Den Feta Döden

Politisk Filosofi kan uttrycka sig på ett otydligt och vilseledande sätt ibland. Detta vill jag be om ursäkt för. Den enda rimliga förklaringen till att nästan alla som kommenterat inlägget missförstått vad den här bloggen försökte säga måste vara att den inte ansträngt sig tillräckligt för att vara tydlig nog. Så här är ett försök till:

Julia Skott:
1. Politisk Filosofi anser inte att Skott är omoralisk eller farlig. Däremot är försök att förhärliga eller bagatellisera patologiskt tillstånd farliga och omoraliska.
2. Politisk filosofi har överhuvudtaget inte nämnt övervikt som något farligt. Fetma däremot, är farligt. Fetma innebär BMI>30. Däremot är övervikt en riskfaktor för fetma. Det innebär att överviktiga löper större risk att bli feta än normalviktiga. Dessutom finns det vissa skäl att tro att även övervikt kan vara farligt, även om bevisen inte är lika otvetydiga som bevisen för att fetma skulle vara farligt. Hur övervikt förhåller sig till undervikt är oklart. Det beror på hur dels underviktig man är. Enligt vissa studier uppvisar människor som utsätter sig för så kallad ”caloric restriction” och är mycket underviktiga en mycket god hälsa. Men vi kan inte dra några generella slutsatser av dessa studier, eftersom de inte utförts under kontrollerade förhållanden.
3. Fetma orsakar visst depression, särskilt extrem fetma. Se: Encyclopedia of obesity, sid 180. http://bit.ly/aFuXR0
4. Ordet ”banta” förekommer överhuvudtaget inte i det berörda inlägget. Det finns goda skäl, som Skott och andra påpekar, att tro att bantning är skadligt. Detta påstående måste dock kvalificeras. Bantning är säkerligen skadligt under vissa omständigheter, särskilt om det sker under amatörmässiga former, om personen som bantar är normalviktig eller om personen är särskilt ung. Men i andra fall kan bantning rädda liv, främst vad gäller extremt feta (BMI>45). Framförallt visar den reducerade mortaliteten efter gastric bypass-operationer att radikal viktminskning kan vara mycket välgörande med avseende på livskvalité och livslängd för extremt feta individer trots att gastric bypass är ett farligt och på många sätt vidrigt ingrepp.
5. Politisk Filosofi menar att fetma är dåligt på följande vis:

(a). Lidande är dåligt. (premiss)
(b). Fetma orsakar sjukdom, smärta och funktionsnedsättning. (premiss)
(c). Sjukdom, smärta eller funktionsnedsättning orsakar lidande. (premiss)
alltså:
(d). Fetma är dåligt. (slutsats)

Kaia:
Bloggen du hänvisar till är en typisk desinformationsblogg. Den blandar sanna påståenden, trovärdiga påståenden, halvsanningar och totala falskheter. Det är inte sant att fett skyddar mot diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck och cancer. Även om det kan vara sant att en studie påstår det, kan vi inte bara välja de studier som överensstämmer med vår världsbild. Vi måste se till det som är vetenskaplig konsensus på ett område, om det finns ett sådant. Det må finnas en del oklarheter i fetmaforskningen. Men att fetma orsakar en rad sjukdomar och förkortar liv är inte en sådan. Fetma är farligt. Läs i WHO:s rapport, läs i vetenskapliga tidskrifter, läs i svenska myndigheters skrifter. Alla trovärdiga källor säger samma sak.

Hanna:
Politisk Filosofi ifrågasätter inte att det finns andra faktorer som påverkar vår hälsa än vår vikt. Att påstå något annat vore absurt. Exempel på dessa faktorer är stress, miljögifter eller infektionssjukdomar. Men i vår del av världen är fetma ett enormt hälsoproblem. En miljon Européer dör i fetmarelaterade sjukdomar varje år, eller ungefär 7 % av alla dödsfall. Av samma skäl som vi bör bekämpa cancer, bör vi bekämpa fetma.

