Konsumtionskritikens psykologi och moral

Vi vill vara lyckliga, och vi vet vad som gör oss lyckliga. Skaffa dig sunda vanor. Umgås ofta med vänner. Meditera dagligen, visa tacksamhet mot världen. Ät, drick och älska med måttfullhet. Skapa något vackert. Stressa nästan aldrig, oroa dig mindre.

Det finns ingen mänsklig kultur där det inte finns någon vis människa som har sagt någon variant av det här. Alla vet att det är så här man blir lycklig. Hur kommer det sig att det är så svårt att leva på det här sättet? En förklaring är att de flesta av oss inte funkar på det här sättet. Vi vill ha mer av allt hela tiden. Vi springer i ett ekorrhjul, och vi vet det. Men vi kan inte lämna det. Att kapitalismen på ett skrupelfritt och vetenskapligt sätt exploaterar våra drifter med varenda hyperstimuli i arsenalen gör inte saken lättare. Hur ska vi kunna motstå Ben and Jerry’s, Beyoncé eller Beckham när de trycker precis på rätt knappar i våra primitiva aphjärnor?

Vad kan vi göra? Vi har försökt informera folk sedan civilisationens begynnelse. Det funkade inte då och funkar definitivt inte nu. Katolska kyrkan och Sovjetunionen hade en effektivare strategi. Förbjud allt som är kul. Det kommer inte att funka idag. Men en begränsad version kanske funkar. Systembolaget minskar vår frihet, men i den mån det minskar det icke-måttfulla drickandet, gör det oss lyckligare. Tobaksskatten är likadan. Vi skulle kunna öka momsen på varor som inte är mat. Vi skulle kunna införa en skatt på söt och onyttig mat. Vi skulle kunna förbjuda bilder i reklam. Det här är psykologisk konsumtionskritik: idén att vi allokerar resurser på ett ineffektivt sätt. Jag har skrivit om detta i andra inlägg.

Men det finns också en moralistisk konsumtionskritik. De som är anhängare av den här uppfattningen tycks hålla med om den psykologiska konsumtionskritiken. Men de tycker också att samtiden är äcklig. De äcklas av överflödet, av konsumtionen, av dekadensen. De anser att en modern konsument är omoralisk, onaturlig och vidrig. Konsumtionen skadar miljön och exploaterar fattiga fabriksarbetare, anser den moraliserande konsumtionskritikern. Men när du nämner klimatkompensation och att fattiga fabriksarbetare har det bättre än fattiga bönder då skrattar hen bara åt dig. Du missar poängen. Det är konsumtionen i sig som är vidrig. Därför är det lätt för konsumtionskritikern att tro att arbetare i Kina blir fattigare av att jobba i en fabrik och att tro att klimatkompensation inte kan funka. Därför är det svårt för en konsumtionskritiker att tro att teknologin har en möjlighet att spela en avgörande roll i att lösa klimatproblemen. Hur kan ett problem som orsakats av teknologin lösas av teknologin?

Ett tecken på att någon är en moraliserande konsumtionskritiker är om den personen gör skillnad på konsumtion och konsumtion. Det är inte ok att ha färgglada jul-ljusslingor på husfasaden, men att ha tända ljus till middagen är “mysigt”. Det är inte ok att köpa en ny storbilds-TV, men att köpa en sommarstuga med öppen spis är väldigt “trevligt”. Folk som äter på McDonalds vet inte sitt eget bästa, men man måste få ”unna sig” en hemmagjord tiramisu. Och så vidare. Det som stör mig är inte att de moraliserande konsumtionskritikerna har fel. Ibland har de faktiskt rätt! Det är att deras konsumtionskritik bottnar i en konservativ, romantisk bild av det förflutna och ett passionerat klassförakt. Det är aldrig kulturelitens konsumtion det är fel på. Det är alltid arbetarklassens drömmar och de nyrikas (alltså rika utan socialt kapital) excesser som skaver.

Vem är då den moraliserande konsumtionskritikern? Vem ska vi rulla i tjära och fjädrar? Tja, jag är en av dem. Och det är kanske du också. Det är svårt att värja sig mot instinkten att markera sin moraliska förträfflighet genom att förakta “de andra”, särskilt när man vet vad som är “rätt” och “fel”. Bara genom att skärskåda våra fördomar kan vi fokusera på det som är viktigt.

Publicerad torsdag, maj 23rd, 2013 i etik, klimatet, moral, politik.

En kommentar

  1. Mitt i prick. Ett av de mest välskrivna inlägg jag läst på länge. Har aldrig tyckt om den moraliserande delen av vänstern.

Vad tycker du?