Ett ordentligt svar

Mitt förra svar till Johan Nilsson var väldigt dåligt inser jag nu. Jag skyller på trötthet. Här är ett bättre (längre och tråkigare) svar.

Föreställ dig 100 barn med föräldrar födda i Sverige. De kommer alla från hushåll med två föräldrar. De står på en lång rad. Av dessa barn är tre fattiga, enligt Rädda Barnens definition. Bara tre? Hurra, fattigdomen i Sverige håller på att utrotas! Eller?

Föreställ dig 100 nya barn. Dessa barn är, liksom den förra gruppen, födda i Sverige, de är svenska medborgare. Och de är också uppväxta i hushåll med två föräldrar. Men de här barnens föräldrar är födda utomlands. Av dessa barn är 40 fattiga, enligt samma definition. Nästan hälften.

Låt oss titta på barnen med utländska föräldrar. Vi vet att vissa barn i den här gruppen är vita. Deras föräldrar kommer från länder som Tyskland, USA och Storbritannien. Vi vet också att det är osannolikt att de vita barnen tillhör de fattiga. Vi vet också att några av dessa barn är icke-vita. Deras föräldrar kommer från länder som Irak, Chile, Turkiet och Pakistan. Vi vet att det är sannolikt att de icke-vita barnen är fattiga. Men vi vet inte hur sannolikt.

Sverige för nämligen ingen statistik över ras. Det är möjligt (sannolikt) att fattigdom i Sverige korrelerar nästan perfekt med icke-vithet. Men vi vet inte. Men om vi förde statistik över ras skulle vi kunna jämföra fattigdomen bland icke-vita i Sverige och jämföra den med fattigdomen bland icke-vita i Storbritannien, till exempel. Min gissning är att en sådan jämförelse skulle bli en chock för vår självbild som ett antirasistiskt land. Min hypotes är nämligen att den här typen av jämförelse skulle avslöja att Sverige är ett av de länder i OECD-länderna där icke-vithet är farligast ur ett socioekonomiskt perspektiv (varför farlig? för att fattigdom dödar, den förväntade livslängden är nästan ett decennium kortare i Botkyrka än i Täby).

Låt mig göra min poäng tydligare: jag tror att rasdiskriminering är ett stort problem idag. Inte ett “jag gillar inte när folk kallar mig för blatte”-problem. Problemet handlar om lön, arbete, hälsa, möjligheter. Liv. Lägre lön, sämre jobb, sämre hälsa, färre möjligheter. Kortare liv.

Om du inte håller med, så fine. Vi kan diskutera detta sen. Men anta att jag har rätt, för diskussionens skull. Vad skulle hända om staten började samla in uppgifter om ras? Sanningen är: vi vet inte. Det här är samhällsvetenskap, inte mekanik. Vi kan göra mer eller mindre kvalificerade gissningar. Låt oss vara väldigt klara på den punkten.

Johan Nilsson och Ivar Arpi har samma grundinvändning mot förslaget att registrera ras: staten skulle sanktionera rastänkandet. Det är en rimlig gissning, som överensstämmer med mina intuitioner (= magkänsla) också. Men hur stor effekt skulle det egentligen få? Hur mycket skulle rasdiskrimineringen öka? Vi har ingen aning. Nilsson och Arpi tror att det skulle bli värre. Kanske. Men kanske inte. USA började samla in rasuppgifter i US Census (folkbokföringen typ) 2000. Har rasismen blivit värre där? Kanske. Har det skett på grund av att man samlar in rasuppgifter? Ingen aning. Jag tror att vi har en tendens att överskatta effekterna av “signalpolitik”, åtminstone på kort sikt. Politiker och opinionsbildare tycks ofta tro att hårdare straff eller kriminalisering kan ha stora effekter på människors beteende och känslor. Det kan stämma i vissa situationer, men långt ifrån alltid. Så föreställningen att rasregistrering skulle leda till mer rasism på kort sikt är på sin höjd en kvalificerad gissning.

En annan invändning handlar om att information som skulle komma fram av att registrera ras skulle spela i “riktiga” rasisters (SD) händer. De som framför denna invändning tänker typ att vi skulle se: “Oh shit, icke-vita män är överrepresenterade i landets fängelser”. Men vi vet redan att de är det. Men om vi registrerade ras skulle vi kunna undersöka varför. Vi skulle till exempel kunna jämföra rättsfall där svarta och vita döms för samma brott. Döms svarta till längre straff? Det finns viss evidens att så är fallet. Om det stämmer kan vi förebygga detta, kanske genom att göra domare och åklagare medvetna om hur de diskriminerar. Men då behöver vi statistik, svart på vitt, om detta.

