Statistik som skapar den sociala verkligheten

Gästinlägg av Johan Nilsson, socialantropolog och doktorand i teknik och social förändring på Tema, Linköpings Universitet. Svar från Karim nedan.

Det finns flera sätt att se på demografisk kategorisering. Olika intressenter kan ha nytta av siffror för mänsklig olikhet. Karim Jebari och Måns Magnusson ser i dagens DN) den tillgängliga statistiken som användbar för progressiv politik: Genom att kunna visa på att människor med olika namn, utseende, språkkunskaper, föräldrar, genus, etc. lever under olika villkor så kan samhället förändras till det bättre. Gott så. Det finns onekligen en progressiv potential i detta arbete. Problemet uppkommer när kategoriseringen i sig är problematisk. ”Så länge som vi tänker och agerar utifrån andra medborgares (socialt konstruerade rastillhörighet måste officiell statistik reflektera detta.” resonerar Jebari och Magnusson.  Vidare noterar duon att rastänkande styr människors föreställningar i Sverige. Samtidigt så är det uppenbart att Jebari och Magnusson menar att ras måste förstås som en social kategori. En social kategori som borde sluta spela roll.

Till att börja med bör Jebari ta i beaktande det absurda i att ombes notera sin ras som en otvetydig kategori i en ruta i en blankett. Ska en person invandrad från Libanon notera att hen är – ja vad? Färgad? Arab? Semit? Vad händer med samma persons barn? Ras som utseende eller hudfärg liknar inte provkartan i färgaffären. I Sydafrika, för övrigt ett land med just den typ av rasstatistik som Jebari föreslår, räknas sydafrikanska libaneser exempelvis som vita. Det gäller inte samma personer om skulle de befinna sig i Sverige. Sydeuropeiska invandrare till Sverige under 1960-talet uppfattades inte heller som vita på samma sätt som andra i Sverige. Kanske skulle de vara det i dag.

Jebari föreslår i ett blogginlägg en nyanserad och inkluderande form av självrapportering av uppfattad ras. Dock undrar jag om det här verkligen innebär att Jebaris vision (”Vi menar att staten ska samla in uppgifter om socialt konstruerade raser.”) infrias. Snarare kommer staten sanktionera rastänkandet som i sig är det samhällsproblem som undersökningen skall motverka. När man väljer att dela in människor efter kategorier som inte är användbara som analytiska redskap bidrar man till att naturalisera dessa kategorier. Vill vi bort från ras som något som finns i samhället är det inte klokt att samtidigt säga att dessa kategorier är stabila över tid för jämförande statistik. Sociala kategorier är föränderliga. Dessutom missar en uppdelning av biologisk och socialt konstruerad ras, som den som Jebari gör i bloggen att raser är något som finns hos tamdjur, där människor konstruerat variation bland djur med avel. Att skilja på socialt konstruerad ras (bäst förstådd med det analytiskt sundare ‘etnicitet’) och biologisk ras som naturligt förekommande variation, är att missa både vad konstruktion och ras innebär.

I likhet med etnicitet är det är viktigt att ta fram verktyg för att kunna påvisa hur klass som social kategori åtskiljer människor. Det gör man inte genom att fråga folk om de är fattiga eller rika. Man mäter i stället deras tillgång till kapital.

Johan Nilsson

Svar direkt:

Tack för ett tänkvärt inlägg.
Jag kan inte låta bli att börja svara med en anekdotisk observation/spekulation. Under dagen har jag fått många kommentarer, och haft många diskussioner. Ett mönster har framträtt. Alla icke-vita människor jag interagerat med har, ibland efter att jag gjort ett par förtydliganden, varit positiva till vår idé. Alla som varit negativa har varit vita. Om jag tillåts spekulera så tror jag att det beror på att icke-vita vet att rasismen är en reell, konkret alltid närvarande verklighet. Många vita gör det också, men för dem är rasismen mer abstrakt, mer teoretisk. ”Kanske kan raskategorierna försvinna av sig själva, bara SD åker ut”, kanske vissa tänker. Jag tror att man kanske inte känner sig som en rasrepresentant på samma sätt som jag gör. Kvinnor kanske känner motsvarande känsla. De här att vara en kategori, och en kategori som inte hör hemma här. Jag vet inte.

Det är förstås ett problem att officiella raskategorier riskerar att cementera de sociala konstruktionerna, men samtidigt kommer dessa konstruktioner inte att försvinna bara för att vi låtsas om att de inte finns. Föreställningen att den vita rasen är en överlägsen härskarras och att alla andra raser därmed är underlägsna är åtminstone lika gammal som kolonialismen. Rastänkandet, vars moderna inkarnation är kontinuerlig med den som formulerades då, präglar sociala relationer i vårt samhälle. I vårt samhälle har dock diskussionen om rasism varit problematisk därför att vi låtsas vara färgblinda antirasister. I ett samhälle där vanliga människor uppfattar sig som antirasister blir varje försök att protestera mot att bli kallad ”apjävel”, ”svarting” eller varje skildring av en erfarenhet av rasism ett uttryck för lättkränkthet. Vi (goda antirasister) vet ju att när vi säger ”guling” eller skrattar åt en rasstereotyp, så gör vi det för att vi är roliga och har skön självdistans. Inom den psykologiska litteraturen kallas detta för moral self-licensingGenom att tro om oss själva att vi inte är rasister, så blir vi mer rasistiska än vad vi annars hade varit.

