Jakten på den försvunna skatten

Skatter är mäktiga verktyg i politikernas arsenal. Med skattepolitiken kan man göra stora, snabba och svepande förändringar av samhället. Dagens skattesystem håller på att ses över, både av regeringen och av oppositionen.

Politisk filosofi anser att följande principer bör gälla för hur ett framtida skattesystem ska se ut:
1. En skattereform bör inte höja det totala skatteuttaget. Sverige har redan en av världens högsta skatter, vi har sunda statsfinanser, och en välfungerande välfärdsstat.

2. En skattereform bör sträva efter att minska två skatter som är särskilt skadliga: skatten på arbete (inkomstskatten) och skatten på konsumtion (moms). I synnerhet bör vi sträva efter att minska tjänstemomsen.

3. En skattereform bör skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och företagsamhet. Alltså bör skattesystemet vara så enkelt som möjligt.

4. Men det viktigaste som en skattereform bör sträva efter är att öka jämlikheten i samhället. Politisk filosofi har i tidigare inlägg skrivit om hur viktig jämlikheten är.

Inkomstskatten:
Jobbskatteavdraget avser att göra det mer lönsamt att jobba. Men studier av folk som är arbetslösa eller sjukskrivna visar entydigt att folk inte behöver motiveras till att jobba. Arbetslöshet är fruktansvärt deprimerande. Alltså är jobbskatteavdraget motiverat av den felaktiga premissen att folk blir mer motiverade att jobba om de får mer pengar. Alltså bör jobbskatteavdraget avskaffas. Pengarna bör användas till att höja grundavdraget, som är en platt skattesänkning och skulle öka progressiviteten i skatteskalan.

Idag är den högsta inkomstskatten 56,5% på inkomster över 488 700. Det är mycket lågt, om man jämför både historiskt och internationellt. Ytterligare steg i skatteskalan bör införas, vid 800 000 på 70%, vid 1,6 miljoner på 80%, vid 3,2 miljoner på 90% och på 6,4 miljoner på 99%. Det innebär de facto att 6,4 miljoner i årslön är det högsta vi tolererar i Sverige. Mer än så vill vi inte att ojämlikheten ska sprida sig.

Dessa skattehöjningar bör användas för att sänka inkomstskatten för de med lägst inkomster. Det är vansinnigt att en hotellstäderska med en lön på 12.000 tvingas betala en tredjedel av det till staten. Förslagsvis borde man bara betala 20% i kommunalskatt om man har en lön som understiger 15.000.

Pigouvianska skatter:
Dessa är skatter på konsumtion av saker som skapar externa kostnader för andra personer, kostnader som marknaden inte förmår att prissätta. Politisk filosofi har skrivit om dessa i tidigare inlägg. I en ideal värld får staten samtliga sina inkomster av pigouvianska skatter, och kan därmed avskaffa inkomstskatten och/eller momsen. Dessvärre så är detta omöjligt om man vill ha en välfungerande välfärdsstat. Men pigouvianska skatter bör vara höga.

Tobak, alkohol och spel skattas redan idag på lämplig nivå. Mättat fett, som i en rad studier visat sig vara mycket hälsofarligt, bör beskattas hårt, liksom tillsatt socker i mat och framför allt läsk. Utsläpp av växthusgaser bör också beskattas hårt, med en gradvis stigande skattesats. Politisk filosofi har skrivit ett flertal inlägg om klimatskatt. Pengarna från pigouvianska skatter bör användas till att höja grundavdraget.

Avdrag:
Avdrag är populistiska och krånglar till skattesystemet. Avskaffa ränteavdraget, jobbskatteavdraget, reseavdraget, avdraget för dubbelt boende, ROT-avdraget, avdraget för hushållsnära tjänster, avdraget för allmän pensionsavgift. Använd pengarna till att sänka momsen på tjänster.

