Progressiv kapitalism

Ojämlikheten har ökat i Sverige. Detta är något som allt fler oroar sig för. Sveriges sociala kontrakt, Folkhemmet, handlar om att vi alla sitter i samma båt. Ökar ojämlikheten alltför mycket är det inte längre sant. Vi bör ha en aktiv politik för att minska ojämlikheten. Samtidigt har vänstern få idéer för hur detta ska gå till. De flesta vill höja inkomstskatten och göra den mer progressiv. Förutom att dessa idéer är mycket impopulära är de också ekonomiskt ineffektiva, vilket innebär att de minskar vår långsiktiga tillväxtpotential. Bör vi bry oss om ekonomisk effektivitet? De allra flesta svenskar vill inte bli fattigare. Vi vill ha mer utrymme för konsumtion och välfärdstjänster. Alltså är det en dålig idé att minska den ekonomiska effektiviteten om man vill bli återvald. Men kan vi minska ojämlikheten utan att försämra den ekonomiska effektiviteten? Svaret är ja. Här är mina förslag.

1. Höj koldioxidskatten, inför ett “golv” för bensinpriset, som inte tillåts sjunka under 15 kr. Trots att drivmedel redan beskattas i Sverige, är den nivån inte tillräcklig för att synliggöra de kostnader som privatbilismen påför på tredje part. Det rör sig dels om avgaser, buller, partiklar från vägasfalt, minskad tillgänglighet för icke-bilister, risk för kroppsskador hos icke-billister och utsläpp av växthusgaser. En vara vars samhällsekonomiska kostnader inte bärs av köparen eller säljaren tenderar att överkonsumeras. Därför ökar den ekonomiska effektiviteten om de samhällsekonomiska kostnaderna av den varan synliggörs. Det enklaste sättet att göra det är att beskatta den här varan.

2. Återinför fastighetsskatten. Vår välfärdsstat förutsätter att staten kan samla in skatter från befolkningen. Hur ska dessa skatter se ut? Skatter påverkar människors ekonomiska beteende. Därför är till exempel skatt på konsumtion och arbete skadliga för ekonomin, därför att motorn i själva ekonomin är arbete och konsumtion. Därför bör dessa skatter vara så låga som möjligt. En skatt som inte alls är lika skadlig för samhällsekonomin är fastighetsskatten. Detta av flera skäl:

1) Fastighetsskatten minskar risken för fastighetsbubblor. Om priset på fastigheter stiger snabbt, ökar även skatten, vilket dämpar prisökningarna.

2) Man kan inte flytta på fastigheter, vilket gör att läckaget av skatterna minskar.

3) Fastighetsskatten ökar incitamenten att utnyttja boyta effektivt. Om en vara är mycket billig tenderar den att användas på ett ineffektivt sätt. Villor som köptes för 30 år sedan är mycket billiga för folk som lever i dem nu. Det innebär att det inte är ovanligt att det bor två äldre personer i en mycket stor fastighet som de underutnyttjar. Genom att införa en skatt får dessa personer ett incitament att flytta och upplåta denna boyta åt personer som kan utnyttja den på ett effektivare sätt.

4) Fastighetsskatten är progressiv, eftersom det är de mest förmögna personerna som har de dyraste husen.

3. Avskaffa alla avdrag:
Förekomsten av avdrag sätter fingret på en dysfunktionell aspekt hos en demokrati. Nyttan av ett avdrag är koncentrerat till en liten, ofta röststark grupp (urban medelklass, journalister). Kostnaden är utspridd och bärs av flertalet. Det innebär att de särintressen som vill att avdraget ska finnas kvar har mycket mer att vinna på avdragen än vad folkflertalet har att förlora på dess fortsatta existens. Konsekvensen är att det är politiskt mycket svårt att göra sig av med avdragen, trots att de är mycket ineffektiva ur ett ekonomiskt perspektiv. Ett avdrag är i princip en subvention för en viss sorts aktivitet. Men enligt ekonomisk teori bör staten bara subventionera ekonomisk aktivitet som medför en extern nytta och som därför tenderar att underkonsumeras. Ett bra exempel på en tjänst som medför en extern nytta är utbildning. Om du utbildar dig är det bra för dig, men även bra för samhället. Därför är det ekonomiskt lönsamt att bekosta åtminstone en del av din utbildning. Men de flesta avdrag subventionerar aktiviteter som vi inte har några goda skäl att tro att de medför en extern samhällsnytta.

Vi ska inte heller förledas att tro att dessa subventioner är billiga. RUT, ROT, reseavdraget, pensionsavdraget, ränteavdraget avdraget för dubbelt boende och gåvoavdraget slukar en stor andel av skattebetalarnas pengar. Vi talar om flera miljarder. Problemen med avdragen är många:

(1) Avdragen är regressiva: det innebär att huvuddelen av subventionen går till medel- och överkassen. En barnfamilj som bor i en lägenhet i en storstadsförort får förmodligen inte göra några avdrag alls. Däremot åtnjuter ett genomsnittshushåll i Danderyd förmodligen flera av dessa subventioner.