Den färgblinda ”antirasismen” har, tror jag, nått vägs ände. Vi måste, för att bekämpa rasismen, demaskera den. Och för att göra detta måste vi synliggöra elefanten i rummet. Först då kan vi konstruera institutioner som förebygger rasdiskriminering, eller se om existerande strukturer oavsiktligt diskriminerar vissa raser.

Karim

Publicerad tisdag, juli 23rd, 2013 i etik, filosofi, politik.

5 kommentarer

  1. Vettig gästartikel, och kul att se att en av de omnämnda skribenterna svarar. Mindre bra att denne person väljer att inleda med en ”anekdotisk observation,” ty jag vet inte om det kan bli mkt mindre vetenskapligt.

  2. Oskar Weinreich says:

    Hej!

    Statistik är värdelös så länge den inte används för tolkning i ett visst syfte. Vad skulle man använda rasregistrering till?

    Kanske än viktigare -Vem definierar vad som är en ras och var gränserna går?

  3. Utgångspunkterna är helt fel.

    Det är människovänligt att tillerkänna alla människor deras inklinationer att själva välja sällskap med dem som känns som mest – hemma – , och ingenting annat.

    Att forska kring mänskliga generella olikheter som finns hos olika populationer har man sysslat med mycket länge. Margaret Mead forskade kring olika naturfolks/djungelfolks livsstilar och drog en del förhastade slutsatser.

    Människor präglas av sina sammanhang och de människor som där finns. De präglas både språkligt, etniskt, kulturellt och socialt, vilka sedan är faktorer och variabler som utgör ingredienser för möjligheterna att kunna känna sig som hemma, bland fränder och gelikar, vilket för alla olika människor är värden som bidrar till känslor av trygghet och välbefinnande.

    Det är människovänligt att ta hänsyn till sådana faktorer och variabler som alla människor påverkas av för sina möjligheter till just hemmakänslor, som är det viktiga i sammanhanget. Det är inte människovänligt att inte tillerkänna alla olika människor dessa grundläggande variablers och faktorers betydelse för möjligheterna till just hemmakänslor.

    Rasism, i betydelsen att en gruppering av människor, (kanske t ex människor med IQ över 140, eller också en annan gruppering, t ex en etnisk gruppering osv.), skulle ha ett större värde före alla andra grupperingar av människor, är inte giltigt idag.

    Däremot har de som tillhör en viss gruppering ett större värde för just dem som tillhör just den grupperingen och deras möjligheter till identifiering och bekräftelsemöjlighet, genom ömsesidighet och igenkänningsfaktorer. Alltså sådant som alla människor är beroende av för deras möjligheter till hemkänslor och därmed ökade möjligheter till välbefinnande, varför det alltså är människovänligt att ta hänsyn till sådant.

    Det är människor själva, utan någon uppdelning av några utomstående eller några andra, som själva gör sina preferenser av de människor som känns som mest hemma och välkända.

    Detta är inte någon form av rasism, utan helt naturliga inklinationer, som absolut alla människor själva väljer när de har möjligheter därtill.

    Att s.k. färgade människor i till övervägande delen i s.k. vita nationer, vill poängtera att de känner sig diskriminerade, eller bortvalda, handlar inte om att s.k. vita människor skulle vara mer s.k. rasistiska än svarta människor.

    Det handlar om valmöjligheterna som föreligger.

    Att det i s.k. vita nationer det kanske till övervägande andelar finns s.k. vita arbetsgivare, som då väljer dem som mest liknar dem själva, det handlar alltså inte om rasism alls.

    Det handlar om det fundamentala mänskliga tendenserna, som finns runt hela jordklotet, att vilja identifiera sig med det mest välbekanta, det mest lika och det som känns mest hemma.

    Skulle s.k. vita, i stora mängder, flytta till t.ex. Kongo, och det där skulle finnas till övervägande andelar s.k. färgade arbetsgivare, så skulle dessa s.k. färgade arbetsgivare med stor sannolikhet också själva föredra sina s.k. färgade likar att anställa före de s.k. vita.

    Det är naturliga beteendeinklinationer hos alla olika folk och det är någonting som det är människovänligt att visa hänsyn och förståelse inför.

    Det är inte människovänligt att förneka dessa grundläggande behov för hemmakänslor och därmed för välbefinnande, som är liknande behov för just absolut alla människor.

Vad tycker du?