Tre moderna artbegrepp: fenetiken

Förra inlägget diskuterade det fylogenetiska artbegreppet. Låt oss nu diskutera det fenetiska artbegreppet.

Det fenetiska artbegreppet definierar arter i termer av morfologisk, genetisk eller beteendemässig likhet. En art är helt enkelt en population organismer vars likhet är stor. Problemet är att det finns olika sätt att räkna likhet på, och inget sätt är mer naturligt än ett annat. Dessutom återfinns stor morfologisk variation inom arter. Människor varierar till exempel kraftigt i storlek under sin livstid, och fjärilar börjar sina liv som larver.

Ambitionen hos fenetikerna var att kunna erbjuda ett teorioberoende artbegrepp, men inga modeller för att jämföra och vikta likheter som producerats hittills har varit fria från antaganden om vilka egenskaper som är mer essentiella än andra. Dessutom är morfologisk likhet något vi vill kunna förklara i kraft av arttillhörighet. Om arttillhörighet reduceras till likhet har vårt artbegrepp förutsatt det vi önskar förklara. Om vi ska tolka det fenetiska artbegreppet som ett försök att identifiera en arts essens så är det uppenbart att de stöter på essentialismens problem. Inga av de populationer som vi normalt uppfattar som arter har egenskaper som delas av samtliga medlemmar men som inga andra organismer saknar. Ett möjligt drag för fenetikern är att definiera arter som homeostatiska kluster av egenskaper (HKE). Arten homo sapiens har till exempel väldigt stor frontallob, går på två ben och har väldigt gles behåring. Inga av dessa egenskaper är var och en för sig unika för homo sapiens, och det är inte omöjligt att ett djur som inte tillhör homo sapiens kan ha alla dessa egenskaper. HKE-fenetikern kan dock rimligen påstå att om en organism har en stor frontallob, går på två ben och har gles behåring så är det statistiskt sett sannolikt att den varelsen tillhör arten homo sapiens. Men problemet med polymorfism inom arter kvarstår. Om manliga medlemmar i två arter liknar varandra mer än vad de liknar honorna i sina respektive arter, hur kan vi då säga att de inte tillhör samma art? Det logiska svaret, att de saknar ett gemensamt evolutionärt ursprung som de delar med sina honor, innebär dessvärre att vi måste överge våra fenetiska principer.

Oavsett vilken teori vi väljer tycks vi få problem med organismer som inte är djur. Därför tycks åtminstone en försiktig pluralism, där vi begränsar våra artbegrepp till djur, vara rimlig.

Publicerad tisdag, juni 25th, 2013 i filosofi, Karim Jebari.

En kommentar

Vad tycker du?