Det går förmodligen åt skogen.Om mänsklighetens undergång och vad vi kan göra för att rädda oss

Vi bryr oss mest om våra närmaste och startar gärna krig med alla andra. Vi tänker kortsiktigt, kan bara planera för den närmaste framtiden och för det som ligger närmast framför näsan. Det fungerade förr, i småskaliga samhällen, men hur ska det gå i den globaliserade byn där det tekniska framsteget gjort det möjligt, för att inte säga troligt, för oss att ta kål på varandra och oss själva många gånger om?

Åt skogen, är tesen. Människans moraliska utveckling har rent evolutionärt inte hängt med. Kanske måste vi hjälpa moralen på traven, biokemiskt? Eller måste vi politiskt tvinga människans räckvidd tillbaka ner till det lokala planet?

Meningarna krockar när filosoferna Ingmar Persson och Karim Jebari och humanekologen Alf Hornborg tänker högt, inför publik på Moriska paviljongen i Malmö, under ledning av Lars Mogensen. Producent: Thomas Lunderquist

Filosofiska rummet besöker Grubbelklubben på Moriska paviljongen i Malmö under fyra veckor: Måndagarna 3, 10, 17 och 24 oktober. Kl 19.30 börjar samtalen. Inträde 60 kr.

 

Här finns programmet. Här fortsätter samtalet.

Publicerad söndag, oktober 9th, 2011 i etik, filosofi, moral.

2 kommentarer

  1. Det var ett intressant samtal; men jag skulle vilja sätta ett frågetecken vid det du sa på slutet, d.v.s. att det skulle vara mycket tragiskt om alla människor försvann. Tragiskt för vem? Vem är det som skulle kunna lida av att alla människor är borta? Att vara död kan väl knappast vara ett problem för någon, medan däremot lidandet i sambandet med själva döendet kan vara problematiskt (vid sidan av lidandet av dem som sörjer, men det är ju inte aktuellt i det här fallet, eftersom det inte finns några kvar som kan sörja).

  2. Alla potentiella framtida generationer av människor (eller postmänniskor) skulle då aldrig finnas till. Enorma mängder värde (mentala upplevelser vi hade klassat som positiva) skulle aldrig realiseras.

Vad tycker du?