John Stuart Mill, liberal upplysningsfilosof och framträdande politiker i det viktorianska Storbritannien, påstod att han hellre var en ”olycklig Sokrates än ett tillfredsställt svin”. Detta var ett uttalande som fick ögonbrynen att höjas i Londons intellektuella filosoficaféer och bokklubbar. Inte för att påståendet var kontroversiellt, det var närmast självklart i en tid tid där man förespråkade självbehärskning och kyskhet framför utlevelse och njutning. Det som var märkligt var att det kom från en av de ledande förespråkarna av en moralfilosofisk skola som just propagerade för den sinnliga njutningens allenarådande värde; den hedonistiska utilitarismen. Mill var övertygad utilitarist. Men han kunde ändå inte helt ta avstånd från sitt samhälles värderingar.
I dagen Sverige är det mesta tämligen annorlunda. Det anses inte vara fult att vilja vara lycklig. Och var och en bedöms vara expert om sin egen lycka. Staten dikterar inte längre (åtminstone inte öppet) hur ”det goda livet” bör levas. Likväl finns det en hel del ramar och regler, som i viss mån är reliker från den viktorianska tiden, som bestämmer hur man får bete sig, utan att dessa regler har att göra med andra människors välbefinnande.
Dessa regler kallas ”etikett”. Nu menar jag inte de regler som har att göra med moralen. Som att ”du får inte slå folk” eller ”sno inte cyklar”. Eller praktiska principer, såna som styr hur vi organiserar offentliga rum, som ”lämna företräde för avstigande på tunnelbanan” eller ”nys inte på kassörskan”. Med ”etikett” menar jag de regler som det rådande samhället anser bör åtföljas för att annars kan ”folk ta anstöt”.
Exempel på typiska etikettsregler: ”säg inga könsord, och definitivt inte ‘kuk’ eller ‘fitta’”, ”klä dig på ett sätt som inte väcker uppseende”, ”var alltid glad och trevlig, men inte överdrivet glad”, ”tala inte om ‘osmakliga’ ämnen”, ”ha inte kläder som uppfattas som ‘vulgära’ av allmänheten”, ”vårda din kost och din hygien in absurdum, och tala gärna om detta”, ”visa inte din sexualitet i en offentlig miljö” osv. Som ni säkert ser handlar etikett i stor utsträckning om att reglera:
1. Kost
2. Hygien
2. Sex
Detta är inte konstigt. Vår kultur uppfattar dessa saker som tabu. I sammanhanget innebär detta att dessa saker anses vara viktiga att sköta på ett särskilt sätt. Detta särskilda sätt är det som etikettsreglerna föreskriver.
De som förespråkar att man bör upprätthålla etiketten, menar att det ytterst handlar om hänsyn till andra människor, som kan finna etikettskränkande handlingar som motbjudande eller på andra sätt känna sig illa till mods. Men denna form av hänsyn kan man inte avkräva av en person som tror att det bara moraliska regler och praktiska principer (som är en form av moraliska regler) som har anspråk på att åtföljas. Om vi på allvar anser att var och en bör vara fri så länge som man inte inkräktar på andras frihet kan omöjligen ta etikettförespråkarens krav på hänsyn på allvar. Istället bör etikettförespråkaren tolerera att människor uppför sig på ett sätt som den anser vara motbjudande, om detta uppförande i övrigt inte är omoraliskt.
Märk väl att jag som motståndare till efterföljandet av etikettsregler fortfarande kan finna vissa former av handlingar motbjudande. Personligen anser jag att svettlukt eller lukt av gammal sprit är vämjeligt. Men mitt äckel är inte tillräckligt för att jag ska kunna moraliskt klandra denna människa. Eller tillräckligt för att denna person ska ha en moralisk skyldighet att tvätta sig. Jag måste i konsekvensens namn tolerera att vissa människor väljer att tvätta sig mindre ofta eller noga än vad jag gör. Därför anser jag att facebookgruppen ”Tjejer i allmänhet” sätter fingret på en diskussion som det är hög tid att vi tar. Hur länge ska människor underkasta sig en godtycklig uppsättning regler som inte är etiska? Hur länge ska människor behöva visa hänsyn till ”den goda smaken”?
