Dags för en stor uppgörelse om LAS?

Även den mest inbitne gråsosse måste hålla med om att Lagen om anställningsskydd, LAS, är problematiskt. LAS, som när det kom till var ett värdefullt skydd för arbetarna mot arbetsgivarens godtycke, hindrar idag stora grupper av människor att komma in på arbetsmarknaden. LAS har skapat ett system där unga och invandrare har svårt att få fasta jobb. LAS låser in folk på sina arbeten, trots att de skulle trivas bättre någon annanstans, och ger inga incitament för folk att göra ett bra jobb.

För ett par år sedan lanserade Centerns ungdomsförbund (CUF) en egen tolkning av den danska Socialdemokratins strategi att reformera LAS, som danskarna kallade ”flexicurity”. De nyliberala ungdomarna i Centern kunde inte ha gjort Svenskt Näringsliv en större otjänst. Genom att kapa ett reformförslag med potential att vinna över facket och ge det en högerextrem tolkning gjorde man varje kritik av LAS omöjlig. Men det är kanske dags att vända sida i detta kapitel och börja om från början.

Tanken med flexicurity var att kombinera en förstärkt arbetsmarknadspolitik, en kraftig höjning av a-kassan med en ökad flexibilitet. Facket skulle kunna gå med på en viss uppluckring av turordningsreglerna och en ökad rättigheter för arbetsgivare att kunna avskeda anställda som maskat eller på annat sätt stört arbetet om de fick dels en höjning av a-kassan till 95% de första tre månaderna och 85% det första året för 85% av inkomsttagarna. Dessutom borde man, anser jag, avskaffa karensmånaden i a-kassan när en arbetare säger upp sig. Folk bör uppmuntras till att byta jobb och utveckla sig själva, inte straffas.

Detta skulle dock kosta en massa pengar för oss skattebetalare. Visserligen skulle man på sikt kompensera kostnaderna om man fick en generellt lägre arbetslöshet och en mer flexibel arbetsmarknad. Men i det korta perspektivet skulle trycket på statsfinanserna bli ansenligt. Därför bör en del av dessa reformer finansieras av en höjd bolagsskatt. Detta är något som Svenskt Näringsliv borde kunna gå med på, om det var ett villkor för att få till en reform av LAS. Även detta skulle kunna blidka de mesta radikala fackligt aktiva.

Sammanfattningsvis: Facket får högre a-kassa, höjt tak i a-kassan, slopad karensmånad och förstärkt arbetsmarknadspolitik. Näringslivet får en mer anglosaxisk arbetsrätt, staten får högre bolagsskatt för att bekosta förstärkningar av a-kassan. Mitt reformförslag innebär att alla får ge lite, och får ta lite mer, i klassisk reformistisk anda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Nittva skriver:

    Va? är detta ett skämt? på vilket sätt skulle LAS tvinga folk att stanna på sina jobb?
    det här är klassisk högerpropaganda.
    man får ju inte fast jobb trots las inte pga.

  2. Elias Jakobsson skriver:

    Varför skulle vi vilja ha en mer anglosaxisk arbetsrätt? Arbetslösheten i de anglosaxiska länderna, och överhuvudtaget i alla länder som saknar arbetsrätt och anställningsskydd och a-kassa, mkt högre än i Sverige, som haft ett lite mindre dåligt skydd för arbetarna.

    Relationen mellan låg a-kassa och dålig arbetsrätt å ena sidan och låg arbetslöshet är en myt. Ingen forskning stöder den.

    Mkt dåligt förslag, en kapitulation för näringslivspropagandakampanjen.

  3. Ett kännetecken för den anglosaxiska arbetsmarknadspolitiken är att de i princip saknar en generell a-kassa. Eftersom mitt förslag gick ut på att höja ersättningen i a-kassan och höja taket, så kan man knappast beskylla mig för att förespråka en anglosaxisk modell.

    Dessutom stämmer inte ditt påstående. De angolsaxiska länderna har generellt sett lägre arbetslöshet än kontinentaleuropeiska länder, som har en mer inflexibel arbetsmarknad. Detta är just en av fördelarna med den modellen som mitt förslag vill kapitalisera på. Genom att kombinera flexibilitet med en solidarisk a-kassa och en aktiv och efter dagens samhälle anpassad arbetsmarknadspolitik så kan man, tror jag, kombinera flexibilitet med trygghet. Låg arbetslöshet med social rättvisa.

  4. Elias skriver:

    När de skandinaviska länderna förde en politik som försvarade arbetsrätten på 60-70-talen så hade vi enbart en omställningsarbetslöshet på 2-3% oavsett konjunktur.
    I den anglosaxiska modellen är arbetslösheten alltid minst 4-5%, eftersom detta är den minsta nivå som de nyliberala nationalekonomerna bestämt.
    Dessutom finns det onekligen stora mörkertal av uteliggare i shantytowns och illegala migranter, som aldrig ens nås av folkräkningarna där. Se här:
    http://bjornbrum.blogspot.com/2009/03/hur-stor-ar-arbetslosheten-i-usa.html
    http://www.huffingtonpost.com/john-tepper-marlin/true-pain-of-the-jobless_b_173625.html

    På nyheterna nyligen kunde man se hur pensionärer tvingas fortsätta jobba, för de får ingen pension(samma sak gäller ungdomar som tvingas börja jobba vid 13-14).

    Snittet av arbetslösheten i de skandinaviska länderna Sverige(9% pga den pågående urholkningen av arbetsrätten)/Norge(3%)/Danmark(3%) är lägre än USA, England och andra arbetsrättsfientliga ekonomier.

    Danmark har visserligen tagit bort sin turordningsprincip, men de har ändå radikalare fack än Sverige i övrigt, så jag tror inte att deras låga arbetslöshet idag har någonting med borttagandet av turordningsregeln att göra.

    I Almedalen sa Anders Borg att Sverige har den sämste arbetsrätten(mest flexibla) i Europa tillsammans med Portugal. Det beror på Svensk Näringsliv och det lama socialdemokratiska facken ständigt undergräver LAS genom miljarder undantag och specialavtal. Hade lagen om anställningsskydd upprätthållits hade arbetslösheten i Sverige varit lägre. Norge har försvarat sig lite bättre bvla tack vare mer radikala fack, där är arbetslösheten 2-3%, som den ska.

    Och dessutom: hur är kvaliteten på de jobb som skapas i länder utan anställningskydd?

    ps. Arbetsmarknadsutbildning, hög a-kassa och vettig arbetsförmedling håller jag med om.

    Men arbetsgivare undviker inte att anställa folk pga att de inte kan avskeda dem som de vill. Det är en maktfråga. De har inget specifikt intresse av att hålla arbetslösheten nere.

Vad tycker du?