Vad har Omar Al-Bashir och Michail Chordokovski gemensamt?

Inte mycket, det måste medges. Den ena, var en gång Rysslands rikaste man, den andra misstänkt krigsförbrytare och Islamistisk diktator. Men båda dessa män har begärts häktade, av olika skäl. Och båda är sannolikt skyldiga för de handlingar som de åtalats för; korruption och skattebrott respektive folkmord och brott mot mänskligheten. Men det som är mest intressant med dessa mäns åtal är den politiska kontext i vlken åtalet har väckts.

Chordokovski var inte mer korrupt än någon annan oligark, eller än många andra av Putins kotteri. Skälet till att han dömdes för de brott han förvisso begått var rent politiska: han utmanade Kreml. Det gör man inte ostraffat i Putinland.

Omar Al-Bashir, å sin sida, har få vänner i FN:s säkerhetsråd. Han har gjort sig ovän med både USA och Ryssland. EU vill inte heller ha med honom att göra. Den enda allierade han hade, Kina, insåg att den politiska kostnaden att visa sitt stöd för Sudans diktator var alldeles för stort. Ett kraftigt fall i oljepriset kan också ha förvärrat hans diplomatiska impotens.

Om han döms för de brott kommer han att vara den första sittande regeringschefen som döms av ICC. Och internationella domstolen kunde inte ha valt ett politiskt mer moget offer att plockas. ICC vill vinna över USA, som länge varit skeptisk mot ICC, på sin sida. Genom att sätta Bashir på de anklagades bänk har man på ett mycket listigt sätt visat upp sin bästa sida inför USA:s kongress, där de liberala demokraterna avskyr Bashir mer än någon annan på planeten.

Dessa två exempel visar att politiskt motiverade rättegångar inte nödvändigtvis är av ondo.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vad tycker du?