En tredje invändning är att raser, som andra sociala konstruktioner, är flytande begrepp. Genom att registrera dem för vi dem mindre flytande. Det är sant. En tysk eller fransman hade nog inte setts som “vit” i Sverige på 70-talet, men är förmodligen vit idag. Vilka grupper skulle vi exkludera ur en framtida vithetsnorm om vi införde rasregistrering idag? Det finns två svar på detta. Vi kan (och bör) uppdatera rasregistret ofta, kanske var femte eller var tionde år (som i USA). En person kan därmed byta ras i den officiella statistiken, i den mån som hen uppfattar att rasnormen förändras. Det andra svaret är att den korrekta strategin är inte att göra vithetsnormen mer inklusiv, men att underminera dess privilegierade status. I USA är vithetsnormen långt mer inklusiv än i Sverige, och det är förstås trevligt för italienare, polacker och (ljushyade) araber. Men det innebär också att de grupper som aldrig kan ingå i “de vita” blir politiskt isolerade.

En fjärde invändning är att ras inte är ett användbart analytiskt redskap. Den som påstår detta måste i så fall även förneka att rasdiskriminering förekommer på ett systematiskt plan i Sverige. För om det är så att personer blir negativt särbehandlade på grund av sin ras, så är ras ett användbart och relevant analytiskt redskap.

En femte invändning är distinktionen mellan biologiska och socialt konstruerade raser. Den här diskussionen handlar ju inte alls om biologi, så det är egentligen olyckligt att alls behöva nämna detta. Skälet till att vi valde att göra det i DN var att många i min erfarenhet tror att man menar biologisk ras när man ens nämner “ras”. Jag har i en rad tidigare inlägg diskuterat min syn på arter och taxonomi.

Slutligen skulle jag vilja komma med en egen gissning, som är åtminstone lika rimlig som de gissningar som jag diskuterat. Jag tror att effekten av att låta vita människor identifiera sig som “vita” skulle kunna bli intressant. Icke-vita i Sverige tänker och pratar ganska mycket om ras, tror jag. Men vita har lyxen att, på ett medvetet plan, ignorera ras. Genom att blunda för att de är vita, kan vita människor förbise det privilegium de åtnjuter. Av samma skäl som det kan vara meningsfullt att göra män medvetna om de privilegier de åtnjuter som män, kan det vara meningsfullt att göra vita människor medvetna om deras privilegier. Det är förstås obekvämt och jobbigt. Alla vill ju se sig som en underdog, som segrar trots oddsen. Att man spelar livets spel på “hard”. Att inse att man har varvat spelet på “easy” kan ju vara trist. Men jag tror att det är nödvändigt, om vi ska börja ta itu med de här problemen.

För den som är intresserad av biologins filosofi:

Vad är en art?
Biologisk essentialism
Fylogenetik
Fenetik
Traditionell taxonomi vs. kladism

Publicerad onsdag, juli 24th, 2013 i etik, politik.

7 kommentarer

  1. Intressant läsning i frågan: En droppe svart blod, nyutkommen bok om rasism och rasbegrepp/föreställningar i USA av Karin Henriksson.

    Re ditt inlägg: hur tänker du kring confounders?
    Av typen att ”infödda” svenskar, globalt sett, oftast är svagt pigmenterade. Vilket betyder att många som flyttar hit har mer pigment av statistiska skäl. En del invandrare kommer utan så stora egna tillgångar och hamnar därmed i den fattigare delan av befolkningen, vilket skulle kunna få det att se ut som att det finns ett starkare orsakssamband mellan pigmentering och resursbrist än det faktiskt gör.

    Jag tycker absolut inte att det är en god idé att försöka klassificera människor utifrån ”rastillhörighet”. Inte minst därför att begreppet ”ras”har inte har någon biologisk grund. Skulle inte sociologerna kunna hitta på något bättre om vi nu vill definiera människor utifrån religion, utseende (???), härkomst m.m.

  2. Det finns ingen rasdiskriminering någonstans.

    Det finns rasdiskriminering hos alla människor och överallt runt jordklotet.

    Det kan tyckas motsägelsefullt, men de två tar ut varandra.

    I och med att s.k. rasdiskriminering finns överallt, så finns det i praktiken ingen rasdiskriminering någonstans.