Mitt namn är Karim Jebari, och jag är magister i praktisk filosofi. Jag har i flera år aktivt deltagit i samhällsdebatten, främst via min blogg men även i filosofiska rummet och OBS i P1, Sveriges radio.
Jag är intresserad av det mesta som har med politik att göra, även om mitt fokus just nu är på finanskrisen, klimathotet och Kinas nya roll i världspolitiken.
läs ”våtmarker”, karim! Någon gång borde även du passa på att plöja lite skönlitteratur. alt skön litteratur. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146219994
Nu är förstås en massa av de här etikettsreglerna inte i första hand till för att inte förarga andra, utan de finns för att undvika kontroverser och split, och de behövs för att vi måste ha goda möjligheter att förutse hur våra medmänniskor kommer att bete sig under vissa omständigheter. Kan vi inte det, kommer vi snabbt att hamna i kaos och kaos befrämjar inte mänsklig samvaro.
Men har du helt missat att dessa regler är olika för tjejer och killar? Att reglerna kanske
a) är problematiska i sig
men att de
b) är ojämlika
och att det är ett minst lika stort problem? Killar har ett betydligt större svängrum både vad gäller hygien och sexualitet.
Jag skulle tro att DET är vad sidan ”Tjejer i allmänhet” vill belysa.
Fanny: Jag kommer att ha massor av tid att läsa skönlitteratur när jag blir gammal. Jag planerar ju att leva för evigt. Men tack för tipset, verkar som en kul bok.
Kerstin: Vilka etikettregler tänker du på? Om du tänker på konventioner och regler som hjälper folk att hålla sams som ”visa hänsyn och respekt till dina medmänniskor”, ”tolerera att folk kan se olika ut” och ”utgå från att folk är vettiga och välvilliga”, så tänker du på etiska principer, som jag definitivt är för.
Frida:
(a) Vissa etikettsregler är definitivt skadliga i sig. De flesta är inte det. (ex: hälsa med höger hand, ät med stängd mun) De etikettsregler som är skadliga finns det givetvis starka moraliska skäl att inte åtfölja. Men
(b) Du har helt rätt i att de olika könsrollerna innebär olika etikettsregler. Och att män inte tycks behöva förhålla sig lika strikt till dessa. Och det var möjligen just det som ”Tjejer i allmänhet” ville belysa.
Men värderingarna i samhället tycks förändras otroligt snabbt. Under min korta livstid tycker jag mig skönja en dramatisk förändring till det bättre, efter att ha samtalat om saken med ett antal olika gymnasieungdomar.
Mill var INTE hedonistisk utilitarist, han förespråkade tvärtom ett ideal om disciplinerat självförverkligande, en filosofiskt ståndpunkt som var synnerligen genomtänkt och inte någon allmän samhällsvärdering.
Med detta vill säga att man måste skilja från olika typer av utilitarism, som du säker vet och som ju redan en enkel googlesökning ger vid handen.
Citatet hos Mill lyder i själva verket: ”It is better to be a human being dissatisfied than a pig satisfied; better to be Socrates dissatisfied than a fool satisfied.”
”Det är bättre att vara en otillfredställd Sokrates än ett belåtet dumhuvud”. Så lyder citatet ur Svante Nordins ”Filosofins Historia”.
Jag måste instämma med Carl ovan, Mill var inte förespråkare för vad som kallas hedonism, all lycka var inte likvärdig för honom.
Det finns en god kompromiss: ”Du får gärna lukta svett och gammal fylla, men inte här hos mig. Och om du sätter det högt att lukta svett och gammal fylla får du skylla dig själv om folk inte vill ha med dig att göra.”
