? Såg han liket på köksgolvet? Kände hans fru lukten på hans kläder när han kom hem?

Hur går det förresten för den icke-vite som så strukturellt plågas av polisen, han som vi dagligen försöker närma oss, han som vi vill lära av och han som ville ge oss sin jacka som tack för att vi bildade en ring runt honom med våra kroppar som skydd vid en demonstration?

Jag vet inte, har ingen aning men jag somnar till frågorna.

Jag tänker på dem varje kväll när jag ska lägga mig.

Jag pussar mina barn godnatt, kysser min sambo och tänker på min arbetsdag.

En arbetsdag som är fylld av saker en filosof eller bättre vetande personer antagligen inte vet existerar.

Jag är kanske en snuthora, ett äckel, smuts, gris eller vad det må vara idag.

Jag har ett uppdrag i mitt jobb. Att vara samhällets beskyddare, förhindra brott, utreda brott och vara allmänheten behjälplig.

Utan kallet och utan viljan finns inga poliser, jag tror inte man kan läsa sig till polis.  Man lever in det, accepterar det och älskar det. Och man gör det innan polisskolan och efter.

Universitetsutbildningar är otroligt bra och fina men ger de bra poliser? Jag undrar jag.

Hade jag haft en sån hade jag nog inte jobbat som polis, då hade jag antagligen varit filosof med betydligt högre lön, somnat gott om kvällen, bekymrat mig om Twitter och från våningen ovanför kollat ner och begrundat fotfolket som ett tankeexperiment…

S P

Polis i Göteborg

Hej S,

tack för ditt brev. Jag har en enorm respekt för poliser som gör ett fantastiskt jobb under så svåra omständigheter. Du skildrar dina erfarenheter och din vardag på ett starkt sätt och jag har inga skäl att tvivla på det du skriver. Jag förstår också att det är extra tufft just nu att vara polis, och att det var särskilt jobbigt att läsa min text. Jag beklagar verkligen det. Till skillnad från andra kritiker så är jag inte anarkist, och jag hatar inte polisen eller några enskilda poliser. Jag anser att en välfungerande polis är nödvändig för en demokratisk rättsstat, och jag anser att en sådan måste åtnjuta allmänhetens förtroende.

Men jag har även tagit del av andra personers erfarenheter som skildrar en delvis annan bild än den du beskriver. Vem ska jag tro på? Jag tror att bara forskning kan ge oss en rättvis bild av tillståndet i polisen. Låt mig citera lite av den forskning som sammanfattas i Brottsförebyggande rådets rapport från 2008. Den finns att ladda hem här:

”Det är väldokumenterat i forskningen att medvetna och omedvetna stereotypa föreställningar om minoritetsgruppers brottslighet förekommer hos svenska poliser(t.ex. Carlström, 1999; Ekman, 1999; Granér, 2004).” s. 28

”Forskning om polisens utryckningsverksamhet visar att stereotypa föreställningar om minoritetsgrupper kan leda till att polisen fattar beslut utan att först samla in tillräckligt med information för att göra en korrekt bedömning av brottssituationen. Bland annat finns exempel på hur polisen dragit felaktiga slutsatser om brottsoffer med minoritetsbakgrund och i stället pekat ut dem som gärningspersoner (t.ex. Bowling och Philips, 2002; SOU 2005:69). ” s. 29

”Utöver en förhöjd risk att bli föremål för poliskontroller, har nordisk forskning funnit att polisens diskretionära utrymme att bestämma vilka brott som rapporteras vidare också används på ett diskriminerande sätt (t.ex. Holmberg, 2003). Det handlar om en tendens hos polisen att oftare skriva av majoritetsbefolkningens brott på plats, medan minoriteters kriminalitet oftare anmäls för vidareutredning. Svensk forskning har visat resultat som indikerar att personer med utländsk bakgrund lättare blir registrerade som skäligen misstänkta för brott än personer med svensk bakgrund (Kardell, 2006; Pettersson, 2006).” s. 30

