IMF återuppstår ur askan

En av konsekvenserna av G20-mötet blir en renässans för Internationella valutafonden (IMF). Huruvida detta är bra eller dåligt återstår att se.

Med finansiella muskler som få IMF-teknokrater bara kunde drömma om för två år sedan och ett växande behov för fondens tjänster kan krisen återge IMF det förtroende det åtnjöt före det katastrofala 80- och 90-talet. Då befolkades IMF av högerextrema marknadsfundamentalister, som vägrade låna ut pengar till störtande ekonomier om dessa inte accepterade fondens ideologiska tvångströja. Det kunde handla om att lägga ned eller sälja ut statliga företag, över en natt avskaffa matsubventioner och unilateralt öppna alla gränser för import. IMF:s vasinne förvärrade många kriser och orsakade massarbetslöshet, hyperinflation och politiskt kaos i de länder där ordinerade sin "beska medicin".

Denna erfarenhet innebar att de flesta länderna i Asien och Sydamerika byggde upp stora valutareserver som krigskassor för att aldrig mer tvingas att lämna över kontrollen över sin politik till fondens bisarra ideologi. Dessa valutareserver möjliggjordes av en klok och kontracyklisk finanspolitik, där de flesta länderna sparade en stor del av vinsterna från den råvaru- och exportboom som var indirekt orsakad av BRIK-ländernas (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina) enastående tillväxt.

Problemet var att dessa valutareserver var en viktig orsak till finansrisen, eftersom de sänkte lånekostnaden för amerikanska konsumenter. Detta visar på hur farligt det är när en stor del av världens länder inte litar på finansiella institutioner. Om BRIK-länderna hade lånat ut sina pengar till IMF istället hade vi haft en mycket mindre kris, eller kanske ingen kris alls (åtminstone inte just nu).

Att IMF fått förtroende av G20 innebär att fonden har fått en andra chans. Men vi ska nog inte tro att G20 är blåögda; det kommer säkert att rulla en del huvuden på IMF och dess riktlinjer kommer rimligen att ändras för att ta större hänsyn till vad Asien och Sydamerika anser vara klok ekonomisk politik. Om IMF under det kommande året lyckas visa upp ett mer pragmatiskt ansikte, kan det senaste decenniets globala obalanser på längre sikt jämnas ut, vilket kommer att betyda en större köpkraft för utvecklingsländernas befolkningar, och en större global jämlikhet.

Det vore mycket bra om så skedde.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerad fredag, april 3rd, 2009 i ekonomi.

Vad tycker du?