    De faktorer och variabler som påverkar vilka val olika människor gör i olika situationer och omständigheter, och i olika miljöer, i olika länder, har med variabler och faktorer som är absolut likartade för absolut alla olika människor att göra.

    Det handlar inte om någon s.k. rasdiskriminering alls.

    Det handlar om hemmakänslor, och det handlar om möjligheter för människor att kunna identifiera och därmed bekräfta någonting som är hemtamt helt enkelt.

    Det är på liknande sätt för absolut alla människor, varför det är människovänligt att visa sådant hänsyn och förståelse.

    Om man vill vara människovänlig alltså.

    Att vilja registrera olika s.k. raser, som är det ord som fått benämna det faktum att det runt jordklotet verkligen finns olika typer av folkslag, som har påtagligt olika utseenden, och som därför kategoriseras i olika rastyper, det är nog inte det lättaste att göra.

    Att människor själva kanske vill identifiera sig till en viss folkgrupp, t ex eskimåer, samer, aboriginer, sydamerikanska indianer, romer, judar, araber, germaner, skandinaver osv., det behöver inte i sig vara någonting fel eller ont.

    Om någon gruppering idag skulle vilja inbilla sig själva att de skulle vara mer värdefulla på ett allomgiltigt sätt, alltså för hela världens alla olika folkslag och människor, så tar de nog miste.

    Att alla olika folkslag, t ex samer, aboriginer, romer, sydamerikander, spanjorer, greker, germaner, skandinaver, judar, turkar, et cetera, osv., m.m., för varandra och sinsemellan är mer värda för deras möjligheter till hemkänslor, det är en annan sak. Det är liknande för alla olika folk, varför det är människovänligt att visa hänsyn och förståelse inför.

    Det bidrar också till bevarandet av mångfalden bland jordens alla olika folkslag, språk, sånger, danser, kulturella uttryck och livsstilar, som skapas i de olika livsbetingelser som olika delar av jorden erbjuder.

    Det vore ju tråkigt om mångfalden försvann, och alla olika folk blev mer lika.

    För att de alla skall kunna bevara sina säregenheter så behöver de varandra mer än vad de behöver andra.

    Alla olika folk är därför lika viktiga, för just mångfaldens bevarande.

    Om man vill bevara mångfalden alltså.

    Om man vill vara människovänlig så tillerkänner man alla olika folk deras behov av hemmakänslor, och tillerkänner dem deras egna specifika variabler och faktorer som bidrar till att sådana hemkänslor kan upplevas, därför att de ökar alla olika människors förmågor till välbefinnande.

  3. Så sjukt intressant och välskrivet.
    Min spontana reaktion är att det måste vara en grannlaga uppgift att kategorisera människor efter ras i en samhällsvetenskaplig studie. Jag tror att resultaten av studien kan variera betänkligt beroende på vem som bestämmer kategoriseringen.
    Är det samhällsforskarens, rasistens eller den drabbades egen kategorisering som ska ligga till grund för studien? Eller är det kanske allmänna föreställningar, eller ett nationellt rasregister, som ska avgöra vem som hamnar i vilken kategori? Vem ska bestämma?
    Jag tänker mig att för vissa arbetsgivare kan en ett namn, en huvudduk eller till exempel en accent räcka för att kategorisera en arbetssökande som icke-vit. Men den arbetssökande själv kanske definierar sig själv som vit, och hen kanske betraktas som just vit av folk i allmänhet. Vad gör man som samhällsforskare i ett sådant läge? Frågan är alltså inte retorisk. Jag undrar över detta och vill verkligen veta.
    Jag grunnar på om forskningen kan komma ännu närmare sanningen, och undvika kategoriseringsproblemet, om den använder sig av andra kategorier än ras.
    – En kategori som undersöker hur personer med icke-svenska namn diskrimineras (med underkategorier för olika namngrupper, till exempel en för spanska och en för arabiska namn).
    – En kategori för personer som bär religiösa eller kulturella symboler.
    – En kategori för personer födda i länder utanför Sverige.
    – En kategori för vistelsetid i Sverige.
    Och så vidare.
    Tanken är alltså att det går att undersöka nästan all slags rasism och diskriminering i Sverige utan att behöva ta sig an den riskabla uppgiften att kategorisera människor i raser.
    Det är mindre problematiskt och mindre ”fluffigt” att säga att en viss person har ett spanskt namn, har på sig huvudduk eller är född i till exempel Afghanistan än att säga ”den här personen är icke-vit”.
    För vad gör man om personen som kategoriserats som icke-vit säger: ”Vadå icke-vit, låt mig definiera mig själv.” Eller om en diskriminerande arbetsgivare säger: ”Vadå icke-vit, jag tänkte inte ens i termer av ras eller hudfärg. Vad menar du förresten med ras?”
    Det är däremot väldigt svårt att ifrågasätta i vilket land en person är född i, att personen bär slöja, att personens namn är spanskt eller att personen bott i Sverige i tre år.
    Dessa kategorier är, så att säga, odiskutabla. Och därmed är det inte lika lätt att kritisera dem för att vara kränkande eller fluffiga.
    Vad tänker du om detta? Vore intressant att veta.

