Läxor att lära

Socialdemokraterna för nu en intensiv diskussion för att bestämma hur de ska kunna återta sin plats som ett parti för hela Sverige. Här är mitt förslag.

Fokusera politiken på tre områden:
1. Utbildning
2. Forskning
3. Infrastruktur

Dessa tre områden hänger ihop på följande sätt. Sveriges arbetskraft är dyr, och bör så förbli. Men för att kunna konkurrera internationellt bör vi satsa på god grundutbildning, god forskning och god infrastruktur. Högern satsar på skattesänkningar, som sänker arbetskostnaderna. Socialdemokraterna bör bli det alternativ som gör svenskars höga löner förbli värda att betala för. Så istället för skattesänkningar så bör Socialdemokraterna föreslå reformer och investeringar i dessa områden. Detta inlägg kommer att diskutera utbildningspolitiken. Framtida inlägg kommer att diskutera de andra fokusområdena.

Utbildning är det viktigaste sättet att öka svenskarnas förmåga att konkurrera internationellt. Framförallt måste kunskaper i språk, matematik och naturvetenskap bli bättre. En god grundutbildning är en förutsättning för en hög nivå på våra universitet. Åtskilliga studier visar att det mest effektiva sättet för att öka kvalitén i undervisningen är att ha riktigt duktiga lärare. För att få bra lärare måste läraryrket bli attraktivt, roligt och få hög status. Så är det inte idag. De som idag blir lärare är inte de bästa i ina klasser på universitetet. Till exempel vill en typisk ambitiös statsvetare jobba på UD, bara de som vet att de inte har nån chans söker sig till läraryrket. För att förändra detta behövs radikala reformer.

Vare sig Alliansen eller Vänstern har förslag som stämmer överens med empirisk forskning på området. Där Alliansen har en närmast populistisk uppfattning att ordning och reda är tillräckligt för att få elever att ta till sig kunskap, så är Socialdemokraterna helt i händerna på lärarfacken. Politisk filosofis förslag är radikalt, men inte vänsterradikalt. Det ger högre lön åt lärare, samtidigt som det ger mer makt åt elever och rektorer att avskeda lärare som inte sköter sina jobb. Dessa reformer skulle underlättas av att de kommunala skolorna förstatligas. Huruvida friskolor bör förstatligas är en öppen fråga.

1. Lärare på högstadiet bör åtminstone ha kandidatexamen i de ämnen de undervisar i, gymnasielärare bör ha magisterexamen.
2. Lärarnas löner måste höjas, och det rejält. Åtminstone 10 000 kr mer i månaden i ingångslön. Om detta leder till större klasser så är det inte ett stort problem. Det är bättre att ge färre lärare bättre löner än ha massor av medelmåttor. Erfarenhet från Finland, Singapore och Sydkorea visar att utmärkta resultat kan uppnås även i stora klasser, om lärare är tillräckligt bra.
3. Det måste bli enklare att säga upp en lärare som inte sköter sina arbetsuppgifter. Långvarig frånvaro, alkoholmissbruk, kriminalitet eller inkompetens bör vara tillräckliga skäl för uppsägning.
4. Rektorer ska få locka till sig enskilda lärare direkt från universitetet med högre löner och särskilda avtal.
5. Lärare bör få större självbestämmande över hur de ska lägga upp sin undervisning. Detta förutsätter att lärare är kompetenta, motiverade och vill utmana sina elever.
6. Reformen bör inledas med att alla lärare i Sveriges skolor sägs upp och får återanställas i den mån de är dugliga, för att möjliggöra för skolor att göra sig av med de inkompetenta lärare som tycks ha fastnat i systemet.
7. Nationella prov är inte oproblematiska, men de skapar nationella riktlinjer kring vad elever bör ha lärt sig, och minskar effekterna av betygsinflation i betygssättning. Därför bör nationella prov införas i fler ämnen, i fler årskurser och vara mer vägledande för elevernas slutbetyg.
8. I gymnasiet bör större fokus ligga på informationssökning, läsförståelse, källgranskning och övningar i att uttrycka sig i skrift. Lärare i SO-ämnen bör kunna hantera Google och Wikipedia. En gymnasielärare som inte kan hantera Internet bör betraktas som inkompetent.
9. Ansvariga politiker bör omedelbart lägga ned skolor där problemen är endemiska, och ha rätt att när som helst sparka rektorer som inte tar sina arbetsuppgifter på allvar.

