USA:s japanska kris

I allt fler analyser börjar bilden av krisen att klarna. Den ekonomiska situationen i USA tycks bli allt mer lik det japanska 90-talet. Då hade Japan en motsvarande bankkris efter en mycket kraftig företagsexpansion på 80-talet. Precis som nu försökte Japan rädda bankerna genom att ta över de giftiga lånen på deras balansräkningar. Och USA tycks upprepa japanernas misstag i att inte tvinga bankerna till att sälja sina tillgångar. Den amerikanska regeringens plan att subventionera privata investerares köp av de giftiga tillgångarna har två fundamentala problem.

1. Skattebetalarna tar risken, men privata investerare tar vinsten (om det blir någon).

2. Det är osannolikt att bankerna kommer att sälja sina giftigaste tillgångar till de pris som staten och de privata investerarna är beredda att betala. Detta eftersom det skulle innebära stora förluster för bankerna.

Det andra problemet är det allvarligaste, och det som fick de japanska bankerna att vara zombiebanker i ett helt decennium. Den amerikanska regeringen måste tvinga bankerna att sälja sina tillgångar, alternativt gå hårdare fram och nationalisera rakt av. Här är faktiskt Bo Lundgrens lösning bäst, att ta över bankerna, separera giftet, bilda en "dålig bank", och därmed släppa ut bankerna på marknaden med fräscha balansräkningar. Men det verkar som om det politiska läget i USA omöjliggör så djärva finanspolitiska beslut. Liksom i Japan på 90-talet kommer amerikanarna att dras med sina zombiebanker i många år framöver, och dess position som ledande ekonomisk supermakt kommer sannolikt att undergrävas snabbare än vad vi hittills anat. Eller, som The Economist skriver:

"Japan’s outcome—a decade in which growth averaged 1% a year and gross government debt rose by 80 percentage points of GDP—was not one to be proud of. But given the magnitude of today’s mess, it may soon seem not that bad after all."

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerad torsdag, april 2nd, 2009 i ekonomi, politik.

Vad tycker du?