Rasbegreppets essensialism skapar begreppsförvirring

Förra veckan skrev Karim Jebari och Måns Magnusson en artikel som publicerades på DN Debatt  Artikeln väckte debatt på ledarsidor och på Twitter, men även på denna blogg. Detta inlägg är författat av Johan Nilsson, socialantropolog och doktorand i teknik och social förändring på Tema, Linköpings Universitet.

Jag skall fokusera ett antal poänger som jag tycker återstår i min diskussion med Karim Jebari. Dessa ytterligare poänger handlar framförallt om Jebaris val av ras som analytisk kategori. Karim upprepar det behjärtansvärda av att med statistik kunna visa hur människor behandlas olika utifrån hur de ser ut eller tros komma ifrån. Det är (återigen) ett gott motiv. Jag håller med Jebari om att diskriminering utifrån etnicitet, ibland med rasföreställningar som grund (ibland med mer komplicerade stereotyper, där exempelvis religion blandas in) är ett mycket stort problem. Det betyder inte att jag kan acceptera att med politiskt goda avsikter göra tveksam forskning.

Jag argumenterar inte för att rasregistrering just skulle förvärra rasistiska föreställningar. Däremot kan det vara så.  Jag menar att ras blir en mer stabil kategori när den förs in i officiell demografi. Karim föreslår att USA och Storbritanniens statistik, där ordet ras förekommer, är ett föredöme. Trots möjligheterna med rasstatistik har jag svårt att bortse ifrån att USA är ett exempel på ett land där ras ofta tillskrivs vikt i större utsträckning än vad som är lämpligt: Rasism har ingalunda försvunnit och rasstereotyper påverkar forskning och annan kunskapsproduktion (exempelvis när sociala problem skall förklaras av genetisk variation), framgångsrik aktivism och politik till trots. Problemet jag känner behöver lyftas är att föreställningen raser är en föreställning som inte överensstämmer med vad vi vet om världen.

Här kan det vara på sin plats att notera en viktig antropologisk distinktion som påverkar rasbegreppets värde som analytiskt verktyg. Jag är rädd att den poängen inte tydliggjordes i mitt tidigare inlägg. Den term som bör användas för att diskutera ras är etnicitet. För etnisk kategorisering grundad i utseende, härkomst, eller livsform, kan just dessa ord användas. Ras däremot är ett fall av etnisk kategorisering. Det är en föreställning som finns i det material som samhällsvetenskapen skall förklara: Det finns personer i samhället som tror att människor kan delas in i raser. Rasföreställningar är historiskt föränderliga kategoriseringar av mänsklig olikhet. En forskare kan berätta om ett folk som definierar människor i en sorts etniska kategorier: Raser. Det betyder inte att forskaren skall glömma bort att rastänkande saknar vetenskapligt stöd. Det är en vanföreställning som kan utforskas som fenomen för forskning, inte som analytiskt verktyg.

I praktiken finns det problem med att säga att etnicitet är ett fall av ras som inte uppkommer av att behandla ras som en sorts föreställning om etnicitet. Ta exempelvis svenska resande. Det är en etnisk kategori i det samtida Sverige. Någon som svarar på Jebaris föreslagna undersökning skulle kunna skriva in sin ras som ’resande’. Men då tvingas etnicitet att handla om ras och tankar om biologiskt ursprung i stället för om historia och livsstil, faktorer som bättre förklarar varför svenska resande har diskriminerats men också hittat en särart. Folk tillskrivs avvikande status på grund av etnicitet också på andra grunder än kroppar och utseende. Det komplicerande är att denna olikhet inte förklarats utifrån ras: tattare som en annan ras, därför med ett annat ursprung än svenskar.