Dr. Fanny:
Politisk Filosofi håller med, vilket framgår av inlägget. Varje form av diskriminering och kränkande beteende måste uppmärksammas och bekämpas. Det är inte ok att feta behandlas som andra klassens medborgare. Skotts inlägg i den här debatten är viktig, och därför är hennes ansträngningar för de fetas (och de inbillade fetas) sak beundransvärd.

LisaFW:
1. Huruvida Skott förhärligar eller inte patologisk fetma är väl en tolkningsfråga. Politisk Filosofi uppfattar att hennes ”acceptans” också glider över i en bagatellisering av de hälsorisker som fetma för med sig. Denna bagatellisering reflekteras i den desinformation som en rad bloggar och så kallade experter sprider.
2. Det finns förvisso vissa seriösa forskare inom fetmaforskningen som menar att det inte är fetman i sig som är skadlig, utan ätandet. Denna hypotes må vara sann. Men den är än så länge inte huvudfåran inom den vetenskapliga litteraturen. Vi amatörer har goda skäl att anta att huvudfåran är den sanna teorin, inte välja de marginella hypoteserna inom ett forskningsfält som råkar överensstämma med våra önskemål om sanning.
3. Hur en fett- och sockerskatt i detalj skulle se ut har Politisk Filosofi inte kompetens att spekulera i. Men den skulle sannolikt beskatta de dåliga typerna av socker och fett, exempelvis chips, läsk, färdigmat och godis. Allt annat vore orimligt.

Lisa:
Politisk Filosofi menar inte att fetma aldrig skulle kunna ses som vackert. Det vore ett absurt påstående. I många kulturer anses fetma vara vackert, och vår kultur har i historien också beundrat feta. Däremot kommer vi aldrig att få ett samhälle där alla egenskaper anses vara vackra, eller lika bra. Problemet är således inte vilka skönhetsideal vi har, utan att människor mår så dåligt att om de har oturen att ha de egenskaper som anses fula i samhället, så skadar de sig själva på ibland livshotande sätt. Så länge som vi inte besegrar den depression och ångest som finns i samhället kommer folk att fortsätta skada sig, oavsett vilka som anses fula.

Isabelle:
Man kan bli fet av fet mat, men det beror på hur mycket fet mat du äter, vad för sorts fett du äter, hur mycket socker du äter och hur mycket fysisk aktivitet du ägnar dig åt. Om du tror att fett i maten saknar korrelation till din vikt, så är du offer för den flora av desinformation som tycks omgärda den här frågan.

Och så en kommentar till Skotts egna blogginlägg i frågan.
Det här är en filosofisk blogg. Och dess argumentationsteknik strävar efter den filosofiska. Om den typen av argumentation inte faller i smaken är det att beklaga. Men det är Politisk Filosofis övertygelse att en sådan här blogg behövs.

Angående att många saker är farliga, utöver fetma: Det stämmer. Rökning är farligt, till exempel. Om det fanns en grupp människor som på allvar hävdade att rökning inte var farligt, skulle Politisk Filosofi utmana dem med samma allvar som tesen att fetma skulle vara ofarligt utmanats. Är det farligt att leva? Detta skulle möjligen kunna förstås som ett skämt. Men det finns en udd i skämtet. Vissa (sannolikt ej Skott) påstår att vi inte bör reducera hälsorisker, eftersom det är den del av tillvaron att ”leva farligt”. Denna uppfattning är tämligen absurd. Ska vi sluta vaccinera oss? Ska vi börja knarka och dela sprutor med varandra?