Moms:
Momsen är en stabil och otroligt viktig inkomstkälla för staten. Men momsen är också regressiv och straffar konsumtion av varor och tjänster, något vi vill gynna. Momssatserna bör vara så låg som möjligt. Jag föreslår följande. Bokmomsen, och moms på kulturaktiviteter, som idag är starkt reducerad, bör återställas till den gällande momsen för varor och tjänster. Momsen på mat och kollektivtrafik, som redan idag är mycket låg, bör avskaffas. Detta eftersom momsen på mat är den moms som drabbar fattiga värst. Konsumtion av kollektivtrafik skapar extern nytta, och bör därför subventioneras, vilket jag också skrivit om.  Momsen på övriga varor bör vara 30% och momsen på tjänster bör sänkas till 20%. Tre momssatser bör alltså gälla: 0%, 20% och 30%.

Fastighetsskatten:
Fastighetsskatten brukade vara en stabil källa för inkomster till staten. Den beskattar fasta tillgångar och håller huspriserna nere. Den beskattar tillgångar hos de rikaste mest, och är därmed hyggligt progressiv. Bör återinföras med utökad begränsningsregel. Ingen ska behöva betala mer än 2% av sin inkomst i fastighetsskatt. Låt taxeringsvärdet följa marknadspriset.

Företagsskatten:
Är idag relativt låg, vilket är bra.

Gåvo- och arvsskatt:
Det finns en märklig uppfattning att man har rätt till att få någon annans egendom efter dess död bara för att man är blodsarvinge till den personen. Det är inte bara en befängd kvarleva av det gamla feodalsamhället, det är också i strid med det moderna, liberala samhällets meritokratiska värderingar. Politisk filosofi har i tidigare inlägg kritiserat arvsrätten som djupt orättvis och felaktig. Det enklaste sättet att avskaffa den är att införa en arvsskatt på 100%. Därmed måste vi även införa en gåvoskatt. Gåvor som överstiger en viss summa, säg 20 000 bör beskattas hårt i en starkt progressiv skala. Redan gåvor värda 100 000 bör beskattas till 90%.

Publicerad onsdag, oktober 21st, 2009 i ekonomi, etik, politik.

4 kommentarer

  1. Ingemar says:

    En svensk hotellstäderska har inte 33 procent skatt. Med gamla (s)-regeringen betalade hon 25 % i skatt, vilket även det är alldeles för mycket. Man måste kunna klara sig på sin lön.

    Med Alliansens jobbskatteavdrag betalar hon 17,5 % i skatt (2010 års nivå). Hon har fått motsvarande 1,5 extra månadslöner i sänkt skatt.

    Jag rekommenderar ett besök på http://www.jobbskatteavdrag.se så kan du och andra räkna själva.

    Det är f ö en märklig upplevelse när en uppenbart intelligent människa hävdar att en skattenivå på 56,5% på inkomster över 488 700 kronor är låg, internationellt sett. Du jämför äpplen och päron. Du hittar högre skatter på toppinkomster i flera länder, t ex Storbritannien, men då pratar vi miljoninkomster – inte en ganska vanlig tjänstemannalön på 40.000 kronor brutto i månaden.

    Tvärtom är det skamliga i det svenska skattesystemet att man, åtminstone före jobbskatteavdrag och de nya skatteskalorna för låginkomsttagare, har helt beskattat vanliga inkomster så hårt.

    Tack och lov är det ändrat sedan Alliansen tog över, så att vanligt folk faktiskt får behålla mer av sin lön.

  2. Tack för tipset. Jag borde kunna de här siffrorna.

    Vad jag menade var att 56,5 % är lågt för att vara den högsta inkostskattesatsen. Visserligen är det högt för högre tjänstemän, men du måste hålla med om att det är märkligt att de som tjänar miljoner inte betalar mer av sina löner i skatt. Mitt förslag höjde inte skatten för de med inkomster mellan 488 700 och 800 000, men för de som tjänar över detta, vilket knappast är vanliga tjänstemän. De riktigt stora skattehöjningarna får folk som tjänar flera miljoner, som idag tillåts bli i princip hur rika som helst, på aktieägares och lägre tjänstemäns/arbetares bekostnad.

  3. Skönt att se att man inte är galen som tycker att arvsrätt är tokigt… folk brukar bli väldigt förfärade när man vädrar åsikter om att man tycker att arvskatten borde vara på minst 90%…

  4. Rolig diskussion, gillar att du inte tar partiideologisk ställning.
    Ser förslagen som mer av idéutkast för att börja en diskussion.
    Men tycker kanske du skulle utveckla dom lite mer än idéstolpar

Vad tycker du?