Evidensbaserad metod – några vanliga missuppfattningar

av Gustav Nilsonne

Evidensbaserad medicin har gjort sitt segertåg genom sjukvården. De flesta är numera överens om att medicinska åtgärder bör baseras på bevisade effekter på de utfall som spelar roll – inte på teoretiska resonemang eller på auktoritetspersoners dogmer. Forskningsmetoder som minskar bias har högre bevisvärde. Den randomiserade kontrollerade prövningen har en central ställning.

Även på andra områden blir det alltmer populärt att använda evidensbaserade metoder. Men jag träffar ofta på missförstånd om vad evidensbaserad metod betyder. Här bemöter jag några av de vanligaste missförstånden och invändningarna.

1. Min metod är evidensbaserad, för den bygger på forskning

”Evidensbaserad metod” har en snävare innebörd än ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Att en metod är evidensbaserad betyder att den har visat sig ha en viss effekt på ett visst utfall. Det betyder inte att den är framtagen med ledning av vetenskaplig teori.

2. Det jag arbetar med går inte att mäta, alltså kan jag aldrig använda evidensbaserade metoder

Om det är någon mening med att göra det arbete du gör, så är det väl någonting som blir bättre av det? Eller i alla fall inte sämre? Vad är det? Om du inte kan säga vad det är, varför håller du på? Och om du själv vet vad det är så måste det väl gå att hitta ett par oberoende kolleger, som skulle kunna uppskatta hur läget är före och efter att du har arbetat med det?

3. Jag vet redan att min metod fungerar, därför behöver jag inte testa den

Det finns många exempel på annars omdömesgilla personer som har ägnat sig åt t.ex. åderlåtning, koppning, hank och moxa. Ofta i bästa välmening, men med katastrofala resultat. Tack och lov har vi slutat. Intuitionen är en bedräglig vägvisare.

4. Det vore oetiskt att testa min metod i en kontrollerad studie, för då skulle det gå sämre för den ena gruppen

Vilken av grupperna?

5. Jag fattar beslut på grundval av mina värderingar. Evidens bryr jag mig inte om!

Evidensbaserade metoder står inte i kontrast mot att välja de åtgärder man som individ eller grupp föredrar. Tvärtom. Evidensbaserade metoder handlar om att ta fram bästa möjliga bevis för vad effekterna blir av olika handlingssätt, och sedan integrera den kunskapen med värderingar och preferenser hos den eller de som påverkas. Olika patienter får olika behandling, men med evidensbaserade metoder kan de fatta informerade beslut tillsammans med sina läkare.

6. Du kan aldrig göra en randomiserad kontrollerad prövning av om fallskärmar räddar liv!

Jaså? Du är övertygad om att de fungerar? Ja, jag med. Om testet börjar i fritt fall. Men vi vet faktiskt inte hur det ser ut om testet börjar på marken. Vi skulle mycket väl kunna pröva hypotesen att fallskärmar räddar liv på flygpassagerare i linjetrafik, till exempel. Problemet med ett sådant experiment vore att det skulle behöva hålla på i många år, eftersom flygkrascher är så sällsynta. Det problemet är praktiskt, inte principiellt.

7. Det går inte att testa olika varianter av offentliga regelsystem, eftersom staten alltid måste behandla medborgarna likvärdigt

Detta är en väsentlig invändning. I en rättsstat finns berättigade krav på likvärdig behandling. Men jag menar att kravet på effektiva åtgärder måste balanseras emot det. Vi skulle kunna randomisera längden på fängelsestraff och ta reda på vad som är bäst för att förebygga återfall. Vi skulle kunna randomisera skatteregler och ta reda på vad som bäst motverkar arbetslöshet. Inom rimliga gränser, och med tydligt definierade mål, tror jag att det på sikt skulle vara möjligt att vinna acceptans för randomiserade experiment i politiken. Grundprinciperna måste då vara att åtgärden i fråga är till för att hjälpa de människor som påverkas, och att hela gruppen får det bättre alternativet så snart det visar sig vilket som är överlägset.

Publicerad torsdag, september 5th, 2013 i Allmänt, ekonomi, Gustav Nilsonne, politik.

En kommentar

  1. Tobias Harding skriver:

    Intressant idé med randomiserad politik. Personligen stöder jag det inte, av demokratiska skäl; politiska utfall bör ha demokratiskt stöd av dem det berör. Jag stöder med andra ord en mer decentraliserad/subsidiär syn på demokrati. Dock undrar jag hur du ser på decentraliserade staters och politiska strukturer som experimentverkstäder. Olikheter mellan olika regioner och länder borde ju leda till skillnader som skulle kunna analyseras som experiment.

Vad tycker du?