”Diesen (2006) redovisar huvudresultat från en undersökning av samtliga våldtäkter inomhus i Uppsala 1999–2002. Studien visar att polisen är mer benägen att avfärda målsägandens berättelse utan att ens kalla den misstänkte förövaren till förhör när målsäganden har utländsk bakgrund i jämförelse med fall som har svenska målsägande. Samtidigt är det vanligare att avfärda målsägandens berättelse utan att kalla den misstänkte till förhör när den misstänkte har svensk bakgrund än när han eller hon har utländsk bakgrund.” s. 32

”Diesen (2005, 2006) menar att för samma brott riskerar personer med utländsk bakgrund att häktas i högre grad än personer med svensk bakgrund, att de häktas på lösare grunder och att de riskerar att sitta längre tid i häkte i avvaktan på rättegång.” s. 32

Rikspolisstyrelsen beställde en rapport 2009 om poliskulturen, och de problem som finns i den. Den finns här:

Rapporten säger bland annat att:

”Det finns emellertid avigsidor med poliskulturen. Mycket i denna kultur har sin grund i att polisyrket länge var förbehållet män. Den dåliga sidan av poliskulturen karakteriseras av sexistiska och homofoba skämt, nedlåtande inställning till svaga grupper i samhället, våldslösningar snarare än samtal, och den kick man kan få av att befinna sig i ett maktöverläge (se Granér, 2004).” s. 40

”När poliser måste tillgripa maktmedel för att omhänderta en person mot dennes vilja blir det en ”vi–dom” konfrontation som snabbt kan eskalera till en (obehaglig) konfliktsituation. I det som vi vill kalla den problematiska sidan av poliskulturen kan denna ”vi-känsla” stärkas av ett avståndstagande till ”dom”, dvs. de som inom jargongen benämns ”buset”, personer som överträder lagen, personer som stör den allmänna ordningen, uteliggare, narkomaner och andra på samhällets botten.” s. 40

Europarådets antitortykommité (CPT) har bland annat uttryckt att: (via SOU 2007:5)

”On the basis of its most recent evaluation of the effectiveness of investigations into complaints against the police in Sweden, the CPT can only conclude that, at present, the practice of investigating police officers and public prosecutors is not always in accordance with the principles of independence, effectiveness, promptness and expeditiousness set out above”

[…]

”In the light of its delegation’s findings during the 2003 visit, the CPT recommends that the Swedish authorities urgently reconsider the need for the investigation of complaints against the police to be entrusted to an agency which is demonstrably independent of the police.” s. 138 i SOU:n

Jag anser att de här citaten och annan forskning ger en ganska klar bild av problemen. Jag anser att dessa problem är allvarliga. Det handlar om att vissa medborgare i Sverige inte åtnjuter de rättigheter som majoritetsbefolkningen tar för given i kontakt med polisen. Det handlar om att anmälningar mot polisen inte utreds ordentligt, och att en stark kåranda med homofobiska, sexistiska och rasistiska inslag präglar kåren. Det jag menar med ”polisstat” gäller alltså de som kallas ”buset”. Dessa tycks vara mer eller mindre rättslösa i sin kontakt med polismyndigheten. Det är allvarligt, anser jag, eftersom en rättsstat måste gälla alla medborgare, oavsett etnisk tillhörighet, social klass eller tidigare brottslighet.

Jag tror att dessa problem inte beror på enskilda polisers tillkortakommanden annat än i vissa extrema fall. Jag tror att det beror på strukturer inom polisen. Dessa kan kanske förbättra genom utbildning och värdegrundsarbete. Men med tanke på att det redan pågår ett sådant arbete och i ljuset av den senaste veckans avslöjande, så tror jag att vi har goda skäl att anse att värdegrundsarbetet inte är tillräckligt effektivt. Det är därför jag föreslagit dessa radikala reformer.

Slutligen vill jag bara berätta om hur det är att vara filosof. Jag kan inte klaga på min lön, jag får ut ca 20 000 efter skatt. Av detta ger jag 10 % till välgörenhet. Jag har studieskulder på en kvarts miljon. Jag bor i en hyreslägenhet i en miljonprogramsförort utanför Stockholm. I våras nattvandrade jag och min flickvän där för att förebygga fler bränder. I går natt kunde jag inte somna för att hatmeddelandena höll mig vaken.

Jag tänker ofta på hur olika samhällsinstitutioner kan reformeras, och jag tror att den tillgängliga forskningen stödjer min uppfattning att något radikalt måste ske, även om mitt förslag självklart bara är ett exempel på hur ett sånt skulle kunna se ut.