Läs mer vad McKinsey, The Economist och Economistas har att säga om saken.

Publicerad tisdag, januari 11th, 2011 i politik.

5 kommentarer

  1. Joakim Lundborg says:

    Grundtesen i din text tycks vara att det enda problemet i den svenska skolan är att lärarna där är inkompetenta. I stort sett alla dina förslag syftar till att göra sig av med inkompetenta lärare alternativt skaffa sig kompetenta sådana.

    Det är mycket möjligt att du har rätt i denna analys, men man undrar ju spontant vad du grundar det på. Finns det någon undersökning som tyder på att så är fallet?

    Personligen tror jag att dom dalande resultat som vi ser hos svenska skolbarn är resultatet av ett misslyckat experiment att marknadsanpassa skolorna med ett ett betygssystem utan mekanismer för att kontrollera inflation och godtycke. Är det inte än viktigare att skapa ett skolsystem med kraftfulla incitament för att uppnå bra resultat, t.ex. genom att införa ett mer enhetligt skolsystem, oberoende kunskapskontroller samt återinföra statistiskt säkrade betygskvoter?

  2. Postar intressanta kommentarer från Facebook:

    Victor vet du vad det kostar att höja alla lärares löner med 10tkr över ett bräda? 10-12 miljarder om året. Ingenting med andra ord.

    Victor Annars är jag inte övertygad om det är något jätteproblem med utbildningspolitiken i Sverige. Det centrala problemet på den svenska arbetsmarknaden är att så många personer tycks vara utestängda. Jag tror inte att det går att åtgärda genom förbättringar i skolan, även om det säkert hjälper.

    Karim Idag är problemen inte så stora, där håller jag med dig, Victor. Men reformer i utbildningspolitiken får genomslag först om ett decennium. Jag tror att det är rimligt att förvänta sig att arbetsmarknaden kommer att ställa högre krav på analytisk förmåga, läsförståelse, engelska och matematik än nu. Jag håller även med om att man inte kan lösa problemen på arbetsmarknaden endast genom att utbilda folk bättre. Men om man inte vill sänka kostnaderna för arbetskraften, en central aspekt i Socialdemokratisk politik, är det enda sättet att minska arbetslösheten inom ramen för en marknadsekonomi att höja arbetarnas produktivitet. Bättre utbildning är ett sätt att göra detta.

    Victor ja, bättre skola borde vi nog ha. Håller i stort med om de reformer du föreslår. Jag vet dock inte om jag tycker att det är korrekt att kontrastera det som att ena parten vill sänka arbetskraftens kostnad. Vad jag kan se har alliansen inte tagit ett enda steg i den riktningen, om vi bortser från sänkningar av arbetsgivaravgiften för ungdomar, om jag inte glömt bort någonting. Möjligen kan det bli så om vissa accepterar en lägre lön pga lägre inkomstskatter, eller att lönerörelsen blir mer återhållsam av samma anledning. Tycker dock att det inte är helt korrekt att säga att det är en uttalad strategi.

    Karim Men dyrare fackföreningsavgift och A-kassa borde innebära lägre facklig anslutning, vilket borde leda till en mer ofördealktig förhandlingsposition för arbetare. Sänkta ersättningar bidrar rimligen också till att minska löneökningarna, eftersom arbetslösa kan tänka sig att konurrera med arbetande för lägre löner. Även en mer liberal arbetskraftsinvandringspolitik sätter press på svenska löner.

    Erik: Blir provocerad av förslag 6…. Skulle det vara ql om samma ska gjordes med doktorander? Finns nog ganska många ”inkompetenta som fastnat i systemet”….

