Varats olidliga flottighet

Trogna läsare av Politisk Filosofi vet att folkhälsofrågor ådragit sig uppmärksamhet från vår sida. En folkhälsorelaterad fråga som på sistone diskuterats en hel del är fetma, eller snarare feta människors känsla av att bli hetsade och trakasserade. Den i Sverige mest prominenta och uttalade försvararen av fetas rätt att bli behandlade värdigt är Julia Skott, bloggare och kolumnist på Aftonbladet. Hon har den senaste tiden deltagit i en rad olika nyhetsmedier där hon beskrivit de fetas situation. Politisk Filosofi kan inte annat än att hålla med om att den press och den ångest som feta utsätts för är mycket problematisk. Men vi kan inte låta bli att se att debatten är en smula förvirrad, varför en del klargöranden är på sin plats.

Skönhetsideal är inget nytt. I varje kultur har man lyft fram vissa egenskaper som särskilt tilltalande. I vår kultur är smalhet förknippat med skönhet. I teorin är det möjligt att andra egenskaper kan komma att förknippas med skönhet, egenskaper som är lättare att uppnå och behålla. Men det är osannolikt att den egenskap vi förknippar med skönhet kommer att vara en sådan egenskap. Vackra människor är bara vackra jämfört med de fula. Det finns inget samhälle där alla är vackra. Alltså skulle Skotts ansträngningar kunna skifta våra uppfattningar av skönhet, så att vi betraktade smala som fula och tjocka som snygga. Då skulle de tjocka vara vinnare på bekostnad av de smala. Men det är osannolikt att något sådant skulle ske.

Anorexi, bulimi och andra ätstörningar är inte ett uttryck för att våra skönhetsideal är fel, men att det finns en rad olika problem i vårt samhälle som har att göra med att unga människor är väldigt olyckliga. Mer än hälften av befolkningen lider av ett patologiskt tillstånd av depression, ångest eller drogberoende någon gång under sitt liv. De allra flesta mår dåligt i den sena tonåren och ungdomen. Det här är ett folkhälsoproblem av monumentala dimensioner. Jag skulle vilja påstå att unga människors psykopatologi är de värsta folkhälsoproblemet i vårt land. Ändå görs upprörande lite åt det. Konsekvenserna blir de som Skott så empatiskt beskrivit i sin blogg och i andra medier. Även om våra skönhetsideal vore sådana att alla skulle kunna uppfatta sig som vackra, ett i princip omöjligt tillstånd, så skulle folk fortfarande må dåligt, och misshandla sina kroppar på andra sätt än att periodiskt svälta.

På ett ironiskt sätt är fetma det näst svåraste folkhälsoproblemet i Sverige idag. Skott, som är ung och tycks vara frisk, tar fetmans morbiditet på ett påfallande lättsinnigt sätt. Fetma dödar. Fetma orsakar sjukdom och depression. Fetma är dåligt. Huruvida fetma är fult eller ej är irrelevant. Det är en objektiv hälsorisk. Nu ska man akta sig för att peka ut och klandra de feta. Att vara fet är sällan ett medvetet val. Vissa har helt enkelt otur, och blir lätt feta. Alla är vi slavar under de begär som våra kroppar styrs av. Vi kan inte motstå fet och söt mat. Fetman är inte, och kan inte ses som, en fråga om individuellt ansvar. Ett politiskt program som utgår från en sådan människosyn är dömt att misslyckas katastrofalt. Det är endast genom en serie olika incitament som vi kan sluta upp bakom kampen mot denna pest som kväver oss under sitt flottiga ok. Vi behöver skatter på fet och söt mat, vi behöver subventioner på grönsaker och frukt, vi behöver reglera tillgången till de sötaste och fetaste produkterna, vi behöver mer forskning om orsakerna till sjuklig fetma, vi behöver hungerdämpande mediciner. Men framförallt behöver vi satsa mycket mer pengar på psykiatrin. Fler ungdomar bör kunna få kontakt med terapeuter och psykologer, mediciner ska vara enklare att få tag på. Psykiskt illamående är inte sällan orsakat av en kost som även orsakar fetma. Det dåliga självförtroende som en fet kropp ofta ger upphov till förvärrar sannolikt problemen. Fetmapandemin kan vare sig ses eller studeras i isolation. Den hänger samman med en rad strukturella och psykosociala problem som plågar oss. Men att förhärliga den feta kroppen, eller låtsas som om våra problem skulle försvinna om vi gjorde det, är farligt och omoraliskt.

Publicerad fredag, april 9th, 2010 i etik, moral, politik.