Jag tror inte att jag övertygat dig, men förhoppningsvis kan det här brevet ge dig en bild om hur jag tänker och känner, precis som ditt brev gav mig en bild över hur en empatisk och hårt arbetande polis känner.

vänliga hälsningar,

Karim Jebari

Doktorand i filosofi

Kungliga Tekniska Högskolan

Från S:

Tack för ett långt och ingående svar Karim.

Självklart håller jag med om att det finns problem inom polisen precis som du skriver. Det som fick mig att skriva till dig var vad jag upplevde som hårdhet och attackkänsla i din text.

Ditt svar nu däremot upplever jag inte på det sättet. Jag blir glad av ditt sista stycke där du berättar om dig själv på ett öppet sätt och ditt engagemang i samhället, fortsätt så!!

Jag är glad att jag skrev till dig, jag anser att vi båda fick utbyte av varandras berättelse och det tackar jag för.

Med vänlig hälsning,

S

Publicerad måndag, september 30th, 2013 i Karim Jebari, politik.

5 kommentarer

  1. Intressant konversation. Min magkänsla säger att polisen ovan ger en tillför en viktig vinkel. Jag tror alla är medvetna om att det förekommer diskriminering och etiska problem inom polisen, men hur omfattande är dessa problem? Citaten från forskningen ovan säger inte så mycket om det, mer än att det förekommer. Jag är också skeptisk till Diesen sedan hans inblandning i Da Costa-fallet. Känns inte som en objektiv och saklig person, har snarare fått intrycket av att han är starkt driven av ideologi.

  2. Det är det som är så sorgligt med det här samhället.
    Det är så lätt att sätta sig ner och trycka ut skit på de grupper i samhället som faktiskt gör något dagligen för att få det till att bli bättre.
    Jag tror ingen polis satt i system att misshandla oskylda, jag tror inte att en vanlig polis har mycket stolthet att ståta med när de hjälper in personer i sin polisbil som har spytt/bajsat ner sig och hjälper honom till tillnyktring. Det är så lätt att alltid få fram det sämsta, sätta en stämpel och se ner på poliser och andra grupper i samhället.
    Det är tragiskt och enbart en negativ spiral, när den enda trygghet vi har behandlas som smuts under våra skor. Jag är glad och tacksam för alla de poliser/sjukvårdspersonal/brandmän/socialvårdare/psykologer som arbetar dagligen för att livet drägligt för oss andra.
    Ni förtjänar inte att få era liv nedsmutsade ni förtjänar ett stort TACK

  3. Karim, jag är också väldigt glad att min kollega S tog sig tid och kraft att ge perspektiv på ditt första inlägg som i vart fall jag såg som ett uttryck för hat. Nu är det mer balanserat och jag förstår hur du tänker även om jag inte håller med i alla delar.
    Jag upplever mina kollegor som oerhört empatiska och med en stark drivkraft mot det goda i samhället.
    Mitt förtroende för den så kallade journalistiken är dock naggat i kanten. Det dras slutsatser och avkunnas dom hastigt när poliser är inblandade. Vårt förtroende i media är på bottennivå vilket jag menar är oförtjänt. Det finns cirka 20.000 poliser och självfallet speglar polisen samhället i övrigt med poliser som begår brott. Det finns väl ingen normalbegåvad eller till och med universitetsexaminerad som trodde annat. Men jag menar ändå att det är relativt sällsynt men får oproportionerligt medialt utrymme, något man borde reflektera över. För alla har väl sett rubriker som: polis körde rattfull, polischef (luddigt begrepp för övrigt) körde för fort, o.s.v.
    Det är väl bara politiker som lever med samma nyhetsvärde, för det är sällan man läser om läraren som kört rattfull, kassörskan som misshandlat eller civilingenjören som kört för fort. Detta borde bottna i en tro att poliser är övermänniskor vilket är naivt och direkt obildat. Alla poliser jag känner kämpar oc gör sitt bästa, som människor i allmänhet, men ibland misslyckas vi alla mer eller mindre, eller???

  4. I can’t hear anything over the sound of how awesome this article is.

  5. Glad I’ve finally found something I agree with!

Vad tycker du?