Varför är Sverige så ostimulerande?

Eller, med andra ord, varför har regeringen inte valt att göra något åt recessionen? Att läget är allvarligt kan vi alla vara överens om. Arbetslösheten ökar för varje dag. Realinkomster faller, priserna pressas ned, bankerna fortsätter att vägra låna, Lettlands kraschande ekonomi kommer att dra med sig åtminstone Swedbank. Frågan är: vad bör göras?

I normala fall skulle jag hålla med Borg: staten ska inte i första hand stimulera ekonomin. Det är riksbankens jobb. Riksbanken ska, i en lågkonjunktur, sänka räntorna. Detta leder i normala fall till en dämpning av lågkonjunkturen. Med en flytande kronkurs så innebär en svagare krona en ökad konkurrenskraft för exporten som vanligtvis kan dra upp ett land ur en svacka. Men den här är ingen vanlig lågkonjunktur.

Riksbankens räntesänkningar har inte fått full effekt, eftersom bankerna hamstrar på pengar. Det finns helt enkelt inga pengar att låna för många företag. Snart är räntan noll, och då finns det inte mycket annat Riksbanken kan göra. Den svaga kronan borde hjälpa svensk export, men det är oklart hur mycket. Om hela världen går igenom samma kris är det svårt att se vem som skulle köpa våra produkter, när konsumenter och företag istället hamstrar pengar. I den här typen av akut likviditetskris är det bara staten som har råd att investera. Därför bör staten investera sig ur krisen.

Ett stimulanspaket innebär per definition att man lånar pengar för att stimulera ekonomin. Och all erfarenhet visar att det är farligare att ta i för lite än att ta i för mycket. Regeringens så kallade "stimulans" är definitivt för lite. Tillsammans med höstbudgeten motsvarar satsningarna knappt 1% av BNP. Paketet i sig motsvarade bara 8,3 miljarder, ungefär 0,3 % av BNP. Det mesta gick till ökad A-kassa, ROT-avdrag och några små infrastruktursatsningar. Regeringen påstår att paketet är Europas "mest expansiva". Det stämmer inte. Nästan alla EU-länder satsar åtminstone 2% av BNP, alltså mer än dubbelt så mycket som Sverige. Men Sverige har en statsfinansiell situation som till exempel Spanien och Grekland bara skulle kunna drömma om. Vi skulle absolut ha råd att satsa 3-4% av BNP på ett stimulanspaket. Det skulle hjälpa oss och det skulle hjälpa våra grannländer.

Men istället väljer Borg att sitta still i båten. Varför? Vad Borg tänker är förstås en väl förborgad hemlighet. Men om jag tillåts spekulera en smula så tror jag att hans ekonomiska skolning har låst fast honom i en mental ortodoxi som i dagen ekonomiska situation är helt passé. Han är fortfarande inställd på att minimera budgetunderskottet, när det viktiga nu är att förhindra tvåsiffrig arbetslöshet. Han är verkar övertygad att inflation är ett problem när vi borde bekymra oss för deflation. Och han är rädd för att verka ansvarslös när han spenderar pengar när det är just det han borde göra i dagsläget.

En sund stimulans skulle fokusera på statens kärnområden och där man får mest "bang for the buck". En fördelning av pengarna skulle kunna vara följande.

1. En tredjedel av paketet till kommuner och landsting
2. En tredjedel till infrastruktursatsningar, som elnät, fiberoptik, spårtrafik osv
3. En tredjedel i ökat barnbidrag och andra medel för att omedelbart öka konsumtionen av varor och tjänster.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerad fredag, mars 13th, 2009 i ekonomi, politik.

Vad tycker du?