    En annan sak. När det gäller att svara på frågan _varför_ vissa invandrargrupper är överrepresenterade i brottsstatistiken så ”glömmer” många att nämna att dessa invandrargrupper ofta utgörs av en majoritet män, inte 50/50 män/kvinnor som majoritetsbefolkningen.
    Detta, tillsammans med klasstillhörighet och diskriminering inom rättsväsendet, förklarar mycket av den överrepresentation som SD:are och andra rasister ständigt vill förklara med kultur/etnicitet/ras.
    Let’s not forget the gender aspect, alltså.

  4. Tror faktiskt inte att det är en korrekt beskrivning av SDare.

    De menar nog snarare att det är bekymmersamt för människor att kunna känna sig hemma i ett alltför främmande klimat och land, både språkligt, etniskt och kulturellt, därför att den kan vara svårt att kunna identifiera sig med landets invånare om man kommer just från en totalt främmande kultur och levnadsstil, samt inte heller kan identifiera sig etniskt med invånarna i landet, om man själv är mörkhyad och svarthårig och majoriteten av invånarna råkar vara ljushåriga och ljushyade.

    Det är inte endast åt ett håll som det kan finnas svårigheter med möjligheter till identifikation och bekräftelser.

    I dagens Sverige är det svenskar som kollektivt beskylls för att vara strukturellt diskriminerande, vilket är i princip en fördomsfullhet, eller kollektivt stämplande, samt ett kollektivt fördömande och skuldbeläggande, som i sig också skulle kunna betecknas som varande en slags rasism i så fall.

    Det handlar alltid om möjligheterna till ömsesidigt bekräftande i mänskliga relationer, och förutsättningarna för att sådana kan ske är att där finns variabler och faktorer som är möjliga att identifiera som just lika, därför att det är i likheterna som människor känner igen sig själva i varandra.

    Att försöka förneka sådana aspekter som förutsättningar för mänskliga relationer, där just hemmakänslor kan gro, det är att vilja försöka stoppa huvudet i sanden, eller det är som att vilja göra sig både blind, döv och stum.

    Det är inte att vilja försöka vara förståndig, samt att vilja försöka vara människovänlig.

    Vad gäller SD är jag inte helt och hållet insatt i deras politiska program, men att idag förespråka en minskad invandringstakt måste tolkas av varje sund och människovänlig medborgare, som vill värna alla medborgares bästa i Sverige, som någonting just människovänligt att göra. Inte enbart människovänligt, som alltså då tar i beaktande de svårigheter som många nyinflyttade, och också ursprungsinvånarna, kan uppleva, utan också klokt, förnuftigt, sansat och balanserat förslag.

    Det är också många invandrare själva som anser att det är olyckligt att bjuda in för många nya invandrare, när det inte finns arbete och bostäder idag så att det räcker. Det skulle kunna ses som att kunna vara grogrunder för ökade problem, som ingen enda medborgare skulle vara förtjänt av.

    Att därför vilja tolka hela partiet SD som att de alla enbart vill förklara överrepresentationen av kriminella beroende enbart på kulturella eller etniska orsaker, (som kanske vissa personer, som verkligen är s.k. rasister med s.k. inbillade rasläror i bagaget, som de inbillar sig är av betydelse och vikt), det är nog ändå att vilja göra det lite väl enkelt för sig.

    Att se till människors behov av identitet och möjlighet till ömsesidig identifikation, är betydligt mer människovänligt att göra, därför att det är realiteter som alla människor kan känna igen sig själva i och förstå är en verklighet som det är människovänligt att ta hänsyn till.

