Ikaros och alternativkostnaden

Mästeringenjören Daedalus var edsvuren till Kretas enväldige härskare, Kung Minos. Där hade han ansvar för belägringsvapen, avloppssystem och konstruktioner. En dag kallade kungen honom till sitt privata gemak. Detta var ovanligt. Kungen och Daedalus träffades alltid i tronrummet, inför hovet. Kungen sade: “Jag har en hemlighet som du måste få kännedom om. Kan jag lita på att du håller din tunga?” När Daedalus allvarligt gav sitt medgivande med en kort bugning fortsatte kungen.

“Min dotter har som du känner till varit borta från hovet de senaste månaderna. Hon har i sin kropp burit avkomman till en syndfull förbindelse med barden som besökte oss för ett år sedan. Nu har det framkommit att barden inte var en bard, utan Dionysius själv, skogens kung. Ty avkomman är ett monster, som hungrigt slukar allt den får tag på. Den växer snabbt och blir starkare för var dag. Snart kommer den att vara för farlig att hållas i prinsessans rum. Jag beordrar dig därför att bygga ett underjordiskt fängelse åt detta monster, där det kan leva utan att hota oss.”

Så kom det att Daedalus tillsammans med sonen Ikaros ledde arbetet med att bygga Labyrinten åt den fruktansvärda Minotauren. Men dagen Labyrinten blev klar nåddes han av en fruktansvärd nyhet. Hantverkarna som sett odjuret hade spärrats in med monstret, och våldsamt ätits upp levande. Kungen ville inte att hemligheten om sin dotters synd skulle nå ut. Daedalus, som åtnjöt aktning och respekt, kunde inte offras åt monstret utan anledning. Men ingenjören fruktade att Kungen när som helst skulle finna ett svepskäl att kasta ned honom och sonen Ikaros i Labyrinten de själva hade ritat och byggt. I hemlighet började Daedalus smida en plan att fly. Så länge de var kvar på ön var de i kungens makt, och de skulle aldrig få möjlighet att fly med en båt, ty Kungen hade förbjudit honom att lämna Kreta. Om han bara kunde flyga, så kunde han och Ikaros likt fåglar fly till tryggheten. Daedalus samlade ihop vax från bin och fjädrar från fåglar och skapade mäktiga vingar åt sig själv och sin son. I skydd av natten provade Daedalus vingarna och han flög högre och snabbare än en örn. Stolt visade han vingarna för sin son. Men sonens upprymdhet oroade honom. Ikaros var en ung man, som gillade att ta risker, rida snabbare än någon annan och simma i de våldsammaste strömmar. Skulle sonen flyga för högt? Hur skulle solens brännande hetta påverka vaxet? Skulle sonens övermod föra honom för nära solen eller för nära havet? Deras flyktplan var riskabel, och Daedalus tvekade när han såg sin sons omogna fascination. Så när Ikaros frågade “ska vi flyga inatt?” Så svarade Daedalus “Inte i natt, fullmånen kommer att vara för stark”. Han tänkte för sig själv “jag måste finna ett säkrare sätt att fly”. Så gick hela dagen, och Daedalus testade nya modeller för vingarna som skulle flyga säkrare och långsammare. På den andra natten kom Ikaros tillbaka och sade. “flyger vi inatt? Molnen skymmer månen.” Daedalus sade: “Nej, för molnen skymmer även stjärnorna och vi behöver stjärnorna för att hitta till fastlandet.” Den tredje dagen skapade Daedalus en drog som skulle få sonen att känna mindre upprymdhet, så att sonen inte skulle flyga för nära solen. Men när den tredje natten kom var det inte sonen som kom till hans verkstad, utan kungens soldater. De tog honom till tronrummet, där kungen med iskall stämma sade. “Du har skapat en fågels vingar i din verkstad. Detta är mot gudarnas vilja. Du och din son ska härmed leva era resterande dagar i slottets Labyrint.”

Soldaterna släpade Daedalus och Ikaros ned till underjorden, där det tjurhövdade monstret väntade. I mörkret grep starka armar kring Daedalus, och stanken av död var överväldigande. När Minotaurus ståltänder knäckte hans ben tänkte Daedalus en sista tanke: “jag borde ha tagit risken”.

Publicerad torsdag, oktober 18th, 2012 i ekonomi, etik, filosofi, politik.

2 kommentarer

  1. Andreas skriver:

    Tack för att du tog risken. Att göra sig offentlig är alltid en risk, inte minst för akademiker som gärna gömmer sig i värmen i sitt skrå. Ett offentligt samtal på akademisk nivå upplever jag som saknat i min vardag, och uppskattar mycket att du använder din kunskap och din analysförmåga till att på ett pedagogiskt sätt bidra med klokhet på internet!

  2. Tack!

Vad tycker du?