Konsten att öppna den gyllene dörren

Jag har i tidigare inlägg försvarat fri invandring. Även när den kan komma att innebära att svenskar i genomsnitt blir fattigare. Hur implementerar vi en reform av sådan radikalism och magnitud? Att i ett svep öppna dörrarna för oreglerad invandring är inte politiskt möjligt och skulle få onödigt negativa konsekvenser. Det är bättre att gradvis öppna sig för världen. Inte ens den mest invandringskritiske av offentliga debattörer, Tino Sanandaji, kan förneka att högutbildade invandrare sannolikt innebär ett nettotillskott för statskassan och för vår gemensamma välfärd. En som förespråkar fri invandring bör alltså börja här.

Ett första steg vore att ge uppehållstillstånd till alla som tar en examen på ett svenskt universitet, eller har en universitetsexamen från ett av världens 100 bästa universitet. Vidare bör alla som anställs (som forskare, doktorand eller lektor) av ett svenskt universitet ges uppehållstillstånd. Samtidigt bör de personer som redan finns i landet få en möjlighet att få ett personnummer och bli naturaliserade. Dessutom bör tillsynen över arbetskraftsinvandringen skärpas, efter den modell som Socialdemokraterna föreslagit nyligen. På samma sätt som bidragsfusk underminerar tilliten för skattesystemet så undermineras möjligheten till progressiva reformer av gangsterföretag som utnyttjar systemet och lurar utlänningar på sina löner och rättigheter.

Nästa steg vore att införa en engelskspråkig version av högskoleprovet för utlänningar som kan skrivas varje år vid svenska ambassader och konsulat. De som kvalificerar sig för högre studier bör ges möjlighet att studera vid svenska universitet med uppehållstillstånd som varar så länge studierna fortgår. Samtidigt bör övergången till att engelska som standardspråk inom akademin påskyndas. Antalet studenter som bereds studieplats bör ökas successivt givet att tillräckligt många är intresserade. Förhoppningsvis kan antalet personer som invandrar på dessa sätt räknas i tiotusental årligen. När antalet börjar närma sig 100 000 högkvalificerade invandrare per år är det dags att ta nästa steg.

Det tredje steget är att liberalisera anhöriginvandringen. Personer som kommit hit på ovanstående sätt ska få möjlighet att återförenas med sina familjer och släktingar, även kusiner, syskon och barnbarn.

Vid det här laget kommer en stor grupp utlänningar ha förändrat det politiska landskapet i Sverige. På samma sätt som mexikaner blivit en väljargrupp som inte längre kan förbises i amerikansk politik kommer en stor grupp drivna, högutbildade, urbana och politiskt medvetna utlänningar att utgöra en politisk maktfaktor. De kommer att utgöra en motvikt till den nativism som står i vägen för progressiva reformer. Jag räknar med att Sverige kan vara redo att öppna sina dörrar helt inom tre-fyra decennier. Då kommer den genomsnittliga utbildningsnivån i världen ha ökat dramatiskt, och lönegapet mellan de fattigaste länderna och Sverige kommer att ha minskat likaså.

Publicerad fredag, februari 1st, 2013 i ekonomi, etik, gränser, invandring, politik.

En kommentar

Vad tycker du?