Vi lever i en komplex värld, och vår kunskap om den är osäker och måste hela tiden omprövas. Den dagen forskarsamhället kan lägga fram substantiella bevis för att fetma är ofarligt kommer den slutsatsen accepteras av denna blogg. Att fetma är farligt är ingen evig sanning, men det är den teorin vi har starkast skäl att tro på. Det är det enda denna blogg påstår. Att detta skulle vara en ”svartvit världsbild” bestrids med bestämdhet, om man med det menar en onyanserad världsbild. Den här bloggen tror att vi kan och bör forma idéer och tankar om världen och att dessa bör vara i enlighet med vad vetenskapen föreslår. Att denna princip att närma sig världen skulle vara annat än god för barn och ungdomar som nyfiket utforskar världen är den här bloggen främmande.

Slutligen: Politisk Filosofi skulle aldrig påstå något så vansinnigt perverst som att feta ska mobbas till att bli smala. Dels därför att det vore moraliskt motbjudande, dels därför att det är sannolikt extremt kontraproduktivt. Huvudtesen i inlägget var snarare tvärtom, att fetma inte ska ses som ett moraliskt tillkortakommande hos de feta, utan som ett samhällsproblem. Fetma beror på att vi älskar fel sorts mat. För att åtgärda detta måste vi dels förändra samhället, och se till att de människor som inte kan kontrollera sitt ätande av dålig mat får den vård de behöver. Fetma är inte bara orsaken till en rad sjukdomar. Fetma ÄR en sjukdom. Av samma skäl som vi aldrig skulle klandra en cancersjuk, kan vi inte heller klandra någon som är fet. Förhoppningsvis kan Politisk Filosofi enas åtminstone om detta med sina kritiker.

PS. Tack för rättelsen. Det ska givetvis vara ”Flottighet” inte ”Flotthet”.

Publicerad fredag, april 9th, 2010 i etik, moral, politik.

3 kommentarer

  1. Ha. Det är allt jag tänker säga om det.

  2. Jag måste anta att du inte läste min kommentar ordentligt. Jag tror inte att du menade att fetma inte kan vara vackert. Jag tror att du menade att feta och smala människor inte samtidigt kan anses vackera. Där tror jag att du har fel. Jag argumenterade för detta genom att ge ett exempel på andra, ”motsatta” egenskaper som båda anses vackra.

    Vidare hävdar inte Julia Skott att fetma i sig är eller bör vara vackert, hon – och jag – vill bara säga att människor kan vara vackra oavsett hur mycket de väger.

    Till din kommentar om att fula människor mår dåligt för att de är fula och ångesten och depressionen är det som bör besegras…jag hänger inte riktigt med där och jag hänger inte med i hur det relateras till det som du ser som ett problem: att tjocka människor kan vara vackra.

    Tack för att du läser och bemöter kommentarerna.

  3. Malacoda skriver:

    ”Det är omöjligt att bära sanningens fackla genom en folksamling utan att sveda någon i skägget.” -Georg Christian Lichtenberg

    ”Fetma beror på att vi älskar fel sorts mat” här lindar vi in sanningen i bomull bara för att man fått lite mothugg av den upprörda pöbeln. Fetma beror på, och enbart på att en individ äter mer än den förbränner. Enkel logik.

    ”att fetma inte ska ses som ett moraliskt tillkortakommande hos de feta, utan som ett samhällsproblem” Men om jag som individ vet om att ifall jag äter 10kg nötkräm framför dumburken varje dag så kommer jag att inom två år vara ordentligt fet och med största sannolikhet få ångest samt i slutändan kosta samhället massa resurser. Är inte detta då någon form av moraliskt tillkortakommande hos mig? Om jag vet om att mitt beteende kommer leda till en belastning för er andra måste det väl ses som ett moraliskt tillkortakommande. Det finns väl ingen normativ etisk lära som på något sätt skulle kunna hävda något annat, eller? Självklart skall man se fetma som ett samhällsproblem men att hävda att individen är ”oskyldig”, att det inte är ett moraliskt tillkortakommande hos dem blir i min hjärna för att använda dina egna ord ”vansinnigt perverst”.

    Nej, den västerländska humanismen är varm och skön att svepa om sig med när det är kallt i skuggornas grotta. Men den skymmer sikten då man står utanför i solen

Vad tycker du?