Stockholm kommuns nya(?) hobby: slösa med våra pengar

Jag gillar att betala skatt. Jag tycker att skatten ska vara hög och progressiv. För att jag tror att mycket av det skatten betalar är bra. Men jag hatar när kommunen vill använda våra pengar, som skulle kunna användas till att förbättra skolan, omsorgen, servicen för medborgarna eller kulturen används till saker som alla vet är helt meningslösa.

En sådan helt meningslös sak är kommunens senaste ”klimatsmarta” kampanj. Kampanjen, som består av påkostad reklam, en hemsida och en handbok, ger de mest menlösa och ineffektiva råd för att vi ska begränsa vår elanvändning. Det är klart, kampanjen kommer inte i närheten av de hisnande summor som kommunen lagt ned på att subventionera fram en helt bisarr etanolbilsmarknad som kommer att dö den dag pengafloden sinar (om inte tidigare), problemet är att den här typen av symbolkampanjer invaggar oss i en falsk känsla av att ”vi drar vårt strå till stacken”. Låt mig förklara varför det inte spelar någon roll.

Anta att jag gör som klimathandboken säger och stänger av varmvattnet medan jag shamponerar håret. Då sparar jag enligt klimathandboken 35 kg CO2-e per år. Efter ungefär 75 år av detta kan jag kompensera för en resa tur och retur Stockholm-Bangkok. Givet att vattnet värms upp med fossila bränslen i Stockholm. Vilket det inte gör. Eller ta tipset att laga en droppande kran. En sådan droppar 9000 liter per år, står det i klimathandboken. Men ett kilo nötkött motsvarar 15 000 liter vatten. Alltså är ett par biffar nästan ett och ett halvt års krandroppande. Det är klart att det är bra att spara el, men vi ska inte tro att sådana åtgärder får någon större inverkan, inte ens tillsammans. ”Många bäckar små”- argumentet är inte giltigt i den här typen av situationer, dels eftersom bäckarna är för små, dels därför att nästan all vår el kommer från icke-fossila källor. Det som står för våra utsläpp, och där vi verkligen skulle kunna göra skillnad är:

1. Industrin. Inte så mycket vi kan göra åt det.
2. Transportsektorn. Enkelt att göra nåt, sälj bilen, ta bussen/tunnelbanan. Sluta flyg, ta tåget.
3. Jordbruket. Enkelt att göra nåt, sluta ät nötkött.

Problemet är att ingen vanlig människa kommer att sluta resa till Asien, åka bil, eller äta kött när alla andra gör det. Det är helt enkelt irrationellt att göra det själv (givet att man gillar att göra ovanstående), även om det är rationellt att göra det tillsammans. Det är ett så kallat ”fångens dilemma- problem”. Därför är varje politiskt initiativ som ska informera oss om hur vi lever ”klimatsmart” mer eller mindre meningslöst. Klimatfrågan är inte ett ansvar för individen, utan ett ansvar för politiken. Därför bör politikerna planera en stad där det är individuellt rationellt att göra det som också är kollektivt rationellt. Detta gör man genom att beskatta koldioxid mer och underlätta för folk att resa kollektivt, äta mat och värma sina hus på ett klimatvänligt sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vad tycker du?