Därför röstar jag på Miljöpartiet i EU-parlamentsvalet

Mycket vatten har forsat under broarna sedan Miljöpartiet de gröna kom in i riksdagen 1988. Då var de ett parti av förvirrade tokstollar och excentriker. Man motsatte sig tillväxt, ränta och vacciner. En stor del av partiprogrammet åberopade pseudovetenskap i form av antroposofiska irrläror, elallergikers utsagor och allehanda ”livsfilosofers” åsikter om vad som var sunt och riktigt.

Likväl fanns där ett tidigt, uppriktigt och viktigt engagemang för vår generations viktigaste fråga, de antropogena klimatförändringarna. Utöver det har partiet aldrig sviktat i de frågor som rört personlig integritet och statens möjligheter att övervaka oss, må det vara buggar i arbetsplatsen, opersonliga algoritmer som söker igenom datatrafik eller dessa ständiga övervakningskameror. Miljöpartiet var redan då också en principfast motståndare till de vansinnesprojekt inom det militärindustriella komplexet som har gjort Sverige till en av världens största vapenexportörer i relation till BNP. Utöver detta har det alltid funnits ett starkt, även om det ibland varit missriktat och förvirrat, engagemang för världens fattiga. Miljöpartiet har alltid varit drivna förespråkare för högre bistånd och en generös flyktingpolitik.

På många sätt är Miljöpartiet fortfarande ett säreget parti, men det mesta av det som var dåligt i partiet, som tilltalade en liten klick gröna radikaler och systemkritiska rättshaverister, har rensats bort. Samtidigt har man bevarat det som gör partiet unikt i svensk partipolitik; ett seriöst och informerat engagemang för miljön, en liberal humanism och en pragmatisk inställning till frågor som av ekonomisk och arbetsmarknadspolitisk natur.

Jag är inte ense med partiet i alla frågor. Exempelvis anser jag att kärnkraftverken bör vara kvar tills de måste stängas av säkerhetsskäl, eller tills klimathotet är undanröjt. Sverige må ha ett energiöverskott, men om EU ska klara sig utan kol, kommer de att behöva importera kärnkraftsel av oss.

På ett sätt kan man säga att det är det enda riksdagsparti i Sverige som har en vision om hur framtiden bör se ut. Samtidigt är de märkligt nog det mest pragmatiska parti i riksdagen. Denna kombination av relativt radikala visioner och pragmatism är mycket tilltalande. Därför kommer jag att rösta på Miljöpartiet i EU-parlamentsvalet.

En kommentar

  1. Det låter riktigt bra det du säger och om jag fick rösta så skulle jag också rösta på MP.

Vad tycker du?