Denna vecka publicerar The Economist, ett brittiskt nyhetsmagasin, en artikel om en trend som borde glädja många i miljörörelsen: fallande fertilitet. Fertilitet är ett mått på hur många barn en kvinna förväntas föda under sin livstid. För att populationen ska vara stabil måste en kvinna i västvärlden föda 2,1 barn. I utvecklingsländerna varierar siffran mellan 2,5-2,8 barn, eftersom sannolikheten att ett barn överlever till fertil ålder är något mindre där.
Den goda nyheten är att fertiliteten rasar i stora delar av världen. 1950 hade en genomsnittlig kvinna i världen 5 barn. Idag är fertiliteten 2,5. 2050 beräknas fertiliteten globalt vara knappt 2. Detta är goda nyheter av flera skäl. Dels betyder det att kvinnor idag har en helt annan makt över sin reproduktion än vad de hade för 60 år sedan. Det innebär att fler kvinnor än någonsin har möjlighet att utbilda sig, jobba, satsa på karriären och skaffa sig ett ekonomiskt oberoende gentemot männen i sin familj.
Det innebär minskade medicinska risker för kvinnor, som i många delar av världen fortfarande riskerar sitt liv när de föder barn. Det innebär också att allt färre människor ser sina barn som en pensionsförsäkring. När folk flyttar in till städerna och börjar jobba, blir inte barn en finansiell tillgång som gratis arbetskraft och framtida försörjare. Detta ökar sannolikheten för att fler barn kan erbjudas utbildning och barnavård. Bättre utbildning, framförallt hos flickor, innebär i sin tur senare giftermål, större makt över sin reproduktion och i sin tur färre barn.
Och detta gäller alltså inte bara i västvärlden. Samma trend upprepar sig över hela världen, och är kanske tydligast i medelinkomstländer, som sett oerhört dramatiska fall i fertilitet.
Ta Iran som ett exempel. Efter revolutionen uppmuntrades kvinnor att föda fler barn och familjeplaneringen avskaffades. Detta ledde till att landet hade en fertilitet på 7 barn per kvinna 1984. Men samtidigt satsade mullorna på lika utbildning för alla. När nu denna generation uppnått fertil ålder visar sig resultaten. Irans fertilitet låg 2006 1,9! På 20 år hade alltså det genomsnittliga antalet barn en kvinna fick minskat till en tredjedel. Snacka om revolution. Liknande trender upprepar sig över hela världen. Bangladesh minskade sin fertilitet från sex till tre barn per kvinna från 1980 till 2000. Länder som Brasilien, Sydafrika, Indien, Pakistan och Egypten har alla dramatiskt minskat antalet barn per kvinna.
Visserligen fortsätter befolkningen att öka, men det är en ökning som otvivelaktigt håller på att plana ur. Jordens befolkning kommer att stabilisera sig på 9 miljarder.
Då infinner sig nästa svårighet. 2050 kommer fertiliteten inte att räcka till för att hålla jordens befolkning stabil, om inte mortaliteten drastiskt minskar. En viss minskning är förvisso sannolik. Bättre föda, bättre sjukvård och sanitet lär minska mortaliteten ganska mycket i utvecklingsländerna. I vår del av världen är det svårare att göra motsvarande minskningar. Men om man skulle kunna identifiera och stänga av den gen som orsakar åldrandet, den genetiska sjukdom som dödar fler människor än alla pandemier och krig sammantaget (100 000/dag) skulle man kunna göra nåt åt den fallande population som är sannolik i framtiden.
Mitt namn är Karim Jebari, och jag är magister i praktisk filosofi. Jag har i flera år aktivt deltagit i samhällsdebatten, främst via min blogg men även i filosofiska rummet och OBS i P1, Sveriges radio.
Jag är intresserad av det mesta som har med politik att göra, även om mitt fokus just nu är på finanskrisen, klimathotet och Kinas nya roll i världspolitiken.
Räkna in den teknisk-vetenskapliga revolutionen (som ännu inte har kommit så långt) och vad den innebär för behovet av mänsklig arbetskraft. Det innebär att sjunkande befolkningar framöver inte är något problem. Snarare en fördel om de som finns kvar skall ha en någorlunda trevlig planet att leva på. Vad är det för fel på en befolkning på några miljarder som låter robotar göra det mesta av skitjobben och ägnar sig åt att trivas i stället?
Man måste kanske bli lite marxistisk när man läser Björn Nilssons kommentar och fråga sig ifall resultatet av att maskiner tar över jobben leder till att de som förut gjorde jobben får ”trivas” istället. Möjligen om robotarna ägs av staten, så att de pengar de sparar in kan gå till de som blir arbetslösa på grund av dem…
Svar till Mikael: Det är inte så att det finns en viss mängd jobb och att robotar ”snor” jobben från människor. Snarare är det så att teknologisk utveckling driver fram en strukturomvandling, där människor gör andra saker än tidigare. Därför ledde mekaniseringen av jordbruket till framväxten av den urbana proletära arbetarklassen, och robotarnas inträde på fabriker ledde till framväxten av medelklassarbetaren och ett skifte till en tjänstebaserad ekonomi.
Alltså är det bra om folk blir arbetslösa på grund av produktivitetsökningar. Då kan de utbilda sig till att göra något mer produktivt.
Jag bestrider inte fördelarna för samhället i stort med den produktivitetsutveckling som teknologisk utveckling medför. Mina bekymmer var snarast riktade till dem som inte omedelbart lyckas ställa om till andra arbetsuppgifter. Det är bra att människor i allmänhet blir artbetslösa på grund av produktivitetsökningar, men det är inte bra i alla enskilda fall (särskilt inte i ett samhälle där det ständigt råder en ganska stor arbetslöshet). Därav vikten av att en del av de ökade resurser som produktiviteten medför hjälper dessa människor.
Du borde tänka på att minskning av fertiliteten på det här viset bara kommer leda till katastrofer i vissa länder.. Vem ska ta hand om de gamla? F.ö. det får nog plats miljarder mer människor i världen om man bara skulle planera och konsumera lite mindre galet utan delade med sig mer.. T.ex. om man inte åt kött skulle man ju kunna få tio ggr mer grödor för dom resurserna än vad man lägger på köttproduktionen.. Du är inte och cyklar på denna punkt tror jag.. om det inte går att se nu kommer det bli tydligt i framtiden..
Du är ute och cycklar*
Jag håller med Andreas, jorden har plats för många fler människor, om vi organiserar saker och ting lite bättre. Men oroa dig inte över en minskande befolkning. Att fertiliteten minskar innebär inte att befolkningstillväxten upphör. Jordens befolkning kommer att växa i många decnnier ännu. Vi det laget kanske vi kan ha löst en del av de problem du nämner.
Och det vore bra om vi hade en fertilitet som låg något över ”the replacement rate” (2,1 barn/kvinna i OECD-länderna). Men du måste ändå hålla med om att det är positivt att kvinnor i stora delar av världen får större makt över sina liv, får utbilda sig längre, slipper bli bortgifta som barn, slipper utsätta sig för en massa farliga graviditeter och kan därmed göra karriär och kan därmed få större frihet?