Moralismer om trivialiteter är motbjudande, där håller jag med dig Karim. Leva och låta leva är god moral. Men understundom kan ett gott råd göra livet lättare för andra.
Kan tipsa om Jonathan Haidt forskning moraliska intuitioner: http://www.ted.com/talks/jonathan_haidt_on_the_moral_mind.html
De etikettregler du refererar till går nog ofta att relatera till en av människans fem grundläggande moraliska intutioner: Purity/Sanctity (enligt Haidt). Det verkar som det i alla kulturer moraliseras över hur vi exempelvis använder våra kroppar (kroppen är ett tempel), denna intution är ofta kopplat till känslor av ”äckel” och kan ha evolutionära förklariningar. Ex. kan dessa äckelkänslor i begynnelsen uppstått och varit funktionella för att skydda människor från sjukdomar som sprids via skändat kött.
Johan, Mikael, Carl: Den sene Mill var, som ni skarpsinnigt påpekar, försvarare av en form av kvalificerad utilitarism, som skilde sig från Benthams hedonism. Men före publiceringen av ”Utilitarianism” i Fraser’s Magazine 1861 hade Mill inte formulerat denna version. Fram tills dess förespråkade han Benthams utilitarism. Det var det jag anspelade på i mitt inlägg, och det var därför (bland annat) som hans essäer väckte så stor förvåning.
http://en.wikipedia.org/wiki/Utilitarianism_%28book%29
Mycket bra artikel som så ofta är fallet här! Men jag reagerade ändå lite på den väl förenklade synen att Mill skulle ifrågasätta den rena hedononismen därför att han själv skulle bära på fördomar.
Själv tror jag, liksom Mill, på en kompromiss mellan hedonistiska och aristoteliska ideal Självförverkligandet är ett begrepp att ta på allvar. Hedonismen är för enkel. En syntes mellan de båda verkar vara att fördra. Det handlar inte om att plockepinn är finare eller fulare än schack. Det ”högre” och det ”lägre” är inte det som Mill är ute efter, när det verkligen kommer till kritan.
Låt oss slutgiltigt konkludera detta och lyfta debatten något.
”Avkrävs”, ”bör tolerera”, ”underkastar sig”… De flesta som gillar etikett TOLERERAR nog avsteg från etiketten. Däremot tycker de naturligtvis inte om dem. De försöker undvika dem och uttalar kanske även sitt ogillande för dem. Men de förmår sig dock för det mesta att leva till exempel med att människor omkring dem klär sig, som de anser, anstötligt. De är nog oftast även positiva till tryckfrihets- och åsiktfrihetslagarna, vilka tillåter alla som vill att uttrycka sig anstötligt.
Just detta, att tillåta ”trots att”, är själva innebörden i ordet ”tolerera”.
Så ingen behöver väl känna sig vara AVKRÄVD etikettsriktigt beteende. Tvärtom stöds det som ovan sagts av flera grundläggande lagar. Det är nog mera som du säger i slutet på texten, att en del människor självmant UNDERKASTAR sig etikettsregler fastän de inte gillar dem. Men det skulle de inte behöva göra.
Vad du egentligen talar om är att det alltid är svårt att bryta mot en grupps överenskomna beteenderegler, även godtyckliga sådana. Men detta gäller ju bland alla sorters åsiktsgrupperingar.
Detta är väl lite av en sidodiskussion, men personligen tror jag (på goda grunder) att Mills förkastande av Benthams hedonism bygger på att han har en mera ”substantiell” syn på vad mänsklig utveckling innebär, d.v.s. vad det innebär att vara en ”civiliserad” varelse. Kanske kan man kalla sådana åsikter för ”fördomar”, men det är nog tveksamt (isåfall får man nog också anse att väldigt många filosofers etik bygger på fördomar). Men man kan ju också konstatera att dessa saker inte är så väl utvecklade i Mills skrifter, vilket har gett upphov till olika tolkningar av honom (både av hans utilitarism och hans liberalism).