14 kommentarer

  1. 1) Jag försöker inte höja fetma som skönhetsideal, jag försöker problematisera ideal och skönhetshets. Det är REDAN så att de flesta mår dåligt med sin kropp, bland annat för att vi inte vet vad siffror betyder och för att vi skönhetshetsas.

    2) Mycket forskning visar att övervikt är mindre dödligt än undervikt. Och för den delen att det är sämre för kroppen att banta än att bara leva hälsosamt oavsett vikt (och det utöver att de flesta går upp i vikt efter att de gått ner). BMI-gränserna för övervikt och fetma flyttades för inte länge sen. Fetma orsakar inte i sig depression. I could go on. När du säger att fetma är objektivt dåligt, utan att problematisera vad du menar med vare sig fetma eller dåligt, kan jag inte ta dig på allvar.

  2. Dr Henrik skriver:

    Julia>

    Fetma: BMI >30.

    Dåligt: fetma ökar risken för högt blodtryck, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, andingsuppehåll under sömn och smärta i rörelseapparaten. Dessa tillstånd leder till lidande och ökad dödlighet och bör väl kunna betraktas som dåliga.

    En bra översikt:

    http://clinicalevidence.bmj.com/ceweb/conditions/end/0604/0604_background.jsp

  3. Ett citat:

    ”Weight itself is not a health problem, except in the most extreme cases (i.e., being underweight or so fat you’re immobilized). In fact, fat people live longer than thin people and are more likely to survive cardiac events, and some studies have shown that fat can protect against “infections, cancer, lung disease, heart disease, osteoporosis, anemia, high blood pressure, rheumatoid arthritis and type 2 diabetes.” Yeah, you read that right: even the goddamned diabetes.”

    http://kateharding.net/faq/but-dont-you-realize-fat-is-unhealthy/

    That’s all.

  4. Vad är det som säger att smala skulle bli betraktade som fula bara för att tjockhet skulle accepteras som något som kan vara attraktivt… det är ju inte en logisk slutledning? Det Julia Skott vill diskutera är ju att bredda den smala synen (no pun intened) på vad som är snyggt, inte att exkludera utan att släppa in mer i definitionen skönhet. Jag förstår inte hur du kommer fram till din slutsats. Självklart existerar bara skönhet i konstrast till fulhet, men att säga att både tjocka och smala kan vara snygga är ju inte att säga att alla är snygga. Alla tjocka ser ju inte ut som kloner. Jag förstår ditt resonemang med att de två begreppen är beroende av varandra, men jag tycker du drar fel slutsatser utifrån det.

    Dessutom vill jag gärna påstå att man inte enbart kan härleda någons hälsa från deras vikt. http://haescommunity.org/ är en intressant syn på hela hälsoaspekten. Man kan inte avgöra hur hälsosamt någon lever genom att kolla på deras vikt.

  5. Jamen Julias initiativ motsäger väl inte de saker du tar upp Karim? Jag tror, som den kommunikationsnörd jag ibland känner mig som, att hennes grejer kan ge resultat på bra sätt. Alltså att personer som läser henne helt enkelt mår bättre. Blir mer nöjda. För även om polemiken mellan ful-snygg kanske är svår att bli av med, måste man väl konstatera att det kan bli förstärkt av media (tex). Att ”faktan” som sjukvården följer påverkas av aktuella normer och ideal är väl ingen nyhet.

    Men jaja såklart kan man inte lägga allt på individen som du skriver. Men parallellt med kampen att ge psykiatrin mer pengar och sänka priset på dålig mat kan det väl vara skönt att någon tar parti för de som inte kommer hinna gynnas av de långsiktiga lösningarna? Jag tror inte Julia försöker ”försköna” någon sorts fetmakultur ala ”ät onyttigt VARJE dag”. Hon skriver för ALLA högstadietjejer som sitter och grinar efter skolluncherna. För dem är det nog väldigt svårt att trösta sig med att deras vikt inte är individbestämt. För alla kommer behandla dem så.

  6. Det är sorgligt att se okunniga människor argumentera. För det första välkomnar Julia Skott inte bara bilder på feta människor. Redan nu ligger det uppe bilder på normalviktiga och smala på hennes nätprojekt. Det handlar om att skaka av sig bilden av de retuscherade kvinnokroppar vi bombarderas med. Det handlar inte om att förhärliga den feta kroppen utan att skapa en acceptans för alla kroppar, så att vi inte bedöms som människor efter vår vikt.

    Du verkar inte förstå sambandet mellan orsak och verkan. Det är främst livstilen som leder till övervikt som är hälsofarlig, det är först när fetman är betydande som den är en större risk än livsstilen.