Eftersom raser bara finns i bemärkelsen tamdjursraser, eller som essensialistisk föreställning så är det inte en bra idé att börja kartlägga dem. Det görs i många delar av världen. Jag förstår att denna praxis fortgår. Jag vill dock inte införa raskategorisering i Sverige av samma anledning som jag inte vill införa andra typer av socialt verksam kategorisering som inte överensstämmer med vad jag, eller mitt forskarsamhälle, vet är sant. Låt mig använda ett exempel från antropologin: Häxtro är ett fenomen som studerats ingående av antropologer. Häxor identifieras på flera håll i världen och det förekommer att de utsätts för mycket kränkande, brutal behandling. Kategoriseringen häxa – ickehäxa kan sägas finnas som mycket verksam lokal föreställning. Det betyder inte att en forskare behöver börja tro på häxkraft för att förstå lokala föreställningar om häxeri och häxstämpeln. Att börja organisera befolkningen i kategorier av häxor och ickehäxor för att kunna påvisa hur människor kan komma att behandlas dåligt är inte rätt väg att gå för att det förväxlar det emiska (lokalt förekommande idéer, eller mer generellt uttryckt: de idéer som finns i materialet) med det etiska (de egna föreställningarna som forskaren använder i sitt arbete, inklusive analytiska termer).

Jebari gör sig själv en otjänst när han väljer att ta till sig rastänkandet som analytisk kategori när han vill bekämpa det som den olyckliga föreställning som det är. Jag ser för övrigt heller inte att hans önskan om statistik skulle lida av att han valde att prata om etnicitet, utseende, etc. i stället för ras.

Karim ska försöka svara när han gjort klart sin hemtenta. 

Publicerad tisdag, juli 30th, 2013 i etik, filosofi, politik.

4 kommentarer

  1. Läste igenom alla tidigare inlägg i denna debatt och förstår nu att tanken är att raskategoriseringen ska ske på frivillig basis. Man ska själv ange vilken ras man tillhör och de aggregerade svaren skulle sedan tjäna som statistiskt underlag för forskningen. Korrekt?

    Det skulle säkert leda till bättre forskning, inte minst om man jämför med den som finns i dag i Sverige, men helt tillfredställande skulle den ändå inte vara. Utmaningen IMHO för den som forskar om rasism är att kartlägga och förstå hur rasisten kategoriserar sin omvärld – inte hur människor i allmänhet kategoriserar sig själva i olika raser.

    Om en rasist till exempel buntar ihop alla araber, turkar, kurder och iranier i en grupp som hen kallar ”araber” så får forskningsresultatet en felmarginal om forskaren själv har kategoriserat 50% av alla iranier och turkar som ”vita”, som en följd av att det är så de ser sig själva.

    För att förstå hur rasismen strukturerar världen måste vi förstå hur rasister kategoriserar människor. Vi måste in i huvudet på rasisten, inte förstå hur människor i allmänhet tänker om sin egen ras (detta kan dock vara intressant att ta reda på i annan sorts samhällsforskning).

    Det är lättare sagt än gjort, det är jag medveten om, men den här debatten är i sig ett bevis på att sådana här studier måste ha alla siffror rätt redan innan de börjar, annars kommer debatten bara att handla om metafrågor – till de granskades stora glädje…

    Tack för att ni orkar!

  2. Signaturen F säger:….” För att förstå hur rasismen strukturerar världen måste vi förstå hur rasister kategoriserar människor. Vi måste in i huvudet på rasisten, inte förstå hur människor i allmänhet tänker om sin egen ras”….. (…”sin egen ras”..?!)

    Alla människor kategoriserar (uppenbarligen) mer eller mindre.

    Människan är en varelse som kategoriserar det mesta. Detta fenomen börjar redan i småbarnsåldern när barnen formulerar abstraktioner kring olika fenomen – en stol tillhör begreppet möbler, – en buss, tillhör begreppet fortskaffningsmedel, – en tavla tillhör begreppet konst, ett äpple tillhör begreppet – frukt, som i sin tur tillhör begreppet livsmedel. Et cetera, osv. m.m. och m.m.

    Det abstrakta tänkandet fortsätter i kategoriseringar kring gott och ont, bra och dåligt, rätt och fel, sant och falskt, friskt och sjukt och också förnuftigt och oförnuftigt osv.

