Vem vill bära Metushelachs mantel?

PC Jersild, en av DN:s bästa kolumnister tackar för sig i dag. I hela Politisk Filosofis tidningsläsande liv har hans kolumner om medicinsk etik varit ett stående inslag. Han representerar både en modern mild humanism och en filosofisk rationalism som är särskilt tilltalande. I denna sista av hans kolumner talar han om svårigheterna att göra riktiga förutsägelser om utvecklingar inom medicinsk teknologi. I mångt och mycket har han förstås rätt.

Men för oss som ägnar tid åt att reflektera kring medicinsk-etiska frågor måste vi försöka förutse utvecklingen, för annars riskerar våra resonemang att bli reaktiva istället för proaktiva. Vill filosofer med uppfattningar om medicinsk etik påverka utvecklingen måste man föregripa den. Så därför skulle Politisk Filosofi vilja göra en medicinsk- teknologisk ”spaning”, kanske som en replik till det grymma faktum som fått P C Jersild att lägga ned pennan: åldrandet.

Människor i den rika delen av världen kan i genomsnitt se fram emot livslängd som är en fjärdedel av ett sekel längre än för 100 år sedan. Att fylla 75, något som i början av förra århundradet sågs som en overklig ålder, är knappast anmärkningsvärt längre. Innebär det att 100 år kommer att vara en lika oanmärkningsvärd ålder nästa sekelskifte? Kanske. Men Politisk Filosofi skulle vilja påstå att denna förutsägelse är försiktig i överkant. Vi ser nu i pipelinen en rad olika teknologiska innovationer som kan radikalt öka vår livslängd, kanske på ett sätt som innebär att vi måste både tänka om våra livsplaner och hur vi organiserar våra samhällen.

En teknik som utvecklas på flera fronter är odling av organ med hjälp av stamceller. Som Politisk Filosofi skrev om i ett tidigare inlägg, har forskare lyckats skapa stamceller av vanliga celler hos möss. Om detta går att upprepa hos människor kan organ odlas i laboratorium för att ersätta befintliga skadade eller utslitna organ. I dag dör många av hjärt – kärlsjukdomar, cancer och brister i funktionen hos viktiga organ, som njurarna (särskilt diabetiker) och levern. Skulle ett ”reservdelsbyte” vara möjligt för dessa människor, kan medellivslängden öka dramatiskt, kanske med ett kvarts sekel.

En annan forskningsfront handlar om de mekanismer i våra celler som leder till att kroppen åldras. Man har hos möss observerat att kalorirestriktion, det vill säga att hållas på gränsen till svält, kan förlänga livet med upp till 30%. Det tycks som om ämnet resveratrol, som återfinns i bland annat vindruvor (i alldeles för små doser för att ha någon påverkan på oss människor) kan återskapa de effekter som kalorirestriktion (svält) orsakar i våra celler. I bananflugor, och i den lilla fiskarten Nothobranchius furzeri visade det sig att resveratrol ökade livslängden med upp till 50%. Hos möss har inte en sådan ökning av livslängden noterats, även om resveratrol minskade risken för cancer och hjärt – kärlsjukdomar. Det är inte osannolikt att vi i en snar framtid, om ett par decennier eller så, kommer att kunna förlänga våra liv med upp till 30% med hjälp av resveratrol eller ett liknande preparat.

Samtidigt har det inom gentekniken skett en oerhört snabb utveckling, en som under de närmsta decennierna möjligen kommer att kunna omsättas i längre och friskare liv. Som ett exempel på de makalösa framstegen kan man observera att år 2003 så kartlades en människas hela genom för första gången till en kostnad av 500 miljoner dollar. I dagarna presenterades en teknik som kan göra detsamma för 50 000 dollar. Och kostnaderna för genetisk kartläggning väntas falla ytterligare. Inom ett decennium är det inte osannolikt att de läkemedel vi får kommer att vara skräddarsydda efter våra genetiska profiler. Skräddarsydda mediciner kommer dels att minska riskerna för farliga bieffekter och öka medicinernas effektivitet. Sammantaget med revolutionen inom diagnostisk utrustning och fördjupad kunskap om den mänskliga biologin kommer framsteg inom medicinen att öka vår livslängd ytterligare.

Men inom inget område kommer våra kunskaper öka mer än inom neurobiologin. Förklaringen till detta är att vi vet knappt något alls om den mänskliga hjärnan, som är det mest komplexa objektet i det kända universum. Hur kartlägger man en hjärna? En teknik som med framgång använts på den lilla masken C. elegans är så kallad ”slice and scan” teknik. Principen är enkel. Man skivar en hjärna i skivor som är ungefär en tusendels millimeter tjocka. Sen scannar man in skivan i med ett elektronmikroskop och så tar man nästa. När man är klar så har man en ganska bra koll på varje nervcell i den hjärnan och hur de hänger ihop. Än så länge har vi långt kvar innan vi rett ut hjärnans hemligheter. Men när detta sker, sannolikt inom Politisk Filosofis livstid, väntar oanade möjligheter att ytterligare förlänga livet hos det organ som tycks vara viktigast för vår överlevnad.

Vad en förväntad livslängd av bibliska proportioner kan implicera för våra samhällen och för vår tillvaro hoppas jag återkomma till i senare inlägg.

Publicerad lördag, augusti 22nd, 2009 i filosofi, politik.

En kommentar

  1. Förutsättningen är förstås
    – att de rika fortsätter att vara rika så att de kan styra in medicinen på sådant istället för att bota vitt spridda folksjukdomar
    – att utvecklingen kan fortsätta på ett icke energiförbrukande vis, eftersom inget tyder på att oljan går att ersätta med något som är tillnärmelsevis lika billigt

Vad tycker du?