Om konsten att dränka de rika

Vi borde maximera skatteintäkterna från den rikaste decilen, alltså de rikaste 10%. Argumentet för detta är mycket enkelt. Eftersom vi vill ha en stat som erbjuder offentlig service måste vi beskatta folk. Hur ska skattebördan fördelas? Enligt utilitarismen bör samhällets resurser fördelas så att fördelningen leder till störst nytta. I regel så har du mindre nytta av en given mängd resurser ju mer av den resursen du har. Det kallas för lagen om avtagande marginalnytta. Det innebär att de rikaste är de som behöver sina pengar minst.

Att maximera skatteintäkterna innebär dock inte att maximera skattesatsen. Högre skattesats leder inte nödvändigtvis till högre skatteintäkter. Skatteintäkterna beror på en mängd faktorer, så som beskattade personers benägenhet att skatteplanera, att flytta utomlands eller att jobba mindre. Vi kan påverka relationen mellan skattesatsen och skatteintäkten genom att göra det svårare att skatteplanera, men övervakning av de rikastes tillgångar kostar också pengar. Det kommer inte alltid att maximera intäkterna att maximera övervakningen. Därför bör skattesatsen, övervakningen och regelverket kring tillgångar och skatter utformas på ett sådant sätt att de maximerar intäkterna. Den korrekta balansen kommer att variera från land till land och över tid, men det är en empirisk fråga som vi i princip kan utreda. Enligt en studie i USA så ligger den skattesats som skulle maximera intäkterna på 70% marginalskatt, alltså en bra bit över svenska förhållanden. Det går inte att enkelt överföra detta på Sverige, men det kan ge en fingervisning att den optimala skattesatsen kan ligga en bra bit över den vi har för tillfället.

En invändning mot detta är att förmögenhet skapar en extern nytta. Resonemanget lyder: rika personers kapital används i stor utsträckning till produktiva investeringar. Om vi beskattar de rika så minskar vi dessa investeringar. På lång sikt blir samhället rikare om några tillåts bli rikare. Det tråkiga med den här invändningen är att ganska lite evidens talar för den och ganska mycket talar emot den. Rika personer tenderar att ägna sig åt lyxkonsumtion och sparande. Vill vi öka investeringar i produktiva investeringar kan det offentliga antingen själv göra dessa investeringar, eller göra det lättare för småföretag att låna pengar för att göra investeringar.

Publicerad onsdag, februari 13th, 2013 i ekonomi, etik, filosofi, politik.

Vad tycker du?