    Att kategorisera tillhör det abstrakta tänkande som arten människa ägnar sig åt för att försöka begripa sig på sig själv, sitt sammanhang, sin värld och sin omvärld.

    Att människor präglas från barnsben på sitt sammanhang, vilket innehåller variabler som språk, kulturella seder och bruk, kulturella ideal, politiska ideal samt också etniska ideal för skönhet. Detta som naturligtvis varierar runt jordklotet. Det kan ju inte vara så särskilt enkelt, eller ens snällt och vänligt, för t ex kineser att kunna hysa skönhetsideal sinsemellan med signalement som ljushårig, lång, ljushyad och blågöd osv. Det skulle ju inte fungera särskilt väl med familjebildningar då.. Ingen skulle duga? Vilket skulle vara grymt. Alltså har nog skönhetsidealen till största delen bland just kineser i Kina helt andra signalement, som naturligtvis kineser själva vet bäst vilka dessa är. Inklusive naturligtvis vilka personliga karaktärsdrag som också anses vara mest attraktiva osv.

    Precis så som det är hos de flesta olika folk på jorden.

    Sådant är människovänligt att visa hänsyn och förståelse inför.

    Att vilja kategorisera människor i s.k. rasister tillhör också detta behov av att vilja kategorisera. Sådan rasistisk definition har betydelsen av det rasistiska består i att vilja framhäva just den egna rasen eller folkgruppen som den bästa, den duktigaste och den mest framstående och betydelsefulla osv., kanske till och med i ett globalt perspektiv och före alla andra folk och inte enbart för sig själva och sinsemellan. Sådant kan kallas som en slags negativ rasism, eller kanske högmodighet t.o.m.
    Men annars finns ett fenomen som kanske kallas för rasism, men som kan liknas vid t ex fotbollslag som gärna vill blåsa upp sig själva och varandra, samt försöka intala sig själva att de är duktigast osv., för att därmed kanske öka sina chanser att vinna en match. Sådant beteende skulle kunna tillhöra begreppet rasism, men det är någonting naturligt för de flesta olika grupperingar av människor. Det som går utöver det grundläggande behovet av att vilja hysa tilltro, tillit och goda tankar om sig själva, sin egen grupp, sin familj, sin släkt och också sin folknation och sina s.k. rasliga fränder, det är inte någon negativ rasism eller någon ond rasism. Det är någonting fullkomligt naturligt för de allra flesta folk och nationer. Precis som det är naturligt för fotbollslag att vilja pusha sig själva. Det är människovänligt att tillerkänna alla olika folkslag, släkter, klaner ätter och folknationer dessa fundamentala tendenser, behov och inklinationer.

    I princip har alla jordens alla olika folkslag som alla kan uppvisa synliga etniska signalement som skiljer sig från varandra benägenheter att både kunna och vilja känna sig som mest hemma med dem som just liknar dem själva. Detta är inte rasism. Det är mänskliga behov av att kunna identifiera och bli identifierad och också mänskliga behov av att kunna känna sig hemma och tillhörande. Det är absolut likartade grundläggande behov för absolut alla människor. Sådant är därför människovänligt att ta hänsyn till och visa förståelse inför som någonting fullkomligt naturligt.

  3. Korrigering av tidigare kommentars text:

    Felaktig mening:

    …”Det som går utöver det grundläggande behovet av att vilja hysa tilltro, tillit och goda tankar om sig själva, sin egen grupp, sin familj, sin släkt och också sin folknation och sina s.k. rasliga fränder, det är inte någon negativ rasism eller någon ond rasism.”….

    Skall vara:

    …”Det som inte går utöver det grundläggande behovet av att vilja hysa tilltro, tillit och goda tankar om sig själva, sin egen grupp, sin familj, sin släkt och också sin folknation och sina s.k. rasliga fränder, är inte någon negativ rasism eller någon ond rasism”….

Vad tycker du?