    Förövrigt är det fullkomligt bisarrt ur medicinsk synpunkt att föreslå fettskatt eftersom det inte finns bevis för att fet mat leder till fetma. Faktum är att ett antal väl genomförda studier visar att välplanerad fet mat leder till mer effektiv viktnedgång än mager mat. Även straffskatt på söt mat är medicinskt tveksamt eftersom det snarare är GI än gram tillsatt socker som är intressant i sammanhanget och sötningsmedel tycks störa aptitregleringen. En socker och fettskatt skulle förmodligen vara helt uddlös och fettskatten skulle förmodligen försämra folkhälsan om den hade effekt.

    Läs p ålite om näringslära innan du föreslår stolliga lagförslag.

  7. Niklas skriver:

    Man bör nog akta sig för att använda begreppet ”skönhet” i bemärkelsen ”ett allmänt vedertaget ideal” när man diskuterar fetmans politik. Jag tror snarare att vad det hela egentligen handlar om är ”god smak” och det är i termer av smak diskussionen bör föras.

    Smak är på flera sätt en bättre utgångspunkt för att diskutera fetma. För det första så synliggör det att vad som anses vackert inte är kulturellt betingat, snarare politiskt. Det ger också det hela en tydlig klassdimension.

    Anledningen till att t.ex. många primitiva kulturer värderar fetma högt har ju inget som helst att göra med att de kulturerna på något odefinierbart sätt är ”annorlunda” jämfört med vår egen. Anledningen till att de värderar fetma högre är helt enkelt för att den associeras med välstånd och andra klassrelaterade ideal.

  8. Jag förstår ditt resonemang om att alla inte kan vara vackra (fast rent känslomässigt håller jag inte med) och att skönhet bara finns så länge det finns fulhet. Däremot förstår jag inte varför just vikt måste vara med i skönhetsbegreppet. Du skriver att om de tjocka blir vackra så blir de smala fula. Men kan inte vikt bara i bli irrelevant i förhållande till skönhet? Så som jag skulle säga att ögonfärg är idag. Det finns folk som är vackra med bruna ögon men det betyder inte att alla med blå ögon är fula.

  9. Man blir inte fet av fet mat. Läs på lite.

  10. Anders S skriver:

    Brist på fysisk aktivitet leder till sjukdomar. Detta är ett större problem än själva kostfrågan. Fetma är en biprodukt av denna aktivitetsbrist. Samhället bör kanske subventionera gym, framför att införa skatt på vissa matvaror?

  11. Ööööööh ursäkta men vadå förhärliga den feta kroppen?
    Var har du fått det ifrån?

    Vad jag vet så står Julia upp för den hon är med huvud röv och fötter och sin hela person.

    Skatter på fet mat kommer att lösa problemet lika effektivt som skatterna på alkohol och tobak har löst problemet med alkoholism i Sverige sofar.

    Och du- som är så himla fint utbildad och lärd – kan du tala om för mig
    i vilken Hollywoodfilm du senast såg en kvinna som är huvudet längre än mannen och det inte var en komedi??

    När tonårstjejer och tonåringar överhuvudtaget aldrig får se en sund bild av verkligheten i media – då blir resultatet därefter!!

  12. Jo men tjenare Freud. Det är inte så att framförallt kvinnor i allmänheter lider av problem med relationen till sin kropp, det är bara en patologisk avvikelse från den friska normen? Ja, håll kvinnorna som blir sjuka av patriarkatet på terapisoffan så de inte gör revolution.
    Fetmnaepidemin hänger samman med en rad strukturella och psykosociala problem, säger du själv. Hur löser man strukturella problem med individuell terapi? (som lätt blir medicinering?)

  13. CharlotteTheOriginal skriver:

    ” Det dåliga självförtroende som en fet kropp ofta ger upphov till förvärrar sannolikt problemen.”

    Ja du skrev det själv. Det är precis det här Julia vill motverka.

    ”Vi behöver skatter på fet och söt mat, vi behöver subventioner på grönsaker och frukt, vi behöver reglera tillgången till de sötaste och fetaste produkterna, vi behöver mer forskning om orsakerna till sjuklig fetma, vi behöver hungerdämpande mediciner”…..

    Nej, inga fler piller behövs. Det må vara en etik, filosofisk, moral, blogg detta, men nu är du ute på tunn is och famlar vad det gäller kost. Läs på lite mer vad frukt faktiskt innehåller och vad som triggar sötsug och hunger och insulin, innan du gör fler ogrundade ‘statements’ tack.

Vad tycker du?