    Sedan vet jag inte var du får din information från till punkt 7? Fördomar?

    Sedan att politker ska utvärdera skolan i punkt 9 tycker jag är lustigt.. knappst källkompetens inom pedagogik skulle jag tro… Därför har vi skolverket… med tjänstemän…

    Förslag 2 innebär gigantiska problem med moral hazard… ”låt eleverna sova, få högt betyg och bättre lön”.

    osv osv…

    Karim: Förslag två: Jag menar förstås inte att eleverna ska helt och hållet kunna sätta lärares löner. Men det är ett problem att skolans konusmenter, eleverna, har så begränsat inflytande över den produkt de tillhandahålls. Det enda en elev kan göra idag är att byta skola, men det finns stora inlåsningseffekter, och det är svårt att bedöma en skolas kvalité utan att ha gått där ett tag. Därför är det rimligt att elever ges möjlighet att påverka sin situation. Ett sådant medel skulle kunna vara utvärderingar där elever får svara på frågor om hur väl de anser att läraren uppfyllt vissa mål. Dessa utvärderingar skulle kunna vägas efter elevernas betyg, engagemang och närvaro, för att ge en sjysst bild av lärares förmåga.

    Ang punkt sex: Bra idé. Jag vet en de som skulle behöva skaffa sig ett riktigt jobb. Men som tur är så får doktorander bara fyra-fem år på sig. Om man inte gör nåt vettigt efter det så åker man ut. Lärare tycks kunna hänga kvar på livstid.

    Bra fråga ang. punkt sju, får återkomma.

    Erik: Allstå… problemet med skolan är inte lärarna. man skyller på lärarna då folk inte ser det egentliga problemet, extrem hög tolerans i systemet för stökighet, låga krav hemifrån, för många lever med för få resurser och möjlighter att få bort rötäggen som förstör för alla. Säger som Victor. Höj lönen 10000 generellt, snabbt (4-10 år) skulle både kompetensen och motivationen bland lärarna öka.

  3. En av mina bästa lärare på universitetet var adjunkt och hade bara en magister – jämförbart med att en gymnasielärare endast skulle ha tagit studenten. Ser inte vilka skäl som finns att välja lärare på basis av formell snarare en praktisk kompetens? På universitetet ser jag inget samband mellan bra lärare och nivån på deras examen. Skolor skulle kunna ha tester eller provanställningar istället för att avgöra verklig kompetens, istället för att gå efter en fast regel om att anställa folk med minst den ena eller andra typen av examen.

    Förresten: argumenterar du för minskad anställningstrygghet i allmänhet också?

  4. Fredrik Felmann says:

    Jag tror det är svårt – om inte rent ut sagt dåligt – att dra slutsatser om det svenska skolsystemet utifrån den här nya undersökningen som visar på en allt sämre ställning hos den svenska skolan jämfört med andra länder. Man måste skilja på utbildning och bildning; kinesiska skolor må med piskor utbilda elever bäst i världen men många av de yrkesutövarna som ploppar ut ur Kina gör det som reflektionsfattiga räknemaskiner, så säger i alla fall min egen erfarenhet. Jag har under några år haft nära kontakt med lärarstabbet för masterprogrammen på arkitekthögskolan i Stockholm. I detta yrke framför allt är kreativiteten och reflektionsförmågan extremt viktiga verktyg att leda och använda den kunskap man snappat åt sig. Kineser kommer till dessa utbildningar med toppbetyg, men slutar oftast med stora problem när de stöter på uppgifter utan tydliga ramar och instruktioner. Flumskola kanske inte låter särskilt positivt, men motsatsen är nog i många fall värre.

  5. ”bara de som vet att de inte har nån chans söker sig till läraryrket”

    Jag kan ana mig till en rätt tung arrogans i det påståendet. Läraryrket är för många ett kall, som läkare, brandman o.s.v. Att påstå att lärare idag bara är misslyckade studenter med för låga ambitioner är lätt provocerande. Nyansering efterlyses.

Vad tycker du?