Homo mensura

En väldigt viktig fråga ställdes av en kommentator på bloggen:

Jag har lite funderingar efter att ha läst din text.
Du skriver att det inte finns evidens på att SIDA:s arbete med “långsiktigt institutionsbyggande” ger goda resultat. Men det beror väl på att just den typen av arbete är svårt att mäta, särskilt på kort sikt? Är det självklart att det skulle vara mindre effektivt, bara för att det är svårt att mäta dess resultat?

Mitt svar: 
Anta att du ska köpa glass för 50 kr. Det finns 10 glassorter som du får smaka på och 10 som du inte får smaka på. Du vet att vissa glassorter är mycket goda, medan andra inte är det. För att det ska vara lönt för dig att välja en av de 10 glassorter du inte kan smaka på måste det vara så att de glassorterna i snitt är godare än den godaste glassorten av de som du får smaka på. Men du har inga goda skäl att tro att det skulle förhålla sig på det sättet. Därför är det rimligare att välja den godaste av de glassorterna som du får smaka på.

Exemplet illustrerar varför det generellt sett är en dålig idé att satsa begränsade resurser på något som inte går att mäta när det finns alternativ som faktiskt går att mäta. Så länge som man inte har goda skäl att tro att ”omätbara” investeringsalternativ i snitt leder till större nytta än den bästa av de mätbara, så är det rimligt att välja det vi vet ger störst nytta.

Publicerad onsdag, mars 13th, 2013 i etik, filosofi.

En kommentar

  1. Linda Bjerman says:

    Oj! Det var ju ett jäkligt kallt sätt att se på saken!
    Frågan kanske ska vara ”bör vi mäta allt”?
    Är det moraliskt försvarbart att försöka mäta det goda vi gör för andra människor?
    Är omätbara värden försumbara?

Vad tycker du?