Skulle du tortera en terrorist?

USA:s före detta vicepresident, Dick Cheney, försvarade användandet av tortyr mot terrormisstänkta med motiveringen att “ändamålen helgar medlen”. För att förklara sin ståndpunkt presenterade han ett scenario där en terrorist har placerat ut en bomb, kanske en atombomb, mitt i en stad. Om terroristen inte avslöjar platsen för bomben riskerar tusentals, kanske miljontals människor döden. Skulle du tortera terroristen?

En möjlig invändning mot detta resonemang är att tortyr i själva verket kontraproduktivt, och att den torterade bara ger svaren som torteraren vill höra. Men det är inget moraliskt argument.

En annan, mer radikal position, är att säga att tortyr alltid är fel, oavsett hur många som hade kunnat räddas. I slutändan så är denna position ohållbar. Skulle du verkligen avstå från att tortera en människa om du visste att det skulle rädda tio miljoner från döden? Om du svarar ja, så vill jag höra en förklaring till varför det är värre att orsaka lidande än att låta lidande ske. Vi kan anta att många överlevande från atombombsexplosionen skulle få fruktansvärda brännskador. Skulle du kunna säga till de överlevande: “jag är ledsen för era brännskador, men jag kunde inte tortera den där terroristen”?

Å andra sidan finns det de som accepterar slutsatsen att vi bör tortera terroristen alldeles för lätt. De gör det, inte för att de inser att det inte finns någon relevant skillnad mellan att åsamka skada och låta skada ske. De är villiga att tortera terroristen för att de anser att terroristen förtjänar det. Låt oss variera exemplet lite grann för att se om du tillhör de som anser att det vore rätt att tortera, trots att ingen förtjänar att bli torterad, eller om din villighet att tortera består i en retributiv intuition. Anta att terroristen är orubblig när det kommer till hans egen smärta och förnedring. Men terroristen har en dotter. Hon är nio år och helt oskyldig. För att få terroristen att erkänna måste du dra ut flickans naglar, skendränka henne, hänga upp henne i taket och slå henne med elektriska kablar, krossa hennes händer med tänger och låta ett par brutala vakter våldta henne, samtidigt som hennes far såg på. Skulle du göra det? För att rädda tio miljoner människor? Om ditt svar är ”nej” men du svarade ”ja” när frågan gällde en terrorist, så är det legitimt att fråga sig varför dina svar skiljer sig åt. Visserligen är det vidrigare att tortera ett barn än en vuxen människa. Men givet att du kan rädda 10 miljoner människor torde den skillnaden spela liten roll. Är det så att du känner att du skulle vilja att terrorister torterades även om du inte räddade några liv? För att de förtjänar att torteras?

Publicerad fredag, oktober 8th, 2010 i etik, filosofi, moral.

4 kommentarer

  1. Och definitionen av terrorist då …? Antag att man kunde få ge Cheney och hans kompisar en omgång, eller om några stackare från Tredje världen kunde lägga vantarna på Obama och hans döttrar och därmed kanske avslöja och förhindra nya övergrepp därute?

    Cheneys atombombsscenario är fånigt. Det duger inte som exempel. Det är Hollywood, inte verkligheten. Som någon påpekade så lyckades inte ens den där japanska självmordssekten orsaka mer än några tiotal dödsoffer i Tokyos tunnelbana trots att man hade tillgång till jätteresurser, förstklassiga labb och forskare i toppklass.

    Vad jänkarna gör förefaller i stort sett vara en metod som lär tillämpas i Burma: man torterar folk tämligen slumpvis för att eventuellt någonstans få fram någonting som kan leda vidare till något annat. Samt att man använder tortyr för att skrämma folk, Men eftersom tortyrmetoderna som används har sina motsvarigheter inne i USA:s överdimensionerade fängelsesystem kan man fråga sig om det verkligen fungerar på det viset. Brottsligheten verkar inte minska. Det fungerade ju inte när fransmännen försökte tortera sönder det algeriska motståndet heller.

    Jag skulle tro att tortyrsnacket kom i ropet när en massa oerfarna människor skulle ha hand om förhör. Erfarna förhörsledare vet att det handlar om att bygga fungerande relationer, inte våld och skräck. Och Hollywoodscenarior hör inte hemma i verkligheten. Folk tillverkar inte atombomber i garaget, även om tjatet om den möjligheten nu pågått åtminstone sedan mitten av sextiotalet tror jag.

  2. J. Mikael Olsson skriver:

    Den svåra frågan om man accepterar tortyr i extraordinära situationer är hur människor ska kunna kontrollera att tortyr endast används just i sådana fall. Om man t.ex. godtar tortyr på utilitaristiska grunder så kan man ju motivera det om man räddar tusentals liv vid ett tillfälle. Men om man skapar en ”kultur” som säger att tortyr kan vara tillåtet så kanske den långsiktiga lyckokalkylen förvärras p.g.a. en massa onödigt lidande som skapas av tortyr på annat håll av övernitiska soldater och agenter som agerar i skymundan. Men det går kanske att rigga exempel så att det är så ohyggligt många liv som räddas i det första fallet så att ”slentriantortyren” kan ursäktas…

  3. Jan Wiklund skriver:

    Dessutom gällde ju ”enkelhetsprincipen”, inte sant? Om man kan avvisa tortyr på grunden att det är så otillförlitligt att till och med romarna, dessa erkänt brutala barbarer, dömde ut det – ja, då behövs ju inget mer?

  4. Jesper skriver:

    Som jag ser det finns det ytterligare en nivå av komplexitet i problemformuleringen. Avstår personen från att handla tillskrivs den genast ett moraliskt ansvar för de liv som till följd spills. Är det rationellt? Kan en ickehandling åläggas moralisk ansvar?

    – Mitt smör har möglat och jag är djupt besviken på Zlatan Ibrahimovic för att han inte ställde in det i min kyl igår.

    Zlatan Ibrahimovic bör inte åläggas ansvar för sitt ickehandlande.

Vad tycker du?