    Och särskilt om man är mån om att mångfalden skall kunna fortsätta att finnas, bland jordens alla olika folk, språk, etniska profiler och kulturella uttryck, som ju är en rikedom för alla människor.

  5. Åsa: Det finns en hel del aspekter som är till icke-vitas nackdel och som förklarar en del av inkomstskillnaderna mellan vita och icke-.vita. Men:

    1. Skillnaden mellan utlands och inrikes föddas inkomst, sysselsättningsgrad, och förväntade livslängd är stor i Sverige, jämfört med andra OECD-länder. Eftersom det är ungefär samma grupper som sökt sig till dessa länder som i Sverige efter krig osv, så kan dessa skillnader möjligen förklaras av rasism.
    2. Detta gap blir mindre, mån återstår mellan barn till utrikes och inrikes födda föräldrar. Detta gap är större i Sverige än många andra OECD-länder.
    3. Icke-vita adopterade barn har en klart sämre välfärd än vita barn. Märk väl att adopterade barn växer ofta upp i privilegierade miljöer och borde ha goda möjligheter att lyckas. Trots det tycks något göra det svårare för adopterade barn att lyckas i skolan, få jobb, få lika lön för samma jobb och ha en god hälsa.

    Jag tror att rasdiskriminering kan förklara en stor del av dessa diskrepanser. Men utan statistik kan vi inte veta. Därför är statistiken så viktig.

  6. Erik S skriver:

    Nu som då må vägen vara kantad av goda föresatser men jag tycker faktiskt detta är ännu värre än det de gamla skallmätarna ägnade sig åt. Först förnekar ni att det finns några ”raser”, sen tror ni att samhället blir bättre av att man låtsas som att de faktiskt finns ändå! Risken är uppenbar att någon annan försöker överbevisa er om att ni har fel på båda dessa punkter.

    I ditt första exempel, varför inte jämföra enkla fakta såsom ursprungsland (Irak, Chile, USA, Tyskland etc) istället för att dra in ”raskategorisering”?

    ”Vi vet också att några av dessa barn är icke-vita. Deras föräldrar kommer från länder som Irak, Chile, Turkiet och Pakistan.”

    Din godtyckliga definition av ”social vithet” & ”social icke-vithet” är problematisk. Turkar och Irakier är såvitt jag vet ”vita”. Om du vill undvika biologiska associationer, varför använda rasbegreppet överhuvudtaget istället för t.ex. etnicitet?

    ”Problemet handlar om lön, arbete, hälsa, möjligheter. Liv. Lägre lön, sämre jobb, sämre hälsa, färre möjligheter. Kortare liv.”

    Detta är utmärkta utgångspunkter för både samhällsvetenskaplig forskning och politiska reformer, men varför inte mäta och påverka dessa parametrar direkt istället för att gå omvägen över ett mycket diskutabelt rasbegrepp?

    ”USA började samla in rasuppgifter i US Census (folkbokföringen typ) 2000. Har rasismen blivit värre där? Kanske. Har det skett på grund av att man samlar in rasuppgifter? Ingen aning”

    Uppgiften är felaktig, USA har klassificerat med avseende på ras sedan 1700-talet. Jag har f.ö. egna erfarenheter av detta såsom temporärt boende där och i likhet med de flesta ”utlänningar” upplevde jag det som oerhört kränkande att behöva ”raskategoriseras”.

    ”Skillnaden mellan utlands och inrikes föddas inkomst, sysselsättningsgrad, och förväntade livslängd är stor i Sverige, jämfört med andra OECD-länder. Eftersom det är ungefär samma grupper som sökt sig till dessa länder som i Sverige efter krig osv, så kan dessa skillnader möjligen förklaras av rasism.”

    Om utlandsfödda tidigare hade högre sysselsättningsgrad än inrikesfödda, skulle dessa skillnader då möjligen förklarats av ”omvänd rasism”?

    ”Icke-vita adopterade barn har en klart sämre välfärd än vita barn. Märk väl att adopterade barn växer ofta upp i privilegierade miljöer och borde ha goda möjligheter att lyckas. Trots det tycks något göra det svårare för adopterade barn att lyckas i skolan, få jobb, få lika lön för samma jobb och ha en god hälsa.”

    Familjer med adopterade barn har i och för sig ofta en bakgrundshistoria med ofrivillig barnlöshet men fenomenet är ändå värt att förutsättningslöst studera.

  7. Fredrik skriver:

    Att prata om vithet och vithetsnorm är rasistiskt.
    Punkt och slut.

Vad tycker du?