(2) Avdragen är en statlig inblandning i ekonomin som inte är rättfärdigad av ekonomiska principer. Det är legitimt att subventionera vissa aktiviteter om dessa medför externa nyttor. Men de aktiviteter som man kan göra avdrag för medför sällan sådana nyttor.

(3) Avdragen komplicerar skattesystemet och skapar kryphål och incitament för “kreativ bokföring”.

(4) Eftersom avdragen uppmuntrar viss ekonomisk aktivitet orsakar de överkonsumtion av dessa aktiviteter i förhållande till den samhällsekonomiska nyttan. Det faktum att bostadsrätter subventioneras gör att byggföretag bygger färre hyresrätter, trots att en mix av hyres-och bostadsrätter är viktiga. Reseavdraget ökar incitamenten för personer att bosätta sig långt från sina arbetsplatser, och bidrar till en glesare populationsfördelning än vad som är ekonomiskt effektivt.

Att genomföra dessa skattereformer över en natt vore dock ekonomiskt förödande. I synnerhet ett slopat ränteavdrag tillsammans med en återinförd fastighetsskatt skulle orsaka en kollaps i bostadspriserna och skulle kunna orsaka en bostadskris som i sin tur kan utlösa en finanskris. Avdragen behöver fasas ut över en period av åtminstone tio år, och balanseras med motsvarande sänkningar av andra skatter. Om man vill öka jämlikheten så bör man höja grundavdraget, det vill säga summan pengar som är skattebefriad. En höjning av grundavdraget skulle innebära att alla skulle få samma skattesänkning i kronor, vilket innebär en stor skattesänkning i procent för de allra fattigaste och en liten skattesänkning för de rikaste.

 

6 kommentarer

  1. Marcus Linde Lindberg skriver:

    Alltså jag är helt förbluffad. Jag hörde dig på filosofiska rummet och det var någon grej jag inte höll med dig på så jag gick in och kikade på din sida. Du är en av de mest klarsynta och rationella människor jag hört yttra ord. Du färglägger många tankar med provocerande tydliga verklighetsexempel. Och du har en mild avaktande ton i allt du säger som jag innerligt hoppas jag en gång kommer nå. Bra tänkt och bra skrivet helt enkelt.

  2. Peter Green skriver:

    Jag kan bara hålla med föregående talare. Mycket bra, Karim!

  3. Valdemar skriver:

    Det låter som ganska bra förslag, men jag saknar ändå en mer grundläggande kritik av konsumtion & ohållbar tillväxtfanatism.
    (koldioxidskatt skulle väl inte påverka vår ”slit-&-släng”-mentalitet i någon större utsträckning eftersom de flesta varor produceras utomlands?)

    Du skriver: ”Därför är till exempel skatt på konsumtion och arbete skadliga för ekonomin, därför att motorn i själva ekonomin är arbete och konsumtion.”
    I den meningen tolkar jag det som att du undviker att kritisera & ifrågasätta ”motorns” drivkrafter och framför allt dess effekter på miljön.

    Fast man kanske måste ta ett steg i taget?

  4. Grymt talat!

    Min förståelse för vad en balanserad ekonomi med sociala fördelar innebär är nu klart!

    Tillväxtkritik i all ära, jag vill dock påpeka faktorer som kan främja blandekonomin.

    T.ex. trender, upplevelseindustrin som är på frammarsch där möjligen tillväxtindustrin kan minska p.g.a spelindustri, träningstrender m.m.

    Bättre styrning av statliga banker myndigheter och verk där man genom goda exempel t.ex. god företagaretik och viss konkurrens styr marknaden att anpassa sig till att vara allmännyttig.

    Exponentiell tillväxt kan aldrig vara bra då det inte finns oändliga resurser, varken i elementen som i mänskliga.

    Vi har alla sett hur t.ex vårdbolag eller många företag driver vinstkraven så hårt att det skapar psykisk ohälsa, nu senast hos Keolis. Jag undrar hur dessa bolags vinstkurvor ser ut eller kanske hur det är meningen att det ska se ut.

    Personligen föreställer jag mig en hållbar kurva/ tillväxt som pekar ungefär kl 14:30.

  5. Visst är mängden resurser ändliga. Men du får också tänka på att göra en distinktion mellan absoluta och teknologiska resurser. Absoluta resurser är mängden användbar energi i Universum. Den är astronomisk stor. Inte oändlig, men så stor att vi skulle kunna ha 3% tillväxt i miljarder år. Teknologiska resurser är den andel av de absoluta resurserna som vi kan omvandla till nåt nyttigt. De resurserna ökar med våra teknologiska innovationer.

  6. Utmärkande för hur vi använder våra teknologiska innovationer är i dag i de flesta fall inte nyttig skulle jag vilja påstå.

    Teknologi används för att tjäna makteliten genom t.ex. krig. För att mänskligheten ska kunna nå sin fulla potential krävs att orättvisorna elimineras.

Vad tycker du?