Filosofisk vett & etikett

Filosofi är, jämte matematiken, den äldsta nu existerande akademiska disciplinen. Liksom matematiken är filosofin ett sätt att tänka systematiskt kring problem. Men där matematiken åtagit sig en strikt formell metod för att resonera kring problemen, det matematiska språket, har filosofin hela det mänskliga språket och dess oändliga uttrycksmöjligheter till sitt förfogande. Ytterst är det språket som sätter begränsningar för vad filosofi kan handla om. Men det betyder inte att filosofi saknar en metod eller formella principer. Politisk filosofi brinner för dessa principer, så därför kan en kort presentation av dessa vara på sin plats.

Enkelhetsprincipen: Den viktigaste principen är att om två teorier förmår att förklara samma fenomen lika bra, så är det den enklaste teorin som är att föredra.

Intuitionism: Filosofer undersöker begrepp och relationer mellan dessa. För att göra det måste vi lita på våra intuitioner. Det betyder inte att intuitioner är allena rådande. Men det är i princip omöjligt att bedriva filosofi utan att åberopa sin intuitioner vid någon tidpunkt. Därför bör vi anta att det inte är meningslöst eller systematiskt vilseledande att använda sig av sina intuitioner.

Logik: Logiken är ett att filosofins viktigaste redskap. Logiken visar oss förhållandet mellan olika språkliga påståenden och kan avslöja när ett resonemang följer eller inte följer från ett annat. Filosofiska resonemang bör vara logiskt giltiga. Och vi bör anta att logiken i sig är giltig och meningsfull.

Konservatism: Filosofin är en konservativ disciplin, i den bemärkelsen att det är nya, kontroversiella och kontraintuitiva idéer som har bevisbördan.

Filosofin, och det filosofiska samtalet präglas dessutom i stor utsträckning av en viss typ av etikett, något som kan vara bra att ha i åtanke när du dryftar dessa frågor med dina vänner. En filosof strävar inte att övertala eller övertyga sin samtalspartner, men vill åstadkomma något mycket viktigare: att finna sanningen. Samtalet är ett samarbete mellan två eller fler individer för att tillsammans belysa en fråga på ett sätt som bara människor kan. Därför är det viktigt att komma ihåg vissa samtalsregler.

Generositet: tolka alltid det din samtalspartner säger så generöst som möjligt. Utgå från att den du talar med är klok och välmenande.

Klarhet: Det är upp till dig att se till att du blir förstådd. Om dina åhörare inte förstår vad du säger, så innebär det inte att de är dumma, men mer sannolikt att du uttryckt dig oklart. Undvik till vare pris ord som är svåra om det finns lättare ord att tillgå. Istället för ”nonsensikal” säg ”meningslös” istället för ”implicerar” säg ”innebär” istället för ”intrinsikalt värde” säg ”egenvärde”.

Saklighet: Gör skillnad på din samtalspartner och dennes åsikter. Bara för att en person haft fel förr innebär det inte att den har fel nu.

Noggrannhet: Det är viktigt att vara noga. Undvik svepande generaliseringar, oklara begrepp och gör varje steg i din argumentation tydlig.

Publicerad måndag, oktober 11th, 2010 i filosofi, moral.

En kommentar

  1. Det verkar som du delvis har kontaktpunkter med Arne Naess’ ”Sex normer för saklighet, mot missbruk av känslorna”. Jag tycker de verkar rätt bra (men svåra att följa):

    1. Håll dig till ämnet.

    2. En formulering som i en allvarlig diskussion har till syfte att återge motståndarens synpunkter, måste vara sådan att motståndaren finner återgivelsen adekvat.

    3. Ett inlägg bör inte lida av flertydighet av den art att åhörarna eller läsarna blir vilseledda att tolka motståndarens uttalande på ett ofördelaktigt sätt.

    4. Tillskriv inte motståndaren ståndpunkter som vederbörande inte håller med om. Argumentera inte mot fiktiva eller konstruerade motståndare.

    5. En framställning bör inte göras på ett sådant sätt att åhöraren eller läsaren får en skev bild som tjänar en parts intressen på bekostnad av andras.

    6. Kontext eller yttre omständigheter som inte har med saken att göra, bör hållas neutrala.

    Sedan har vi ju frågan om vad filosofin egentligen sysslar med idag. I ursprunget så var ju filosofi hoprörd med alla lärogrenar, blev senare vetenskapens drottning, men seglade sedan iväg ut i isolering. En del filosofi har blivit lika teknisk, ointressant och elitär som viss nationalekonomi. Kan filosofin återerövra en position där man åter kan sammanfatta specialvetenskaperna och dessutom tala tydligt om etiska konsekvenser av deras verksamheter?

    Intuition är bra, men varifrån kommer den? Den ramlar knappast ned från himlen eller bara uppträder utan förvarning i filosofens huvud. Kan den helt enkelt vara ”ethos” i den antika grekiska meningen, dvs ”som man brukar göra”? Något känns riktigt för att man brukar göra på det sättet, tills det händer något som rubbar den övertygelsen, varpå man får en ny …?

Vad tycker du?